På fredag morgon sätter resan igång. Jag och Roger träffas på Centralstationen och tar Arlanda Express ut till flygplatsen. Därpå följer en flight till Zürich, där vi ska byta till ett annat plan. Denna resans första del är väl märkvärdig mest för att alla min farhågor om att komma försent e dyl kommer på skam. Roger hävdar dock sin egen neuros: att något av våra bagage, eller båda, kommer att hamna fel under transfereringen i Zürich.
Han tycks ha visst fog för denna skräck: planet från Stockholm anländer något försenat, och vi fastnar i en flaskhals av bagagekontroller. När vi äntligrn når Tokyoflygets gate visar det sig att planet är så fullbokat att vi inte kan få platser bredvid varandra.
Tur i oturen för mig är att jag ändå får ett trevligt resesällskap. Jag hamnar bredvid en japanska. Vi börjar prata och kommer snabbt överens. Under de följande tolv timmarna håller vi konversationen igång (bortsett från en del sov- och filmtittsavbrott) och lyckas därmed hjälpa varandra att slå ihjäl tiden. Hon heter Tomomi, är 27 år och har varit i Zürich för att hälsa på sin pojkvän. Hon har pluggat i Zürich tidigare, vilket förklarar att hon är så bra på engelska. Vi pratar mest om Japan (förstås). Tomomi bor i Kagoshima (alltså på Kyushu, den södra ön), så hennes kännedom om Tokyo är begränsad. Men om jag tar mig till Kyushu nästa gång jag reser till Japan erbjuder hon sin hjälp med guidning. Jag reciprokerar förstås avseende Sverige (vilket dock spontant inte känns lika attraktivt, men man får bjuda på det man kan).
Efter tolv timmar landar vi på Narita. Det är förstås lite tråkigt att behöva skiljas från min nya vän, men just nu bekymrar jag mig inte för det. Jag är i Japan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar