Asakusa fireworks festival

Yesterday, there was a fireworks (hanabi)festival in Asakusa - the biggest in Tokyo, apparently. The streets were crowded, but the hostel gave us guests an acceptable lookout spot.

Hen na ka, kawaii ka? 5

The end of an era?

Jag Tokyo style!

Roger Tokyo style!

Vår sista dag i Tokyo är snart över. Igår kväll gick vi på en riktig sukiyakirestaurang och åt och drack gott och dyrt. Till idag hade vi inga planer, utan siktade på en uppsamling: komplettera eventuella inköp, förbereda packningen, säga adjö till vår nya favoritstad.

Efter en lugn frukost åkte vi tillbaka till Akihabara och gick runt i alla märkliga butiker där. Roger inhandlade en nästan skrämmande mängd mecha ("robotflygplan" för er som inte är bekanta med anime). Jag disciplinerar mig något mer, jag vet att jag kommer behöva pengarna där hemma, men kan inte helt motstå frestelsen att köpa ytterligare några poänglösa souvenirer (dessa bara till mig själv).

Människor med ansiktsmask är en ganska vanlig syn i Tokyo. Jag antar att masken skyddar mot avgaser och diverse allergener. Nå, efter åtta dagars observation av detta kunde vi inte motstå frestelsen: vi inhandlade några masker och testade Tokyostilen på allvar. Jag upptäckte snabbt att masken kanaliserade min utandningsluft uppåt, så att mina glasögon immade igen. Experimentet blev därför ganska kort.

Efter inköp och gemensam lunch delar vi på oss. Jag tar det lugnt och promenerar lite i Asakusa. Innan jag vet ordet av är klockan nära sex och Roger kommer tillbaka. Vi äter en enkel middag och återvänder hem. Pengarna är nästan slut, men förhoppningsvis har vi tillräckligt för att kunna ta oss till flygplatsen imorgon :)

Inside the Buddha

Solen är på väg ner

Sakuraallén från Kamakura station till Tsurugaoka

Bro vid Tsurugaoka

Tsurugaoka

Inuti Buddhan

Daibutsu-buddhan

Hansobo sög musten ur oss, så vi börjar leta efter någonstans att äta. Vi letar oss ner till centrala Kamakura, och blir med ens mycket glada över att vi hoppade av vid Kita Kamakura. Runt Kamakuras centralstation finns nämligen ett mycket stressigt shoppingdistrikt med rena rma turistfällorna till butiker och restauranger. Först efter träget sökande hittar vi något som i alla fall fyller buken utan att kosta alltför mycket, och sedan fortsätter vi.

Nu tar vi oss ut till västra Kamakura och besöker Daibutsu, Kamakuras enorma Buddhastaty som uppfördes 1252-1262 (och alltså är lika gammal som Stockholm). Extra kul är att man kan betala 20 yen för att gå in i den ihåliga statyn.

Efter Daibutsu återstår egentligen bara Minamotoklanens tempel, Tsurugaoka Hachiman-gu, som vi passerade under vårt sökande efter mat. Vi letar oss tillbaka genom Kamakura. Till slut hittar vi Tsurugaoka, men flera avdelningar har stängt för dagen (i Kamakura börjar sevärdheterna stänga vid fyra :( ). Vi kan i alla fall beundra byggnaderna (inte lika imponerande som de andra templen dock). Parken nedanför Tsurugaoka är dock mycket charmig, och en allé med sakuraträd leder ner från parken till stationen.

Vi är rätt så utmattade av allt vandrande, så vi återvänder till Tokyo och Asakusa. Kvällen är fri, men ingen av oss är riktigt i form för något alltför avancerat, så vi bestämmer oss för att gå på onsen (japanskt bad). Vi hittar ett lämpligt i närheten av vår bostad och beger oss ganska omedelbart dit.

På vägen till badet stoppas vi av en man som undrar om vi vill vara med och intervjuas i japansk tv. Vi tackar ja, och leds upp på en av Asakusas shoppinggator, där ett tv-team står och filmar. Det är ett japanskt komikerpar som håller på och spelar in någonting till sin komedishow/talkshow. Strax är det vår tur, och de två lokala berömdeheterna kommer fram och pratar med oss .Den ene kommunicerar med oss på engelska och ställer enkla frågor som vi besvarar efter bästa förmåga. Den andre pratar oerhört snabb japanska som jag inte har en chans att uppfatta. Antingen översätter han eller så gör han sig lustig över oss, det är omöjligt att avgöra vilket. "Intervjun" avslutas på ett par minuter, de tackar oss och vi går därifrån. Om vi inte blir bortklippta så kommer vi väl att figurera som stereotypa baka-gaijin (dumma utlänningar) på någon av de japanska tv-kanalerna. Kanske är detta startskottet på min karriär som tv-stjärna?

Vi lyckas till slut hitta till onsenbadet, betalar inträde och kliver in. Vi har med oss handdukar, men ingen tvål eller dylikt. En av de andra gästerna, en man med helkroppstatuering (yakuza? Roger är övertygad, jag är som vanligt osäker, men det är mer spännande om han är yakuza) lånar oss sin tvål.

You never get a second chance to make a first impression

En sån här kanske man ska hyra?

Traditionellt klädda japanskor låter fotografera sig med traditionellt klädda japanskor

Huvudporten till Asakusas främsta tempel, Senso-ji

Mmm, noodle soup!

Sakura! Kawaii, ne! (Det kommer många, många fler foton på körsbärsblommor)

Senso-ji

Roger och jag återförenas vid passkontrollen. Väl igenom den visar sig hans farhågor för att vårt bagage ska ha försvunnit helt obefogade, och därför kan vi med lätta hjärtan boka keiseitåget till Tokyo.

Vi är lite osäkra på hur vi ska veta när vi ska gå av. Vi vet att vi ska till Aoto och byta där, men hur vet vi när vi nått dit? Det första vi märker är att föraren säger något inför varje stopp. Vi spetsar öronen, men blir rätt skeptiska till vår gemensamma auditiva förmåga när det enda vi kan höra låter som "körsbärsblommor körsbärsblommor prydnadsträd" (alltså sakura sakura bonsai). Sedan stannar tåget vid stationen Sakura.

Med ny tillförsikt ser vi oss omkring. Någon station som heter Bonsai lägger vi inte märke till, men nu ramlar annan information plötsligt fram: Jag märker att stationnamnen står med latinska bokstäver på stationerna, och Roger uppmärksammar att det finns små displayer över tågdörrarna med tydliga stationsangivelsr.

Med denna nyvunna kunskap och några hjälpsamma japaners hjälp går det lätt för oss att ta oss till vår destination, Asakusa. Här, i Tokyos mest "traditionella stadsdel", ska vi bo på det adekvat namngivna Sakura Hostel. Roger har koll på lokalorienteringen och lyckas ta oss till hostelet, men vi får reda på att vi inte kan checka in direkt. Vi lämnar därför bagaget och ger oss ut på upptäcktsfärd i Asakusa.

Asakusas traditionella tempel är belägna alldeles nära vårt hostel, så det är en lätt match för oss att besöka dem. Till vår glädje står körsbärsträden i full blom. Tokyo visar sig från sin vackraste sida, och det är bara att glädjas över att ha kommit hit vid rätt tid. Många människor besöker templen idag, inte så få av dem klädda i traditionell japanska kimono.

Efter en lunch på ett nudelställe tar vi oss tillbaka till Sakura vid ett, då vi äntligen får ta vårt rum i besittning. Det är verkligen inget märkvärdigt, men vi har iaf varsin sovplats och viss säkerhet för våra ägodelar. Det är nu vi kommer på att vi inte har någon elektrisk adapter, så våra kontakter funkar inte i de japanska uttagen. Lyckligtvis går det att köp adapter från hostelet.