Blott Sverige svenska krusbär har... eller?
Vi följer Aoyama Dori från kyrkogården bort mot stadsdelen Akasaka. Vägen är inga problem att följa, men jag inser att ett kriterium för att kunna se sig som en Tokyokännare måste vara att skilja på Asakusa och Akasaka (försök att säga dem efter varandra flera gånger jättesnabbt).Väl inte i Akasaka hittar vi snabbt restaurangen Ninja. Trots att ca 10 tjejer står i kö framför oss finns faktiskt bord när vi kommer fram.En kypare förklädd till ninja leder oss genom en "labyrint" till vårt bord i the Ninja village. Priserna är som på en bättre svensk restaurang, och även om portionerna är små så är maten mycket vällagad. Under måltiden dyker en "ninja" upp och underhåller oss med några illusionstricks.
Överlag gillar jag Ninja. Det är kitsch och rätt fånigt, men allt är gjort med glimten i ögat och helheten är välgjord. Rekommenderas för både små och stora barn helt enkelt.
När vi ätit färdigt lämnar vi ninja och tittar med självbelåtna turisters fasa på den intilliggande restaurang Stockholm. Usch, nej tack! Istället återvänder vi till Asakusa (hänger ni med? Alltså inte Akasaka, där var vi och åt, utan Asakusa, där vi bor). Vi funderar på att ta en öl, men det faktum att vi båda håller på att kollapsa av trötthet på tunnelbanan sänder en signal som till och med jag kan förstå. Vi återvänder till vårt hostel, där jag ganska omedelbart somnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar