Lost in Roppongi (which, by translation, becomes "lost in the six trees")

Aoyama-kyrkogården

Aoyama-kyrkogården

Aoyama-kyrkogården

Spindelattack!

Vid foten av Mori Tower

Mori tower

Mer sakurablommor!

I Roppongi, uppenbarligen

Efter att vi har installerat oss ger vi oss snabbt ut för att hinna besöka ytterligare någon stadsdel denna första dag. Målet är Roppongi, en av Tokyos trendigare stadsdelar. Framför allt vill vi se det nybyggda Roppongi Hills, kanske också Tokyo Tower och dessutom Aoyama-kyrkogården.

När vi ger oss av är vädret utmärkt, så vi promenerar i sakta mak från t-banestationen Roppongi. Olyckligtvis börjar det faktum att vi varit uppe i över ett dygn ta ut sin rätt: jag är nära att kollapsa i sömnkoma flra gånger. Roger är i något bättre skick, men bara något. En rask promenad och en coca cola gör dock under för att skölja bort tröttheten.

Vi vandrar runt ett tag, sökande efter Roppongi Hills. Vi hittar ett avspärrat område på en kulle. Kanske det är Roppongi hills? Vi försöker ta oss in, men varje ingång är bevakad av vakter. Det visar sig att Roppongi Hills inte är riktigt så exklusivt: det är den amerikanska ambassaden vi har stött på...

En hjälpsam vakt visar oss rätt väg (ytterligare en i raden av oerhört hjälpsamma japaner, så fort vi tappar bort oss dyker någon upp och hjälper oss) och vi hittar till det hypermoderna Roppongi hills, där vi också får syn på Tokyo Tower. Det är numera övertrumfat av Mori Tower i Roppongi, och vi överväger att gå upp där, men det är lite dyrt bara för en utsikt, så vi beundrar istället spindelskulpturen på markplan (av den där konstnären som gör spindelskulpturer. Nu har jag glömt namnet. Linda, om du läser detta så vet du nog vad hon heter. Please, help me!).

Det har börjat blåsa när vi ger oss av mot Aoyama, och några regndroppar faller. Trots det besöker vi kyrkogården, som är helt fantastisk. Kombinationen av smakfulla gravar och välplacerade blommande körsbärsträd är en estetisk njutning (jag var nära att skriva "orgie", men det passar inte, för det ger intryck av något slags okontrollerat överflöd. Men den japanska estetisken är, i alla fall här, mycket behärskad).

Efter att nästan ha sjunkit in i ett meditativt (vegetatitvt?) stadium bestämmer vi oss för att uppsöka en restaurang. Så här första kvällen får det bli en lite mer påkostad restaurang, och vi har hittat ett tänkbart mål: restaurangen Ninja, där man enligt utsaga blir serverad av äkta ninjor i äkta nijamiljö! Det ni!