Det visar sig snart att jag inte klarar av att sova på beställning, så jag tar istället en första tur på stan. Eftersom det är promenadavstånd dit så besöker jag Yeni camii ("Nya moskén"), byggd på 1600-talet av de så kallade "kvinnosultanerna". Egentligen är det märkligt att jag inte kommit mig för att gå in i den förut, när jag har gått förbi den så många gånger. Den hör liksom till de sevärdheter i Istanbul som är viktigast för mig. Om du hör till de typ tio personer som läst min artikel om haremet och kvinnosultanerna så vet du varför.
Jag är mycket imponerad av moskéns interiör. Jag har förstås inte kunskap, förmåga eller vilja att jämföra den med Sinans moskéer, och jag är medveten om att jag är positivt fördomsfull till kvinnosultanernas moské, men i alla fall. Om Johan vore här skulle han säkert kunna peka ut de arkitektoniska skillnaderna. Jag borde förstås ha lånat hans bok om Ottoman women builders. Jag avser professorn alltså, inte min lillebror. Skulle vara kul om båda var här.
Efter besöket passar jag på att äta en ordentlig middag, och återvänder sedan till hotellet. Klockan är bara åtta, jag tänker att jag ska läsa lite i "Mitt namn är röd" eller översätta några turkiska texter, men istället somnar jag nästan omedelbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar