Shibuya by night

Shibuyas riktmärke nr 1: den trogna hunden Hachiko

Vårt nästa mål blir stadsdelen Shibuya, strax söder om Harajuku. Shibuya är något av sinnebilden för Tokyo, med höga skyskrapor, mängder av neonskyltar och enorma människomassor som rör sig genom vägkorsningarna.

Här besöker vi lite musik- och elektronikbutiker, och förfasar oss över priserna. En ny musik-CD går på ca 3000 yen (typ 250 kr), och en DVD kan utan problem gå på 5000 yen. Kort sagt, vi kommer inte köpa mycket sådant här.

Istället går vi till Shibuyastationen och ser (och utgör en del av) folkmassorna. Där tittar vi också på statyn av den berömda hunden Hachiko. Hachiko blev känd för sin trohet: efter sin husses död fortsatte han att gå till hussens arbete varje dag ända tills han själv dog. Tokyoborna reste en staty till hans ära.

Därefter promenerar vi runt i Shibuya och ser Love Hotel Hill. Här ligger ett antal rätt extrema hotellbyggnader, och ja, tanken är att man betalar per timme. Nåja, så länge det är mellan samtyckande vuxna så.

På kvällen går vi till den mycket trevliga restaurangen Okinawa och äter mat med anknytning till den sydjapanska ön med samma namn. Roligast är dessrterna, dels sötpotatisglas, dels vaniljglass blandad med salt is och sjögräs (mycket gott!). Servitrisen blir glad över att jag kan några fraser på japanska och ägnar oss lite extra tid, bland annat för att hjälpa till med kanjitecken.

Vi avslutar med ett besök på Insomnia, en bar med oerhört speciell inredning: allt är illrött... Vi dricker lite öl, pratar och återvänder sedan hem.



Folkmassor vid Shibuya station