Twisted history

Vägen in till Yasukuni-jinja

Sakurablomning i norra delen av palatsparken

Ungefär så här mycket får man se av kejserliga palatset...

En av vägarna till kejserliga palatset

Det är långfredag, och idag tar vi oss slutligen till det kejserliga palatset. En enorm park mitt i centrala Tokyo är reserverad för den kejserliga bostaden. Vi vanliga dödliga får observera delar av de skymtande byggnaderna, och så är en liten del av parken längst i norr öppen för allmänheten.

Palatsparken är fin, i synnerhet nu när körsbärsträden blommar, men riktigt intressant blir det först när vi kommer till Yasukuni-jinja, en helgedom tillägnad alla de som dött i riket tjänst sedan Meijirestaurationen 1868.

Här finns också militärmuseet Yushukan, som skildrar Japans militära historia från tidernas begynnelse till det Stora asiatiska kriget, som Andra världskriget kallas här. Den information som delges är minst sagt vinklad. Ett stort nummer görs av västmakternas imperialism, medan Japans egen imperialism framställs som självförsvar och stöd till asiatiska länders oberoende. Riktigt obehagligt blir det när kriget mot Kina 1937-45 skildras. Nanjingmassakern 1937 benämns "The Nanjing Incident", och det som skildras är den rent militära operationen som ledde till japanernas erövring av staden. Och så kommer det: "Chinese soldiers disguised as civilians were severely persecuted".

Utställningen ljuger inte rent ut, för det skulle kunna leda till att historiker kritiserar den för felaktig information. Men fakta kan manipuleras på många olika sätt. Ett sätt är att noggrant välja hur man framställer fakta. Vad döljer sig bakom ett uttryck som "severely persecuted"? Tortyr, massvåldtäkter och tvåhundratusen civilister döda.

Mina tankar går till Atatürks mausoleum i Ankara. Samma typ av överdrivna nationalism. Samma förhärligande av de människor som dött i nationens tjänst. Samma hänsynslöshet gentemot dem som drabbats.

Jag lämnar museet med en dålig bismak i munnen. Lyckligtvis är vi klara med Yushukan och åker därför till Uenoparken. Här finns Nationalmuseet, som bjuder på trevligare sidor av japansk kultur. Vi går direkt till den tillfälliga specialutställningen om fynd från Naraperioden, och fastnar i en halvtimmeslång kö för att komma in.

Denna väntan är värd besväret, i alla fall för mig. Mycket välbevarade statyer av olika gudar, framför allt en sexarmad Ashura. En sak som blir mycket tylig här är den tidiga kulturella influensen från Indien; alla gudarna har indiska motsvarigheter.

Vi fortsätter och besöker museets standardutställning om japansk konst från Naraperioden till Tokugawashogunatet. Även denna utställning är intressant, om än inte så spektakulär som specialutställningen. Vi slipper i alla fall militärmuseets obehagliga nationalism: det kulturella museet lyfter istället fram Japans kulturella relationer med Kina och Indien.

Nationalmuseets shop är en extra bonus. Här hittar jag flera trevliga böcker med engelsk-japansk text, så att jag får hjälp vid läsningen och har en rimlig chans att ta mig igenom japanskan.

Väl tillbaka i Asakusa bestämmer vi oss för att återigen gå på onsen för att försöka vårda våra ömma fötter. Roger är något värre däran än jag, det är något med hans skor. Vi testar förstås en annan onsen än gårdagens. Detta badhus är äldre och ganska folktomt. Själva badhallen känns som något taget ur en splatterfilm: halvtrasigt kakel, sliten interiör. Även om själva badet är behagligt går våra tankar till filmens värld, och gemensamt utvecklar vi en tänkbar revival av J-horrorgenren med vår imaginära skräckfilm Onsen: flow to flow. Intrigen är enkel: en hop västerlänningar besöker ett legendariskt badhus i Japan. Det de inte förstår är att de kommer att offras till en hemsk demon. Filmen ska fyllas av stämningsskapande effekter: gestalter skymtar i spegeln, vatten droppar från taket, svart hår kommer ut ur kranarna, konstiga ljud från rören (oj, oj, jag har sett för mycket J-horror...). Nåja, settingen är bra: man är liksom väldigt hjälplös i badhuset, med bara en handduk att skyla sig med. Någon måste göra en sån skräckfilm. Hmm, det kanske redan finns?

Just det, det är påsk! Happi i-suta, minna-san!