Det är svårt att inte lägga märke till kolbruket i Kina. Vid nästan varje tågstation på landsbygden står vagnar fyllda med kol. Denna supersmutsiga energikälla står för 80 procent av Kinas energi och har gjort landet till en av världens största miljöbovar. Regeringen har dock bemött internationell kritik med att påpeka att de bara gör nu vad västvärlden gjorde på 1800-talet. Så enligt det kinesiska synsättet är det vi i väst, som lagt grunden för de moderna miljöproblemen, som bör ta huvudansvaret för att minska utsläppen, inte resten av världen. Ett argument som onekligen har en viss kraft, samtidigt som jag inte tycker att två fel gör ett rätt, utan snarare två fel.
I alla fall mynnade mina kolfunderingar ut i följande lilla sång till kolets ära. Jag tänker mig att den skulle kunna sjungas, på kinesiska då, av kinesiska kolgruvearbetare som indoktrinerats av kulturrevolutionen till att tycka att kol är det bästa som finns.
Kolsången
kol, kol, kol, kol, kol, kol, kol
det är nåt som alla tål
kol, kol, kol, kol, kol, kol, kol
nu gräver vi ett till hål
När dagen tagit slut
och vi behöver ljus
för att värma upp vår mat
och kyla ner vårt hus
kol, kol, kol, kol, kol, kol, kol
det behövs för att göra stål
kol, kol, kol, kol, kol, kol, kol
det kan inte tvättas bort med tvål
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar