Bland jättebuddhor och rånarapor

På morgonen den 26 juni tog jag en buss från Chengdu till Leshan. Den lilla staden Leshan är framför allt känd för en sak: världens största buddhastaty.Den gigantiska buddhan Dafo, 71 meter hög, byggdes på 700-taalet på initiativ av en munk som trodde att det skulle lugna floden statyn står vid.

Min plan är att besöka Leshan och se jättebuddhan, och sedan åka vidare till Emei shan (uttalas Ååmei shan), Sichuans heliga buddhistberg. De två platserna tillsammans kommer att ta upp två dagar för mig. Jag hade ursprungligen velat tillbringa två dagar bara på Emei, som Daniel och Sara rekommenderat, men min ihållande magsjuka gör mig dels trött och dels ovillig att tillbringa en natt på berget.

Från Chengdu tar det cirka 2 timmar med buss till Leshan, och eftersom buddhan är stadens stora turistattraktion är det lätt att hitta vidare från busstationen. En lokalbuss går till Buddhan, till det facila priset av 1 yuan (= 1 kr).

Väl framme visar det sig att kommunen har byggt en gigantisk ”Oriental park” runt buddhan, och man kan inte komma till buddhan utan att betala inträdet till orientparken också, totalt 160 yuan. Nu visar sig parken också vara en trevlig upplevelse, så det gjorde inget, men Lonely planet borde hålla bättre koll på priserna.

Parken är fylld med buddhistiska statyer och grottor med inskriptioner, och är av lika gigantiskt format som huvudattraktionen. Det tar ett bra tag innan jag lyckas leta mig fram till jättebuddhan, men det är värt besväret: Buddhan är verkligen imponerande, där han sitter med ett lätt belåtet leende och stirrar ut över floden.

Köbildningen runt buddhan är omfattande, och det är eftermiddag innan jag kommer ifrån Leshan och hoppar på bussen till Emei. Jag väljer att åka till byn Baoguo, enligt Lonely planet så nära man kan komma själva berget utan att åka upp. Det visar sig inte riktigt ha varit rätt; jag upptäcker senare att jag mycket väl kunnat åka upp till busstationen Leidongping och övernattat där, för att få mer tid på berget. Jaja, det är lätt att vara efterklok.

Jag sover på ett vandrarhem i Baoguo och går upp för att ta första bussen till Leidongping. Det regnar under natten, vilket gör att jag oroligt utrustar mig med diverse regnutrustning innan uppfärden – helt i onödan visar det sig, det blir strålande solsken på Emei.

Fortfarande något skärrad efter Tiger Leaping Gorge tar jag linbanan till toppen av Emei, och går runt där i några timmar bland templen och molnen. I mitten av allt finns den ”multidimensionella” buddhan, en rätt så häftig staty. Jag vilar en stund i buddhans skugga, men ingen särskild ro infinner sig. Då är det mer fridfullt att betrakta molnhavet runtom, där bergstoppar med tempel då och då dyker upp som små öar.

När jag väl beger mig nedåt visar det sig att min erfarenhet av Tiger Leaping gorge inte alls är representativ – den trekken är verkligen den tuffaste i Kina. Emei är plättlätt i jämförelse, breda bekväma stentrappor med ordentliga räcken. Det grämer mig att jag är så pass trött (för att jag inte kan behålla någon mat), för annars hade jag verkligen kunnat tillbringa ett par dagar på detta berg.

På väg ner stöter jag på de beryktade rånaraporna som bebor berget. De är tydligen väldigt fräcka, och de rör sig utan någon som helst fruktan bland besökarna. Jag är utrustad med en stadig bambukäpp för att jaga bort dem om de blir för närgångna, men de håller sig undan (förmodligen för att jag inte går runt med någon mat, se där en oväntad positiv effekt av att vara magsjuk). En del andra besökare blir trakasserade av aporna, och några barn tycker att aporna är lite otäcka, men inget allvarligt inträffar.

Jag kommer ner till Leidongping och åker till Baoguo, och sedan vidare till Chengdu, där jag återkommer till the Traffic Inn för lite vila. Jag har nu två dagar i Chengdu innan jag reser till Xian.

Internetuppkopplingen är fortfarande urdålig, så bilder får vänta :(.

En ljuspunkt är att jag verkar ha blivit bra i magen. Vad kan det bero på? Här är några möjligheter:

1) Emei Shans mystiska energier helade mig

2) Magmedicinen jag har tagit började äntligen verka

3) Jag blev av med vad det nu var för bakterier som orsakade magoroligheten

4) Det är bara universums sätt att jävlas med mig: ”Nu när du gjort ett halvtaskigt besök på Emei shan finns det ingen anledning att fortsätta plåga dg – med just det där”.

5) Falskt alarm. Jag bara tror att jag är frisk.

Vilken tror du på?