Efter besöket på Yedikule tar jag en buss tillbaka mot Eminönü, men hoppar av vid Galatabron och åker till Istiklal via Tünel. Att återigen promenera längs den stora shoppinggatan Istiklal känns som att komma hem igen. Efter en adanakebap nedsköjd med ett glas ayran (yoghurtdryck) tittar jag förbi svenska konsulatet, som är stängt på söndagar. Det ser sig likt ut. Ja, bortsett från det nya huset som smällts upp på gräsmattan framför konsulatsbyggnaden då...
Strax därefter tar jag vägen ner till Yenişehir Palace, där jag bodde i somras. Det känns mycket märkligt att se hotellet igen, så här helt på egen hand. Jag fortsätter förbi hotellet och Peramuseet som verkar ha en utställning om Kurosawa. Kanske något att se? Turkiskt och japanskt i kombination - låter som om någon tittat i min hjärna och sagt "Hörni, det här låter intressant att göra!" Nå, just nu är det inte mitt mål, så jag skyndar vidare.
Tillbaka på Istiklal flanerar jag och minns. Går en sväng ner på sidogatan med internetkaféet dit Meryem ledsagade mig för att skriva ut mina föredragspapper. Föreståndaren blandade sitt eget skrivarbläck, och det tog typ fem minuter att få ett ex av föredraget utskrivet. Senare tog jag Åsa till samma ställe när hon behövde skanna bilder ur en bok.
Nåja, jag ägnar mig nu åt mitt mål: att besöka Istiklals eminenta boklådor på jakt efter några dramer av Adalet Ağaoğlu. Hon är en turkisk dramatiker som jag läst lite av och blivit fascinerad av. Därför vill jag ha tag på litteratur av henne. Tyvärr visar det sig att det är svårt att hitta hennes dramer i tryck; romaner finns det många (men det orkar jag inte läsa just nu), och några novellsamlingar lyckas jag komma över (lagom långt för att jag ska orka), men dramerna är det tunt med. Någon som vet var jag kan få tag på dem? Jag lyckas också hitta en riktigt bra turkisk-engelsk ordbok, och är på vippen att köpa en turkisk-osmansk-engelsk också (får se, det kanske blir av sen).
Jag återvänder mot Tünel, och råkar gå förbi det stängda Mevlanamuseet som skyltar med en Semâ, alltså en mevleviceremoni, till kvällen. Eftersom jag inte har något annat planerat och aldrig varit på en Semâ så köper jag en biljett.
Det är en stund kvar innan ceremonin börjar, så jag passar på att besöka Galatatornet, vars främsta merit i mitt minne är att jag, Yakup, Meryem, Duygu och.. (var det någon mer med? Jag har för mig, men min hjärna verkar ha ruttnat :( ) lyckades hitta tillbaka till Istiklal med hjälp av tornet när vi gick vilse första natten i Istanbul. Det visar sig vara dess bestående intryck: visst är det en fin utsikt, men inte så mycket mer, och med det här vädret är det inget läge att stanna däruppe för länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar