Jag sitter i en av Arlandas många själlösa hallar. Bland alla shoppar och superdyra kaféer har jag lyckats hitta en bänk och en kontakt, så att jag kan köra internet via mobilen utan att batteriet utplånas.
Idag är första dagen av min Kinaresa, och den har inte börjat bra. Planet skulle gå först kl 7 ikväll, men sådär vid tvåtiden var jag såpass nojig att jag inte kunde sitta hemma längre. Lika bra att börja röra på mig.
Tunnelbanelinjen jag bor på är under renovering, så första sträckan, till Gullmarsplan, gick jag. Det är en promenad på 10-15 minuter, inga problem. Men det är klart, precis när jag lämnar trapphuset och går ut på gatan börjar det regna. Jag promenerar raskt på, och regnet ökar i intensitet i takt med att jag avverkar färdväg.
När jag kommer fram till Gullmarsplan är jag rätt så genomvåt, men lyckligtvis torkar det snabbt. Nu är det dags att ta tunnelbanan till Centralen. Normalt använder jag ett accesskort, men det gick ut igår, och det känns lite dumt att betala 700 spänn för att åka till Centralen och sen inte använda kortet förrän om 23 dagar, så jag köper en kontantbiljett istället. Lite knepigt att hålla reda på dessa papperslappar, men det ska nog fixa sig.
Tror jag jag. När jag tar rulltrapporna upp mot Centralstationen är det biljettkontroll. Lydigt letar jag efter min biljett och hittar - ingenting. Frenetiskt letar jag igenom allt jag har med mig men det är hopplöst. Biljetten är borta. Än en gång har min hjärna invaggat mig i en falsk säkerhet! Jag borde veta att jag är för tankspridd för att hålla reda på biljetter, det är ju därför jag alltid går runt och oroar mig för dem.
Jag förklarar situationen för kontrollanten som naturligtvis inte tror på min utsaga för ett ögonblick. Hon döljer det bakom ett artigt ointresse, ger mig 1200 kr i böter och så är det bra med det. En något dyrare tunnelbaneresa än jag planerat för.
Jag brukar alltid fundera igenom en massa möjliga framtida scenarion i min skalle. Det är förmodligen nån evolutionär funktion - var beredd på vad som ska komma. Problemet är att jag är så dålig på att förutsäga framtiden så jag förbereder mig bara för sådant som inte händer. Det som faktiskt händer är jag därmed helt oförberedd för. Nu inför resan var jag t ex orolig för att min flygbiljett inte skulle vara giltig. Jag borde rimligen ha ägnat mer uppmärksamhet och oro åt tunnelbanebiljetten. Men det är lätt att vara efterklok.
Helt slut var det inte därmed: när jag kom fram till Arlanda visade det sig att flyget till Beijing är försenat. Det kommer att gå först 23.30 ikväll. Det betyder att jag missar mitt plan till Hong Kong och får ta ett annat. Om planen håller (pun definitely intended) kommer jag vara i Hong Kong kl 19 imorgon.
En aspekt av mig vill se ett mönster i dessa incidenter: regnet, biljettkontrollen, förseningen. This can only end badly. Och vore jag religiös eller konspiracist eller ödestroende är det fullt möjligt att den aspekten skulle få överhanden. Men en annan aspekt av mig underkänner mönstret och menar att det är tillfälligheter. Jag låter denna andra aspekt vara tongivande.
Och med det avslutar jag detta första inlägg. Jag hoppas snart kunna rapportera om upplevelser av mer positiv natur. Men mönstret kanske håller i sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar