Utsikt från bussfönstret
Efter en snabb frukost lämnar jag hotellet omkring 7.20. Dagens mål är Edirne, och för att ha ordentligt med tid måste jag vara disciplinerad. Med hjälp av en vägbeskrivning från turkeytravelplanner.com lyckas jag hitta från spårvagnen till metron som tar mig till bussterminalen, Büyük Otogar.
Man måste köpa biljett innan man kan kliva på en buss. Olyckligtvis är Otogaren mycket generöst tilltagen med 168 olika biljettkontor. Jag kliver ut nära kontor nr 1 och börjar gå igenom dem i turordning. Tack och lov har jag sinnesnärvaro nog att ta kontakt med en man som hänvisar mig till andra sida av terminalen: Edirnebussarna är vid kontoren med nummer från 130. Väl på rätt sida av terminalen går allt snabbt och smärtfritt, och tio över åtta bär det av från Istanbul, som fortfarande är höljt i regnslöja.
Det känns skönt att vara på väg. Äntligen ska jag få se Edirne, antikens Adrianopel, osmanernas andra huvudstad (efter Bursa, före Istanbul). Undrar just hur Edirne kommer att stå sig i jämförelse med Bursa?
Bussresan är bekväm, och jag blir snabbt övertygad om att buss är ett bra sätt att resa med i Turkiet. Resan tar ca 2,5 timmar, kostar ca 20 lira (knappt 100 kr) och är bekväm. När vi väl kommit ut från Istanbuls omedelbara omnejd slutar det regna, och ibland tittar faktiskt solen fram. Mina tankar går till bussresan från Ankara i juni förra året, när jag, Andreas och Emre började med att diskutera religion och så småningom invecklade oss i diskussion med Karolina och Julia angående diverse ämnen. Det som avtecknar sig tydligast i minnet är någon sorts koppling mellan pyramidspel och sex. Ibland är det kanske bra att man inte minns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar