Edirnes bussterminal
På vägen från Edirne till bussterminalen lyckas jag föra en någorlunda sammanhängande konversation på turkiska med taxichauffören. Han heter Enver, är 39 år och frånskild med en dotter. Vi pratar om den påtagliga militära närvaron, som han inte är överförtjust i.
När vi når terminalen står taxametern på 19 lira. Jag har bara en femtiolapp. Enver växlar den och ger tillbaka 35 lira. Jag försöker lämna tillbaka en tia, men han vägrar ta emot den.
Det är ett tag kvar tills Istanbulbussen går, så jag tar ett glas te på terminalen och väntar. Bara några minuter innan det är dags att kliva på bussen exploderar terminalen i en kakafoni av ljud. Några turkar har tagit fram instrument och börjar spela mehter, alltså traditionell osmansk militärmusik. Människorna runtomkring jublar, klappar takten och dansar runt musikanterna. Medan spontankonserten fortfarande är i full gång måste jag och flera andra stiga på Istanbulbussen. Men det blir ett fint sista intryck av Edirne. (Jag försökte lägga upp en film av mehterkonserten här, men servern strular)
På vägen tillbaka måste jag förstås göra den omöjliga jämförelsen: Edirne eller Bursa? Jag kommer fram till att det är ett rätt så dött lopp. Hmm, jag måste nog besöka Bursa igen för att kunna göra en bättre jämförelse i framtiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar