Echoplex

utsikt från hotellrummet...

Jag vaknar kl 9. Jag har sovit i nästan tolv timmar. Staden har en mildare uppsyn nu: fortfarande är himlen grå, men regnet verkar ha upphört och kylan är inte lika bitande. Jag kilar ner för att äta frukost (buffé kl 7-10).

Min operationsbas denna gång är Hotel Hatay, utvalt ur en samling ungefär likvärdiga hotell på grundval av namn (Hej Meryem!) och läge (alldeles bakom Orientexpressens station). Hatay är snäppet bättre än Albatross, det hotell jag bodde på första gången jag var i Istanbul, även om skillnaden är marginell. Lobbyn är inrökt på typiskt turkiskt vis, hotellrummet är litet och enkelt men rent. Den långsamma, knarriga hissen ger mig en massa extra argument för att ta trapporna istället. Naturligtvis är det långt ifrån hotell Yenişehir, där jag bodde tillsammans med gänget från Istanbul Summer School. Vad kan jag säga? Jag har inte råd att bo på fyrstjärniga hotell för jämnan...

Hatay råkar vara ett tvillinghotell som sitter ihop med hotell Antioch på andra sidan gatan. Internationalisering formligen lyser igenom i valet av "Antioch" istället för "Antakya".

Nå, över till the good stuff: hur är frukostbuffén? Turkarna brukar vara bra på olver och frukt, och dåliga på bröd. Det stämmer någorlunda här: oliverna är rikliga och goda, medan man kan välja mellan baguette och... baguette. Grönsakerna är OK, medan frånvaron av frukt är en besvikelse: bara några halvsorgliga apelsinskivor erbjuds. Med gråten i halsen intalar jag mig att det inte är säsong för flertalet frukter...

Tack och lov finns den härligt feta turkiska yoghurten till hands. Och så en uppsjö av sötsaker; olika kakor och naturligtvis den mycket söta turkiska helvan. Jag testar dem, men det är inte riktigt rätt saker att börja dagen med. Det som i slutändan räddar helheten är det ljuvligt starka turkiska teet. Skönt att vissa saker går att lita på.