"Ärade buddha, du sägs besitta världens visdom. Säg mig, hur ska jag leva mitt liv på rätt sätt?"
Buddhan var tyst.
"Kan du förklara varför de onda och giriga styr den här världen och når sådana framgångar?"
Buddhan var tyst.
"Varför svarar du mig inte? Vill du inte, kan du inte eller känner du inte till svaren på mina frågor?"
Hans enda svar var tystnad.
"Nå, Buddha, hjälp mig då med följande: bör jag tänka mer på mina medmänniskor än jag gör?"
Buddhan var tyst
"Bör jag ge bort mina ägodelar för att hjälpa de fattiga?"
Buddhan var tyst.
"Eller bör jag kanske snarare bli mer egoistisk och hänsynslös? Är det den enda vägen till förändring av mitt liv?"
Buddhan förblev tyst.
Vandringens ansträngning kombinerad med besvikelsen blev för mycket för vandraren, som sjönk samman framför buddhan och grät bittra tårar.
Då öppnade buddhan sin mun.
"Sätt dig bredvid mig, vila dina trötta ben i bergets skugga och dela en skål te med mig."
Vid dessa ord hämtade sig vandraren och gjorde som buddhan sagt. Han torkade sina tårar, vilade sina ben och delade en skål te med buddhan. De satt så i många timmar, under tystnad. Sedan reste sig vandraren och lämnade buddhan, utan att säga ett ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar