Inside the Buddha

Solen är på väg ner

Sakuraallén från Kamakura station till Tsurugaoka

Bro vid Tsurugaoka

Tsurugaoka

Inuti Buddhan

Daibutsu-buddhan

Hansobo sög musten ur oss, så vi börjar leta efter någonstans att äta. Vi letar oss ner till centrala Kamakura, och blir med ens mycket glada över att vi hoppade av vid Kita Kamakura. Runt Kamakuras centralstation finns nämligen ett mycket stressigt shoppingdistrikt med rena rma turistfällorna till butiker och restauranger. Först efter träget sökande hittar vi något som i alla fall fyller buken utan att kosta alltför mycket, och sedan fortsätter vi.

Nu tar vi oss ut till västra Kamakura och besöker Daibutsu, Kamakuras enorma Buddhastaty som uppfördes 1252-1262 (och alltså är lika gammal som Stockholm). Extra kul är att man kan betala 20 yen för att gå in i den ihåliga statyn.

Efter Daibutsu återstår egentligen bara Minamotoklanens tempel, Tsurugaoka Hachiman-gu, som vi passerade under vårt sökande efter mat. Vi letar oss tillbaka genom Kamakura. Till slut hittar vi Tsurugaoka, men flera avdelningar har stängt för dagen (i Kamakura börjar sevärdheterna stänga vid fyra :( ). Vi kan i alla fall beundra byggnaderna (inte lika imponerande som de andra templen dock). Parken nedanför Tsurugaoka är dock mycket charmig, och en allé med sakuraträd leder ner från parken till stationen.

Vi är rätt så utmattade av allt vandrande, så vi återvänder till Tokyo och Asakusa. Kvällen är fri, men ingen av oss är riktigt i form för något alltför avancerat, så vi bestämmer oss för att gå på onsen (japanskt bad). Vi hittar ett lämpligt i närheten av vår bostad och beger oss ganska omedelbart dit.

På vägen till badet stoppas vi av en man som undrar om vi vill vara med och intervjuas i japansk tv. Vi tackar ja, och leds upp på en av Asakusas shoppinggator, där ett tv-team står och filmar. Det är ett japanskt komikerpar som håller på och spelar in någonting till sin komedishow/talkshow. Strax är det vår tur, och de två lokala berömdeheterna kommer fram och pratar med oss .Den ene kommunicerar med oss på engelska och ställer enkla frågor som vi besvarar efter bästa förmåga. Den andre pratar oerhört snabb japanska som jag inte har en chans att uppfatta. Antingen översätter han eller så gör han sig lustig över oss, det är omöjligt att avgöra vilket. "Intervjun" avslutas på ett par minuter, de tackar oss och vi går därifrån. Om vi inte blir bortklippta så kommer vi väl att figurera som stereotypa baka-gaijin (dumma utlänningar) på någon av de japanska tv-kanalerna. Kanske är detta startskottet på min karriär som tv-stjärna?

Vi lyckas till slut hitta till onsenbadet, betalar inträde och kliver in. Vi har med oss handdukar, men ingen tvål eller dylikt. En av de andra gästerna, en man med helkroppstatuering (yakuza? Roger är övertygad, jag är som vanligt osäker, men det är mer spännande om han är yakuza) lånar oss sin tvål.