Det är svårt för mig att inte bli alldeles till mig av att vara i Xian. Det här är ändå den klassiska kinesiska huvudstaden, fordom känd som Changan. Grundad av Zhoukungarna någon gång under första årtusendet före vår tideräknings början var det återigen Qinriket som gjorde staden till det kinesiska imperiets huvudstad. Skälet var dess ekonomiska betydelse: Changan var början (eller om man så vill slutet) på Sidenvägen, Kinas handelslivsnerv västerut och under lång tid den enda riktiga kontaktytan med civilisationerna i Indien och Mellanöstern.
Changan var Kinas viktigaste stad i över tusen år. Under Han- och Tangdynastierna hade staden omkring 2 miljoner invånare, dubbelt så mycket som dess samtida medtävlare Rom. Men efter Tangdynastins fall år 907 var Changans storhetstid slut. Redan under Tangdynastin hade Sidenvägens betydelse minskat då andra handelsrutter hade etablerats, både till lands och till sjöss. Den efterträdande Songdynastin gjorde istället industricentrumet Kaifeng till huvudstad, och senare flyttade de till Hangzhou, där det var lättare att kontrollera handeln över havet. Changan blev Xian, något av ett bakvatten i kinesisk maktpolitik.
Jag skulle gärna vilja säga att man kan ana något av Xians forna storhet under ytan på något sätt. Men sanningen är att man inte kan det. Visst finns några gamla byggnader här och var, som Klocktornet och Trumtornet. Visst är stadens intakta ringmur fin. Men alla dessa byggnader är från Mingdynastins tid (1400-tal), och minner därmed mest om Xians tid som en mindre provinshuvudstad i en av Kinas ekonomiskt minst utvecklade regioner.
Några kvarlevor finns dock, men inte i byggnaderna. Jag har sett en karta över Tangdynastins Changan och har för mig att staden var väldigt fyrkantig, med raka vägar som bildade ett rutmönster (delvis för att underlätta karavanernas framkomlighet, men också för att kunna kontrollera och segregera staden). Detta lever kvar i det moderna Xian, som präglas av raka boulevarder och påfallande många 90-gradersvinklar.
En annan aspekt är det muslimska inslaget. Xian har ett muslimskt kvarter (på ungefär samma sätt som Chengdu har ett tibetanskt kvarter). Det är väldigt mycket ett turistområde där mängder med krimskrams säljs, men i matten märks ett tydligt mellanösterninslag (kebab någon?). Dessutom finns här Xians stora moské. Den nuvarande är från Mingdynastin, men moskéer etablerades i Xian på 700-talet, till stöd för de muslimska handelsmän som bosatte sig här (även om Kinas första moské byggdes i Guangzhou på 670-talet). I denna multikulturalism går det också att ana stadens arv.
En sak till finns förstås. Öter om det nuvarande Xian ligger stadens mest kända turistmål, Terrakottaarmémuseumet. Historien runt detta arkeologiska fynd är väl känd: 1974 stötte man av en händelse på den första Qinkejsarens, Shi Huangdis, grav. Numera är utgrävningen ett museum som visar upp de tusentals terrakottasoldater som kejsaren begravdes med. Det bör påpekas att utgrävningarna inte är klara och att kejsarens egen gravplats ännu inte grävts ut. Det finns alltså all anledning för den historieintresserade att hålla ögonen på Xian.
Behöver det sägas att jag besökte museumet? Det var punkt 1 på min "att göra-lista". Det ligger en timmes bussfärd ifrån Xian, så det tog större delen av först dagen att gå runt i det monumentala museumet. Xians befolkning har förstått att slå mynt av terrakottaarmén: överallt går det att köpa replikationer av terrakottasoldaterna, alltifrån miniatyrer till skala 1:1. Kostnaderna varierar från 20 yuan till 17 000 för en i människostorlek....
När jag kom tillbaka hanns jag också med att besöka det muslimska kvarteret och den stora moskén. Det var allt för idag. Hettan har varit mördande här, Xian är klart varmast av alla platser jag varit på hittills. Får se hur mycket jag orkar med imorgon. Just nu har det svalnat en smula, så jag tänker nog springa ut en sväng på stan nu....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar