Dags att fortsätta med konspirationsbloggandet... Senast inventerade jag det föga imponerande beståndet av faktaböcker om konspirationslitteratur på svenska. I detta avsnitt tänkte jag börja nosa på den engelska litteraturen i ämnet.
En av de första böckerna jag läste var Counterknowledge (Damian Thompson). Detta är en rasande stridsskrift mot alla typer av modern vidskeplighet som existerar i världen, från konspirationsteorier till homeopati. Tyvärr går Thompson inte in på någon mer detaljerad argumentation i de olika sakfrågorna, utan han presenterar allt han anser vara dumheter och rasar över det. En sådan strategi talar naturligtvis bara till de redan frälsta. En anhängare av konspiracism blir rimligen bara förolämpad av Thompsons nedlåtande ton. Det värdefulla i hans bok är i så fall själva begreppet counterknowledge (kontrakunskap?) som samlingsbegrepp på antivetenskapliga attityder till kunskap, samt det faktum att han diskuterar konspirationsteoriernas utbredning i den islamiska världen.
Det populärvetenskapliga standardverk jag har hittat är Conspiracy Theories and Secret Societies for Dummies av Christopher Hodapp och Alice von Kannon. Hodapp är författare med särskild inriktning på frimurarorden (han är nogrann med att påpeka att han själv är frimurare), och Von Kannon är historiker. Dummies-boken är mycket populärvetenskapligt hållen, med bland annat listor över de tio knasigaste hemliga organisationerna genom tiderna. Samtidigt är den här boken en bra introduktion till konspiracism. Det är tydligt att en historiker är medförfattare, då boken har ett tydligt historievetenskapligt perspektiv, i synnerhet i de allmänna delarna. Hodapp och Von Kannon är också mer balanserade i sin framställning: även om de slår över i att förlöjliga de mest vansinniga konspirationsteorierna anstränger de sig för att lyfta fram några historiskt bekräftade fall av konspirationer. Boken gör därför ett någorlunda balanserat och nyktert helhetsintryck.
Det är från denna bok jag har tagit begreppet konspiracism och det besläktade "konspiracist" som beteckning på någon som utger sig för att identifiera konspirationer. Konspiracismen som tanke kan sammanfattas i följande tre punkter:
1) Ingenting händer av en tillfällighet. Allt som inträffar är resultat av någons (onda) avsikt.
2) Ingenting är vad det ser ut att vara. Den/de som har makten döljer sina roller och sina identiteter.
3) Allt hänger ihop. Eftersom det finns en ond plan som styr världens utveckling, och denna onda plan inte lämnar något utrymme för slump, olyckor eller tillfälligheter, så är allting ledtrådar till allting annat, och allt blir pusselbitar som kan läggas ihop för att konspirationen ska bli synlig.
Inom konspiracismen går det att skilja på tre former av konspirationer: händelsekonspirationer, systemkonspirationer och superkonspirationer.
Händelsekonspiration: tanken att en specifik händelse är resultatet av en konspiration. Populära exempel är Kennedymordet och 11/9 2001.
Systemkonspiration: tanken att det finns en konspiration som kontrollerar viktiga aspekter av staten och/eller samhället och försöker kontrollera ett land eller hela världen. Några exempel är tanken att judarna kontrollerar världens banker, att musilmer eller katoliker tar över alla världsreligioner eller att frimurarna kontrollerar världens regeringar.
Superkonspirationen: Tanken att alla händelsekonpsirationer och systemkonspirationer bara är bitar av ett större pussel, och att alla dessa konspirationer styrs av en enda vilja, en superintelligent ond superorganisation som är superhemlig.
Konspiracismens moderna historia
I viss mån har konspiratoriskt tänkande nog alltid existerat, eftersom dess bärande principer, att allt hänger samman och är avsiktligt, är djupt rotade mänskliga tankemönster. Men konspirationsteorier i modern bemärkelse går tillbaka till 1700-talet, den tid som brukar kallas Upplysningen. Upplysningen brukar beskrivas som den period då det vetenskapliga tänkandet slog igenom på bred front i Europa. Det stämmer förvisso, men det fanns också reaktioner mot denna utveckling. Ett av vetenskapens grundkrav är principen om öppenhet. Vetenskaplig kunskap ska inte hemlighållas, utan ska istället spridas till så många som möjligt. På så sätt kommer den vetenskapliga kunskapen att granskas kritiskt. Om den håller för granskningen kommer den alla tillgodo.
Det här kan ju låta som en bra kunskapssyn (tycker jag i alla fall), men en del vände sig emot denna öppenhet. Det kan ha varit av rädsla för att förlora makt, men också av oro för att vetenskapen hotade att förändra det traditionella samhället. Under 1700-talet bildades därför grupper som Frimurarorden och Rosenkorsorden som klubbar där männen (det var alltid män) försökte hemlighålla kunskap. Dessa rörelser sökte sig också till sådan "kunskap" som ratades av vetenskapen (ockultism, magi, religion).
Så småningom (eller rättare sagt år 1789) utbröt den franska revolutionen, delvis som en följd av de allt mer spridda upplysningesidéerna. Den franska revolutionen medförde till en början väsentliga förbättringar (t ex en deklaration om mänskliga rättigheter), men så småningom urartade den till ett skräckvälde under den radikala revolutionsledaren Maximilien de Robespierre. Ett stabilare samhälle i Frankrike återställdes först med diktatorn, senare kejsaren, Napoleon Bonaparte. När lugnet väl lagt sig började folk fundera över hur det egentligen kunde ha gått så illa att det blivit ett skräckvälde. Och som så ofta annars i historien valde folk att inte kännas vid tanken att sådana hemskheter hade kommit från dem själva. Det måste vara någon annans fel. Och så föddes de första moderna konspirationsteorierna.
I formuleringen av konspirationer om franskar revolutionen var några syndabockar tydliga. En sådan var Frimurarorden, den mest populära och framgångsrika av de olika ordenssällskapen. Frimurarnas hemlighetsmakeri var en utmärkt ursäkt för att lämpa över all skuld på dem. Andra kandidater var Tempelriddarna, judarna och Illuminati.
Märker du något speciellt med de här syndabockarna? Just det, det är precis de grupper som än idag utgör standardstoffet för varje högklassig konspirationsteorin. Helst ska de nog slås ihop: de är egentligen en och samma... Anledningen är att dessa gamla konspirationsteorier plockades upp och moderniserades av Gary Allen och Larry Abraham i boken None dare call it conspiracy (1971). Betecknande nog var författarna företrädare för den högerradikala amerikanska lobbygruppen John Birch Society. JBS hade bildats på 1950-talet som en extremt antikommunistisk organisation, men vidgade sina vyer med den här boken, vars idéer blivit stapelvara i moderna konspirationsteorier. Det Allen och Abraham ville visa var att hela 1900-talets historia hade styrts av ett hemligt förbund av judiska bankmän som var ute efter att förslava den fria världen med hemska påfund som inkomstskatt, välfärd och lagar mot vapen. Till dessa bankmän kopplades både Frimurarorden och Illuminati, och en modern legend var född.
tisdag 13 april 2010
söndag 11 april 2010
En lektion i konspiration del 1
Det var ett tag sen jag skrev blogg någorlunda regelbundet, men ska försöka ta tag i det nu. Tur att jag har en vän som ger mig såna där bra råd som att skriva om det jag håller på med i jobbet...(och det är bara det minsta av allt du gör :-)).
Så här ligger det till. Jag och min vän, krigsspelarkompis och lärarkollega Fredde har diskuterat att ta upp konspirationsteoretiskt tänkande i historieundervisningen, eftersom vi båda har erfarenheten att den typen av tänkande sprider sig. Så jag tänkte använda den här bloggen för att kartlägga arbetet med denna tänkta delkurs (som jag vill använda på Hi C-kursen).
Hittills har jag mest hunnit fundera på olika aspekter att ta upp, samt att införskaffa och läsa en del böcker i frågan. Nån slags grundläggande disposition för att behandla konspirationsteorier blir följande:
1) Konspirationstänkande och konspirationsteorier: grundläggande begreppsdefinitioner, samt en jämförelse med det kritisk-vetenskapliga tänkandet
2) Konspirationsteorier: en historisk bakgrund (innehållande en översikt över konspirationstänkandets historiska utveckling)
3) Hemliga organisationer och deras roll i historien: konkret empiri versus konspirationsteorier avseende typiska "hemliga sällskap". Jag har för avsikt att ta upp Frimurarna, Illuminati, bankerna och judarna (ofta klumpas de samman av konspirationsteoretiker).
4) Två fall av konspirationstänkande: Kennedymordet och 11 september.
5) Konspirationer och kultur: nåt slags idéhistoriskt resonemang om konspirationsteoritänkandets möjliga orsaker och funktioner.
Så långt dispositionen. Får väl se hur stort detta blir.
Jag tänkte på att berätta lite om ett par av böckerna jag läst i ämnet. På svenska har jag bara hittat en bok, nämligen "Världens största konspirationer" (Månpocket), en bok som fått mig att både skratta och gråta. Skrattet kommer av att den framställs som en faktabok, samtidigt som det är uppenbart att några av medförfattarna själva är konspirationsteoretiker. Gråten kan faktiskt härledas ur exakt samma källa.
I synnerhet tycks en av författarna, Lars Ulwencreutz, vara allvarligt angripen av konspirationstänkande (eller så flörtar han farligt mycket med det). Han ansvarar för två av de viktigaste bidragen i boken, det om Frimurarna samt det om Illuminati (där han har en medförfattare, Clas Svahn). I bokens författarpresentation framgår det att Ulwencreutz "till vardags [jobbar] inom psykiatrin men ägnar fritiden åt att skriva om framförallt olösta mysterier, oförklarliga fenomen och konspirationer". Ojoj, jobbar inom psykiatrin, då måste han vara en auktoriet. Eller inte.
Kapitlet om Frimurarna sätter tonen, då Frimurarna direkt beskrivs som "den maktelit som sägs styra världen". Öhhh, av vem? Hela den moderna historien skildras i denna framställning som om den styrts av Frimurarorden. De händelser som nämns är franska och ryska revolutionerna samt första och andra världskrigen. Några fakta som visar att så skulle vara fallet anges förstås inte, eftersom sådana fakta inte finns. Istället är det omständigheter som att Benjamin Franklin var frimurare som nämns. Och Benjamin Franklin var kompis med markis Lafayette. Detta sägs bevisa att ´Frimurarna satte igång revolutionen i Frankrike 1789. Författaren avslöjar sin okunskap genom att därefter säga "Senare stod Franklin och de amerikanska frimurarna bakom den amerikanska revolutionen". Men ack ack, den amerikanska revolutionen utbröt 1776, tretton år före den franska.
Ulwencreutz uttrycker sig hela tiden så att han inte ska behöva ta ansvar för vad han skriver. Typiska formuleringar är "Det finns även teorier om att man kan se direkta kopplingar mellan frimurarnas verksamhet och vad som skedde under såväl ryska revolutionen som under första världskriget"; eller "Enligt vissa teorier ville frimurarna få till stånd ett krig för att sedan kunna driva igenom sina egna planer." På så sätt hänvisas till "teorier" som inte närmare specificeras, så att det ser ut som om Ulwencreutz bara redovisar nån slags forskning.
Det är intressant att lägga märke till vilka historiska händelser som tas upp av konspirationsteorier av det här slaget. Ulwencreutz framställning är symptomatisk i att den nämner franska, amerikanska och ryska revolutionerna samt första och andra världskrigen. Dessa fem historiska händelser har något gemensamt, nämligen att de var omvälvande händelser som i någon mån påverkade den bestående världsordningen. Alla dessa händelser verkade också i någon mån radikaliserande på samhället. Revolutionerna genomdrev mer eller mindre omfattande mänskliga rättigheter och etablerade nya typer av statskick, medan krigen ledde till sådana omvälvningar som kvinnlig rösträtt (i Sverige 1921 (efter WWWI), i Frankrike 1944 (WWII)). Genom att koppla alla dessa förändringar och reformer till en hemlig plan iscensatt av ________ (sätt in lämplig hemlig organisation), har konspirationsteorin en tydlig poäng: dessa reformer är av ondo, de är en del av den stora världskonspirationen. I detta avseende blir alltså konspiracismen (jag lanserar den termen på svenska för att se om den kan slå rot) politiskt reaktionär.
Detta intryck förstärks av bokens andra kapitel om en hemlig organisation, vilket har Ulwencreutz och Clas svahn som författare. Där är det Illuminati som står i fokus. Jag kommer så småningom att berätta mer om denna rörelses historia. Men i den aktuella boken beskrivs faktiskt Illuminatiordens påstådda målsättningar enligt följande:
"1. Avskaffande av alla existerande regeringar
2. Avskaffande av privat ägande
3. Avskaffande av arvsrätt
4. Avskaffande av patriotism
5. Avskaffande av alla religioner
6. Avskaffande av familjen
7. Skapande av en världsregering"
I kapitlets avslutning kommenterar författarna också: "Men faktum kvarstår dock att vi aldrig varit närmare Illuminaternas djävulska framtidsvision än nu".
Det var när jag läste detta som jag insåg att jag önskar att Illuminati finns och faktiskt tar över världen. Det författarna beskriver som "djävulskt" ser jag som en riktigt lovande plan för att skapa en bättre värld. Känslan att konspirationsteoretikerna har sin ideologiska hemvist i den brunfärgade delen av det politiska spektrumet stärks märkbart. Tyvärr tyder dock det mesta på att Illuminaternas plan inte är på väg att förverkligas. Tvärtemot vad författarna hävdar är privat ägande, arvsrätt, patriotism och religioner starkare idag än någonsin förr, och den traditionella västerländska familjebildningen tycks inte direkt bli impopulärare. Om du undrar vad jag har för grund för att komma med denna typ av påståenden förslår jag att du sätter dig in lite mer i internationell ekonomi och politik.
Utifrån ett konspiratoriskt tänkande måste ju rimligen denna sång ses som ett budskap från de ondskefulla Illuminaterna.
Det finns nog en ond plan överhuvudtaget i Beatles musik...
Så för att sammanfatta är alltså den existerande konspirationslitteraturen på svenska allvarligt undermålig. Just de citerade avsnitten ovan är ju dock riktigt användbara för att visa på hur konspirationsresonemang tidvis framställs. I nästa inlägg kommer jag till den engelskspråkiga litteraturen, där variationen är något större.
Så här ligger det till. Jag och min vän, krigsspelarkompis och lärarkollega Fredde har diskuterat att ta upp konspirationsteoretiskt tänkande i historieundervisningen, eftersom vi båda har erfarenheten att den typen av tänkande sprider sig. Så jag tänkte använda den här bloggen för att kartlägga arbetet med denna tänkta delkurs (som jag vill använda på Hi C-kursen).
Hittills har jag mest hunnit fundera på olika aspekter att ta upp, samt att införskaffa och läsa en del böcker i frågan. Nån slags grundläggande disposition för att behandla konspirationsteorier blir följande:
1) Konspirationstänkande och konspirationsteorier: grundläggande begreppsdefinitioner, samt en jämförelse med det kritisk-vetenskapliga tänkandet
2) Konspirationsteorier: en historisk bakgrund (innehållande en översikt över konspirationstänkandets historiska utveckling)
3) Hemliga organisationer och deras roll i historien: konkret empiri versus konspirationsteorier avseende typiska "hemliga sällskap". Jag har för avsikt att ta upp Frimurarna, Illuminati, bankerna och judarna (ofta klumpas de samman av konspirationsteoretiker).
4) Två fall av konspirationstänkande: Kennedymordet och 11 september.
5) Konspirationer och kultur: nåt slags idéhistoriskt resonemang om konspirationsteoritänkandets möjliga orsaker och funktioner.
Så långt dispositionen. Får väl se hur stort detta blir.
Jag tänkte på att berätta lite om ett par av böckerna jag läst i ämnet. På svenska har jag bara hittat en bok, nämligen "Världens största konspirationer" (Månpocket), en bok som fått mig att både skratta och gråta. Skrattet kommer av att den framställs som en faktabok, samtidigt som det är uppenbart att några av medförfattarna själva är konspirationsteoretiker. Gråten kan faktiskt härledas ur exakt samma källa.
I synnerhet tycks en av författarna, Lars Ulwencreutz, vara allvarligt angripen av konspirationstänkande (eller så flörtar han farligt mycket med det). Han ansvarar för två av de viktigaste bidragen i boken, det om Frimurarna samt det om Illuminati (där han har en medförfattare, Clas Svahn). I bokens författarpresentation framgår det att Ulwencreutz "till vardags [jobbar] inom psykiatrin men ägnar fritiden åt att skriva om framförallt olösta mysterier, oförklarliga fenomen och konspirationer". Ojoj, jobbar inom psykiatrin, då måste han vara en auktoriet. Eller inte.
Kapitlet om Frimurarna sätter tonen, då Frimurarna direkt beskrivs som "den maktelit som sägs styra världen". Öhhh, av vem? Hela den moderna historien skildras i denna framställning som om den styrts av Frimurarorden. De händelser som nämns är franska och ryska revolutionerna samt första och andra världskrigen. Några fakta som visar att så skulle vara fallet anges förstås inte, eftersom sådana fakta inte finns. Istället är det omständigheter som att Benjamin Franklin var frimurare som nämns. Och Benjamin Franklin var kompis med markis Lafayette. Detta sägs bevisa att ´Frimurarna satte igång revolutionen i Frankrike 1789. Författaren avslöjar sin okunskap genom att därefter säga "Senare stod Franklin och de amerikanska frimurarna bakom den amerikanska revolutionen". Men ack ack, den amerikanska revolutionen utbröt 1776, tretton år före den franska.
Ulwencreutz uttrycker sig hela tiden så att han inte ska behöva ta ansvar för vad han skriver. Typiska formuleringar är "Det finns även teorier om att man kan se direkta kopplingar mellan frimurarnas verksamhet och vad som skedde under såväl ryska revolutionen som under första världskriget"; eller "Enligt vissa teorier ville frimurarna få till stånd ett krig för att sedan kunna driva igenom sina egna planer." På så sätt hänvisas till "teorier" som inte närmare specificeras, så att det ser ut som om Ulwencreutz bara redovisar nån slags forskning.
Det är intressant att lägga märke till vilka historiska händelser som tas upp av konspirationsteorier av det här slaget. Ulwencreutz framställning är symptomatisk i att den nämner franska, amerikanska och ryska revolutionerna samt första och andra världskrigen. Dessa fem historiska händelser har något gemensamt, nämligen att de var omvälvande händelser som i någon mån påverkade den bestående världsordningen. Alla dessa händelser verkade också i någon mån radikaliserande på samhället. Revolutionerna genomdrev mer eller mindre omfattande mänskliga rättigheter och etablerade nya typer av statskick, medan krigen ledde till sådana omvälvningar som kvinnlig rösträtt (i Sverige 1921 (efter WWWI), i Frankrike 1944 (WWII)). Genom att koppla alla dessa förändringar och reformer till en hemlig plan iscensatt av ________ (sätt in lämplig hemlig organisation), har konspirationsteorin en tydlig poäng: dessa reformer är av ondo, de är en del av den stora världskonspirationen. I detta avseende blir alltså konspiracismen (jag lanserar den termen på svenska för att se om den kan slå rot) politiskt reaktionär.
Detta intryck förstärks av bokens andra kapitel om en hemlig organisation, vilket har Ulwencreutz och Clas svahn som författare. Där är det Illuminati som står i fokus. Jag kommer så småningom att berätta mer om denna rörelses historia. Men i den aktuella boken beskrivs faktiskt Illuminatiordens påstådda målsättningar enligt följande:
"1. Avskaffande av alla existerande regeringar
2. Avskaffande av privat ägande
3. Avskaffande av arvsrätt
4. Avskaffande av patriotism
5. Avskaffande av alla religioner
6. Avskaffande av familjen
7. Skapande av en världsregering"
I kapitlets avslutning kommenterar författarna också: "Men faktum kvarstår dock att vi aldrig varit närmare Illuminaternas djävulska framtidsvision än nu".
Det var när jag läste detta som jag insåg att jag önskar att Illuminati finns och faktiskt tar över världen. Det författarna beskriver som "djävulskt" ser jag som en riktigt lovande plan för att skapa en bättre värld. Känslan att konspirationsteoretikerna har sin ideologiska hemvist i den brunfärgade delen av det politiska spektrumet stärks märkbart. Tyvärr tyder dock det mesta på att Illuminaternas plan inte är på väg att förverkligas. Tvärtemot vad författarna hävdar är privat ägande, arvsrätt, patriotism och religioner starkare idag än någonsin förr, och den traditionella västerländska familjebildningen tycks inte direkt bli impopulärare. Om du undrar vad jag har för grund för att komma med denna typ av påståenden förslår jag att du sätter dig in lite mer i internationell ekonomi och politik.
Utifrån ett konspiratoriskt tänkande måste ju rimligen denna sång ses som ett budskap från de ondskefulla Illuminaterna.
Det finns nog en ond plan överhuvudtaget i Beatles musik...
Så för att sammanfatta är alltså den existerande konspirationslitteraturen på svenska allvarligt undermålig. Just de citerade avsnitten ovan är ju dock riktigt användbara för att visa på hur konspirationsresonemang tidvis framställs. I nästa inlägg kommer jag till den engelskspråkiga litteraturen, där variationen är något större.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)