Hatar Gud kvinnor?

I lördags, den 27 november, besökte jag Socialistiskt forum på ABF i Stockholm. Planen var att lyssna på seminariet "Vänstern och framtiden". Olyckligtvis för min del var intresset för seminariet så stort att jag inte fick plats. Nåja, när jag ändå var där ägnade jag lite tid åt bokborden. Där fanns en del av intresse, liksom en del som inte var intressant. Men något som slog mig var en påtaglig närvaro och en lika påtaglig frånvaro. Närvaron var av Mattias Gardells senaste bok, Islamofobi, en bok som jag inte har hunnit läsa men ser fram emot att göra. Mer oroande var frånvaron av boken Hatar Gud kvinnor? av Ophelia Benson och Jeremy Stangroom. Det är om den boken, och mina funderingar om den, som det här inlägget kommer att handla.

Frågan i bokens titel är förstås retorisk: boken är fylld med exempel på hur kvinnor förtrycks i religionens namn. Ett axplock:

September 2000: Bariya Ibrahim Magazu ställdes inför rätta av en islamisk domstol i den nigerianska delstaten Zamfara, Brottet var zina, äktenskapsbrott, och straffet var 100 piskrapp. Magazu var vid rättegången 13 eller 14 år gammal, och hade tvingats till sex med tre män som ett sätt för hennes far att betala en skuld till dem. Hennes vittnesmål underkändes dock av domstolen, eftersom hon inte kunde få fram fyra manliga vittnen som kunde styrka hennes berättelse.

Maj 2008: Rand Abdel-Qader, 17, mördas av sin far och sina bröder i Basra. Hon hade gjort sig skyldig till att bli kär i en brittisk soldat. Hennes bröder höll ner henne medan fadern kvävde henne genom att stampa på hennes hals. När journalister talade med honom efteråt förklarade han att han var stolt över det han gjort. "Döden var det minsta hon förtjänade," sa Abdel-Qader. "Jag hyser ingen ånger. Jag hade stöd av alla mina vänner, som är fäder precis som jag, och vet att det hon gjorde var oacceptabelt för alla muslimer som hedrar sin religion," sa han.

Augusti 2008: The Independent rapporterar om ett kvinnofängelse i Afghanistan, där kvinnor fängslas i 20 år för "brottet" att ha blivit våldtagna. Bestraffningen motiveras med att det har stöd i sharia.

Som du märker handlar alla exempel om islam. Boken tar upp och kritiserar både kristendom och judendom, men islam får mest uppmärksamhet, av den enkla anledningen att företrädare för islam går längst i kvinnofientlighet, som exemplen ovan visar.

Jag tänker inte recensera boken närmare: den har starka sidor och svaga sidor. Är du intresserad, läs den själv! Den är bara cirka 200 sidor och är inte svårläst. Istället tänker jag fokusera på två tankar den tar upp, nämligen religion som grogrund för kvinnofientlighet och vänsterns tendens att inte diskutera detta problem.

Emot tanken att religion skulle vara specifikt kvinnofientlig riktas en mängd olika argument. Många av dem är irrelevanta. Relativistiskt prat om att "det är OK i deras kultur" tänker jag inte bevärdiga någon uppmärksamhet. Den starkaste invändningen är att kvinnofientligheten är en praxis som utgår från traditioner, inte utifrån de heliga skrifterna. Och i någon mån stämmer det: i Koranen finns t ex inget stöd för kvinnlig könsstympning.

Problemet är att de religiösa skrifterna alla innehåller tydliga partier som talar om att män är överlägsna kvinnor. Läs Paulus brev i Nya Testamentet, eller varför inte följande lilla utdrag ur Koranen: "Era hustrur är för er som en åker. Beträd därför er åker, här och som ni önskar - men sörj först för era själar. Frukta Gud."

Detta brukar bemötas på två sätt av religionsanhängare. Det någorlunda hederliga greppet är att tolka texten välvilligt. I korancitatet ovan står det ju att man ska frukta Gud och först sörja för sina själar, så det är det vi ska ta fasta på. Och det låter ju bra, men innan dess säger texten faktiskt "beträd er åker, här och som ni önskar". Att bortse från att korantexten här alltså ger män rätt till kvinnors kroppar, utan att kvinnor har något att säga till om, kan inte skyfflas under mattan av att fokusera på det andra. Faktum kvarstår att den första delen av texten används för att legitimera kvinnoförtryck, och såvitt jag kan se gör den precis det också.

Det andra, ohederliga sättet att försvara de heliga texterna är att hävda att avsnittet är felöversatt. Det står "egentligen" inte så. Nähä, men hur står det då? Det kan religionsförsvararen inte svara på utan blandar bort korten med några svepande formuleringar om att texten egentligen är snäll, lita på mig.

Även om de heliga texterna inte direkt stöder fenomen som kvinnlig könsstympning så kommer de inte undan ansvar för sådana seder. Religioner som islam och kristendom bygger nämligen inte bara på de heliga texterna Bibeln och Koranen, utan också på traditioner och religiösa auktoriteters domslut. I Katolicismen finns t ex påven, och i islam finns hadither och imamer, vilka sammantaget kan användas för att legitimera snart sagt vad som helst, inklusive kvinnlig könsstympning. 1981 gick storshejken vid Al-Azhar-universitetet, Gad-al-Haq, ut med en fatwa där han insisterade på att kvinnlig könsstympning inte får överges.

Även om sådana prejudikat inte existerade verkar religionerna i en kvinnofientlig anda. De betonar att kvinnor ska begränsas till sina traditionella platser, att de inte ska konkurrera mot män, att de ska foga sig, lyda männen och finna Gud genom sin underkastelse. Därmed ingår religionerna i ett komplex av konservativa krafter som samverkar för att hålla tillbaka kvinnor och få dem att finna sig i sin lott och acceptera traditionen. Och i den traditionen kan sådant som kvinnlig könsstympning ingå (som också legitimeras av kristendomen i flera afrikanska länder).

Så när allt är genomgånget står det klart att religion är en kvinnofientlig kraft. Konstigt nog diskuteras detta inte, och religionerna går överlag fria från kritisk granskning, trots att de systematiskt förtrycker halva mänskligheten.

Så långt bokens resonemang. Personligen lägger jag till en enkel genusanalys och konstaterar att religioner förtrycker hela mänskligheten: det är tydligast för kvinnor, eftersom de alltid får den underlägsna positionen, men även män tvingas in i rollen som den dominerande, den härskande, den som försörjer familjen. Om en man inte kan eller vill leva upp till rollen som familjefar, som härskare över kvinnor och barn, vad händer då? Naturligtvis är männen privilegierade i religionens förtryckarsystem, så de protesterar överlag inte på samma sätt, de får ju makt över kvinnor, något som odlar deras egoism.

Återigen kan det hävdas att religionernas könsroller är kulturellt betingade och inte essentiella för religionen. OK, det är möjligt. Men då skulle jag vilja se det. När påven går ut och talar om att män och kvinnor ska ha lika mycket att säga till om i Vatikanens beslut, när imamerna börjar predika likhetsfeminism med argumentet att profeten ville att alla människor skulle vara med helt och fullt i samhället, då ger jag med mig, då faller min kritik.

Andlig rasism

Religionen är för övrigt förtryckande i andra avseenden. Varje religion ställer upp en väg till frälsning, till Paradiset. För att kunna beträda den vägen krävs dock att du ansluter dig till "den sanna tron". Utan den förutsättningen faller nämligen hela frälsningsplanen, och du är förtappad.

I skolan jag arbetar på satt jag med i en arbetsgrupp för likabehandlingsplanen, som i korthet går ut på att ingen ska behöva bli diskriminerad i skolan. Utifrån denna princip argumenterade jag för att likabehandlingsplanen torde förbjuda religiösa uttryck på skolan, eftersom den som uttrycker sin tillhörighet till exempelvis kristendom därmed uttrycker föreställningen att alla som inte är kristna är "otrogna", sådana som kommer att brinna i Helvetet eller i alla fall inte kommer att komma till Himlen. Såvitt jag kan se är religion alltså icke-universalistisk och diskriminerande, ett slags andlig rasism. Övriga deltagare förklarade dock att religion är tillåtet i skolan. Så var det med den saken. Vi sanktionerar alltså rasism. Ja, inte biologisk sådan, utan andlig sådan.

Vänsterns flathet (?)

Författarna till boken Hatar Gud kvinnor? är liberaler, antingen socialliberaler eller nyliberaler (det framgår inte riktigt). I några avsnitt av boken riktar de våldsamma attacker mot vänstermänniskor som urskuldar religioner, särskilt islam, och avfärdar islamkritik som någon slags kulturimperialism. Jag blev provocerad av detta, eftersom jag ser mig själv som vänster men inte för den delen som kultur- eller värderelativist, tvärtom. Men hur representativ är jag för vänstern i stort? På Socialistiskt forum lyste Hatar Gud kvinnor? som sagt med sin frånvaro. I vänsterpartiets partiprogram talas det mycket om USA-imperialismen, men inte ett ord om religionens legitimering av förtryck. Varför är det så?

En levande vänsterrörelse som ska kunna erbjuda ett alternativ till högerpolitiken måste veta var den står. Kulturrelativism är ingen grund att stå på, utan vi behöver en tydlig universalistisk hållning som inte urskuldar missförhållanden i världen med att hänvisa till imperialism eller annat. Det är sant att stora delar av världen sjunkit ner i fattigdom och förtryck på grund av västvärldens oansvariga politik, men det ursäktar inte könsförtrycket och den andliga rasismen. Om vi vill bygga en bättre värld måste vi inkludera alla. Vi måste rikta kritiken både mot västvärldens självbelåtna egoistiska medelklass och mot de konservativa företrädare som håller folken i Afrika och Sydasien fjättrade i religiöst förtryck. Vi har inte råd att lämna religionskritiken åt liberalerna.

En numera nästan bortglömd filosof skrev en gång: "Filosoferna har bara tolkat världen på olika sätt, men det gäller att förändra den." Om vi vill ha möjlighet att rätta till världens missförhållanden får vi inte avstå från att kritisera de ideologier som försvarar förtrycket. Det måste inkludera religionerna.

Sex och kön i den globaliserade världen, 1950-2010 (del 2)

Den sexuella praktiken

I modern sexuell praktik och hur människor förhåller sig till den kan vi se tre trender. Den första är det osedvanligt öppna sexkulturen i väst och Japan som utvecklades under 1950- och 60-talen. Denna sexualiserade kultur kan benämnas den ”andra” sexuella revolutionen. Den andra betydelsefulla trenden är globaliseringen, som genom turism, ekonomi och media har gett upphov till en global spridning av den öppna sexkulturen. Alla förhåller sig till den. En bieffekt av globaliseringen är att sex alltmer blivit sett som en konsumtionsvara. Den tredje trenden är en reaktion mot denna sexuella öppenhet.

Efter 1950 började den sexuella njutningen uppvärderas i västvärlden, och behövde inte nödvändigtvis förknippas med äktenskap. Efter en lagändring i USA 1950 kunde material som tidigare censurerats släppas fritt. som en logisk följd grundades tidningen Playboy 1953. Filmer blev också mer frispråkiga, och kunde börja visa sexuell interaktion.

Denna trend kan förklaras med viktorianismens tillbakagång samtidigt med en global rörelse bort från de agrara ramarna för sexualitet och mot en global industrialiserad kultur. Det blev allt svårare att kontrollera – och motivera kontroll av – kvinnlig sexualitet. Den hänger också samman med och förstärker den framväxande konsumtionskulturen: sex säljer. Varuförsäljning med sexuella undertoner blev allt vanligare.

Utvecklingen blev lavinartad efter 1960, då två nya preventivmedel lanserades: p-pillret och livmoderinlägget (spiralen). Möjligheten att använda sex som rekreation och för njutning ökade enormt för kvinnor i och med dessa uppfinningar.

Fokuseringen på kvinnlig sexualitet tog sig uttryck i modet: på 1960-talet kom minikjolen, och i Europa spreds acceptans för att solbada topless. Det dröjde till 1990-talet innan en tv-serie, Sex and the city, kunde skildra kvinnligt sexliv där sex och romans kunde hållas isär. Tidningen Cosmopolitan slog igenom som en tidning som erbjöd sexknep till kvinnor för att öka både deras njutning och deras mäns. I Cosmopolitan och likartad litteratur existerade/existerar en tydlig spänning, mellan att å ena sidan visa att det är OK och bra med sex och å andra sidan att signalera att kvinnor inte behövde acceptera alla inviter från män, och att det kan vara lämpligt att kombinera sex och känslomässigt engagemang.

I början av 2000-talet var den öppna sexkulturen verkligen global: bara Nordkorea, Kuba och några få andra områden står utanför. Kulturspridningen begränsas samtidigt av teknikspridningen: år 2008 hade bara 1/3 av Jordens befolkning regelbunden tillgång till Internet. Samtidigt är genomslaget stort: under en tid på 1990-talet var den tydligt sexualiserade ”Baywatch” världens mest sedda tv-serie.

Den öppna sexkulturen ledde också till diskussion och debatt runt olika former av sexualitet. Under 1960-talet började de homosexuella i USA att öppet organisera sig för att motverka trakasserier och förtryck. Den s k gaykulturen utvecklades – dvs den öppet homosexuella livsstilen. En effekt av detta blev att sjukdomsstämpeln försvann. I Sverige slutade homosexualitet att klassas som sjukdom 1979, då begreppet togs bort ur diagnosregistret.

Hur speglades denna öppet sexualiserade kultur i människors sexvanor? Svarade offentlighetens sexualisering mot en motsvarande privat trend? I någon mån tycks det ha varit så, men moderna undersökningar tyder på att förändringen i sexuellt beteende som följd av den ”andra” sexuella revolutionen inte alls är så stor som populärkulturen antyder.

Den tydligaste förändringen gäller för kvinnlig sexualitet, som gått ner i åldrarna. På 1970-talet hade 29% av kvinnorna i västvärlden haft sitt första samlag mellan 15 och 19 års ålder. 1980 var samma siffra 42%, och 1988 hade den stigit till 52%. Både manlig och kvinnlig onani är numera accepterat, och överlag är relationer mer öppna, med mindre fokus på svartsjuka och ensamrätt. I Europa minskade äktenskapen: i början av 2000-talet var en majoritet av par i Sverige och Frankrike inte gifta, men ändå i stabila förhållanden.

Att den sexuella öppenheten är dubbel visar sig i ökningen av oralsex, som allt mer blivit en del av att män ska tillfredsställa kvinnor sexuellt och tvärtom. På 1980-talet uppgav en majoritet av tillfrågade män att de upplevt oralsex, men samtidigt uppgav bara 17% av tillfrågade kvinnor att de gillade att utföra oralsex på en man.

Ytterligare en aspekt på den sexuella öppenheten är att även äldre människor kan ha ett sexliv. När sex handlar om njutning behöver kvinnor inte sluta ha sex efter klimakteriet. Därmed har det uppstått ett tydligt intresse för äldre kvinnor att fortsätta se unga och attraktiva ut, hellre än att ge upp möjligheten till fortsatt sexuell aktivitet. För äldre män kom potensmedlet Viagra på 2000-talet. Att könsrollerna fortsätter ställa höga krav på sexuell virilitet är tydligt, då t ex den genomsnittliga viagrabrukaren i Brasilien i början av 200-talet var en 22-årig man.

Den andra stora trenden, globaliseringen, har gett upphov till en global sexhandel och en likaledes global sexturism. Totalt sett har prostitutionen ökat under 1900-talet, och fortsätter att öka. I Latinamerika och Indien är förekomsten av prostitution fortfarande kopplad till föreställningen att män behöver ett utlopp för sin lust, oavsett om de är gifta eller inte. Vissa europeiska länder, främst Nederländerna och Ungern, legaliserade prostitution. Sexarbetarna har organiserat sig för att få större rättigheter: 1998 krävde Second World Whores Congress i Bryssel global avkriminalisering av prostitution, och 2005 kom den informella Declaration of Rights of Sex Workers i Europa, som protesterade emot begränsning av sexarbete med argumentet att det bara tvingade sexindustrin under jorden.

Flera orsaker ligger bakom den explosionsartade utvecklingen. En komponent är ökad sexuell lust och förmåga genom den medicinska och kulturella utvecklingen, samt den relativa rikedom som många män i den industrialiserade världen besitter. En annan faktor är den globaliserade ekonomins baksida, med ökad fattigdom och rotlöshet för många kvinnor i utvecklingsländer. Fattigdom har otvivelaktigt bidragit till prostitutionens utbredning i Afrika och Sydostasien, liksom i det gamla Sovjetunionen.

Variationen i livssituation är stor. Ibland lyfts lyxprostituerades tillvaro fram, men den överväldigande majoriteten av prostitutionen utförs av de fattiga. Mellan 1991 och 2008 såldes 500 000 kvinnor från Ukraina och 400 000 kvinnor från Moldavien. 2008 arbetade ungefär 500 000 kvinnor från Östeuropa och Centralasien som prostituerade i EU. En rapport från 2005 uppskattade att ca 600 000-800 000 människor såldes i människohandel varje år, med över 80% uteslutande inom sextjänster. Många inblandade kvinnor blev tvingade eller lurade, eller både och. Andra valde det för att undkomma fattigdomen i hemlandet. Destinationerna för sålda kvinnor är Nordamerika, Västeuropa och Japan.

En annan sida av sexhandeln är sexturismen, som ökade massivt under 2000-talets första årtionde. Sexresor blev allmänt tillgängliga för män i den industrialiserade världen, med huvuddestinationerna Thailand, Brasilien, Dominikanska republiken och Costa Rica. Flera av dessa länder tjänade så mycket på kapitalinflödet att det blev svårt att protestera. Särskilt i Thailand tjänade många på att sälja oskulder, något som många arabiska och asiatiska sexturister var beredda att betala extra för. Mellan 50 000 och 200 000 oskulder uppskattas säljs i Thailand varje år. I efterdyningarna av Irakkriget 2003 blev Syrien ett budgetmål för sexturism, då irakiska flyktingar började säljas till ett förhållandevis lågt pris.

En tredje aspekt är sexhandeln över Internet, som fått medial uppmärksamhet då unga flickor lurats till sex med betydligt äldre män via Internetkontakter. Detta fenomen visar att den globala sexhandeln även får följder inom de rika ländernas gränser.

Ökad sexuell aktivitet och globala kommunikationer har förstås lett till ökad förekomst av könssjukdomar. AIDS-epidemin på 1980-talet skapade panik, och gav upphov till tre reaktioner: 1) Reaktion mot och oro för konsekvenserna av den sexuella revolutionen, och en därpå allt mer allmänt spridd rekommendation att använda kondom; 2) stater avsatte relativt omfattande resurser för att forska fram ett botemedel; 3) vissa grupper, främst homosexuella och invandrare, förknippades med sjukdomen och utmålades som särskilt farliga.

AIDS-epidemin har i dagsläget slagit hårdast mot Afrika, där de flesta inte har råd med de dyra behandlingar som numera finns mot sjukdomen. Dessutom har det varit problem med att sprida kondombruk i Afrika, då det har uppfattats som omanligt i många afrikanska samhällen.

Globala motreaktioner

Den globaliserade sexkulturen och dess följder har gett upphov till många motreaktioner. Motståndarna kan delas in i två grupper: dels handlar det om traditionalister, dels om de som i princip är för större öppenhet, men som oroar sig för att sexkulturen inverkar skadligt på andra, viktigare mål.

Den första gruppen, traditionalisterna, finns överallt. De traditionalistiska grupperna utgörs dels av män som känner sig hotade, särskilt av den öppnare kvinnliga sexualiteten, liksom av de kvinnor som får relativ makt i de traditionella, patriarkala samhällsstrukturerna. Några tydliga exempel är den amerikanska kristna högern och islamiska skriftlärda i Mellanöstern.

Den andra gruppen utgörs huvudsakligen av delar av den moderna feminismen, då kanske främst radikalfeminister. Feministerna stödde inledningsvis den sexuella revolutionen, men efter 1960-talet har det uppstått en oro för hur kvinnokroppar exploateras , både i reklam och kultur och i privata relationer, vilket har tvingat fram en omvärdering och skapat en problemfylld relation mellan feminismen och den moderna sexkulturen.

Några centrala debattfrågor är preventivmedel, abort, sexuell frihet och sexualiserat våld. De två första behandlas ofta tillsammans. I Europa är de accepterade, liksom i Asien, där de måste brukas av nödtvång då de flesta asiatiska länder har en oroväckande befolkningsökning. I Amerika har dock både preventivmedel och abort förblivit omstridda, och ifrågasätts av katolska kyrkan och den kristna högern i USA.

Den globalt mest brännande frågan är diskussionen om sexuell frihet och sexuellt våld, och var gränsen går. I dagens mångkulturella samhällen blandas olika könsrollstraditioner om vartannat, vilket ger upphov till osäkerhet och konflikter. Kvinnor med kläder som inte passar in i ett kulturellt sammanhang kan uppfattas ”inbjuda” till sexuell aggressivitet. Våldtäkt har blivit ett öppet debattämne. Strängare lagar har på många håll införts mot sexuella trakasserier och övergrepp, vilka i praktiken är avsedda att begränsa mäns traditionella relativa frihet. Samtidigt umgås män och kvinnor närmare än någonsin förr på arbetsplatser och i samhället i stort, i en kultur som uppmuntrar sexuellt utmanande klädsel. Fortfarande diskuteras kvinnors ansvar för våldtäkter: i Ryssland diskuterades det på 2000-talet huruvida en berusad kvinna kunde anses ha blivit våldtagen: många menade att det var kvinnans ansvar att inte bli för full, och om hon inte klarade det var det hennes eget fel. Fortfarande används våldtäkt som ett sätt att tvinga in kvinnor i prostitution. Detta bygger på den patriarkala föreställningen om kvinnlig ”renhet” som ”förstörs” av en våldtäkt.

Motståndet mot den sexualiserade kulturen går ofta hand i hand med motståndet mot västs ännu dominerande ställning i världen. I Afrika har kristendom och islam vunnit många poäng på att sprida antihomosexuell propaganda och framställa homosexualitet som ett västerländskt intrång och typiskt oafrikanskt. I den islamiska världen används slöja och drakoniska otrohetslagar som en medveten reaktion mot moderniteten. De uppmärksammade fallen med kvinnor som ska stenas till döds för otrohet är symptomatiska, då de väcker kraftiga reaktioner från omvärlden. Dessa dödsstraff är dock ett modernt påfund: i Koranen står inget om att otrogna kvinnor ska dödas, utan den föreskriver att den otrogna kvinnan ska pryglas och sedan försonas med sin familj.

På samma sätt kan spridningen av kvinnlig omskärelse i den islamiska världen förstås som en reaktion emot det västerländska och moderna. Haji Sasso, ledare för National Council of Muslim Women i Sierra Leone, försvarade kvinnlig omskärelse 1997 just med motiveringen att det är afrikansk tradition.

Vid sidan om detta finns kvinnorörelser som går emot den västerländska trenden för att den är för västerländsk och för individualistisk. Det finns många som vill ha jämställdhet, men inte på västerländska villkor. Dessa kvinnorörelser kan t ex kritisera skönhetskulturen, som tvingar kvinnor i ett mönster att lägga tid och pengar på skönhetsprodukter i ett försök att ”fånga en man”. Jämförelsevis kan t ex indiska feminister rekommendera arrangerade äktenskap. Islamiska feminister framhåller slöja som ett skydd för kvinnor, för att kunna slippa bli sexobjekt. Den nigerianska feministen Ifi Amadiume har kritiserat västerländsk feminism för att rycka ut kvinnor ur skyddande samhällsstrukturer, och tvinga dem att klara sig som individer eller gå under. Hon förespråkar då hellre en återupplivad afrikansk traditionalism, där män och kvinnor arbetar tillsammans och jämställt inom samhället, istället för att konkurrera som individer. Enligt Amadiume skulle det ge mer möjligheter och skydd för kvinnor än den västerländska modellen.

Den framtida utvecklingen är osäker. Kommer den västerländska öppna sexkulturen att driva undan allt motstånd och bli en globalt enhetlig kultur, eller kommer differentieringen mellan olika kulturer att tillta i takt med reaktionerna? Talibanrörelsen är bara det mest framstående exemplet på att frågan om kvinnlig sexualitet fortsätter att vara en stridsfråga, och kvinnokroppen är idag nästan i bokstavlig mening ett slagfält där olika intressen försöker avkläda eller skyla henne. Hur mycket hänsyn tas till hennes egna intressen?

En sak kan vi i alla fall vara säkra på: historiskt sett har könsroller och sexualitet determinerats av ett samspel mellan biologi, kultur och ekonomi. Vad om än händer i övrigt kommer det samspelet garanterat att fortsätta.

Källor

Robert Aldrich (red.), Gay. En världshistoria (Natur och Kultur 2007).

Ronny Ambjörnsson, Tankens pilgrimer (Natur och Kultur 2003).

Ronny Ambjörnsson, Människors undran (Natur och Kultur 1997).

Lars Bohman, Man och man emellan (Stockholm 1995). Översikt på Internet, hämtad 2004-12-01 ( w.1872.telia.com/~u87212051/mom/3histori.html ).

Behre-Larsson-Österberg, Sveriges historia 1521-1809. Stormaktsdröm och småstatsrealiteter (Almqvist & Wiksell 1994).

Olivia Judson, Dr Tatianas råd om sex och samlevnad för hela skapelsen (Natur och kultur 2005).

Thomas Laqueur, Om könens uppkomst: hur kroppen blev kvinnlig och manlig (Symposion 1994).

Anna-Karin Malmström-Ehrling, Kvinnliga filosofer från medeltid till upplysning (Natur och Kultur 2003).

Peter N. Stearns, Gender in World History (Routledge 2006)

Peter N. Stearns, Sexuality in World History (Routledge 2009)

Merry E. Wiesner, Women and Gender in Early Modern Europe (Cambridge University Press 2000).

Sex och kön i den globaliserade världen, ca 1950-2010 (del 1)

Det avslutande avsnittet känns lite långt, så jag bryter det nog i två delar. Här är den första:

De senaste sextio årens utveckling är mycket komplex och spänningsfylld, inte minst avseende könsroller och sexualitet. Detta försök att överblicka utvecklingen kommer dels att fokusera på föreställningarna om könsrollerna, dels på den sexuella praktiken och hur den har förändrats i takt med den ekonomiska och kulturella utvecklingen. Dessa två aspekter är naturligtvis sammanflätade med varandra. Mot dessa har en reaktion också vuxit fram: framställningen avslutas med ett försök att överblicka den reaktionen.

Nya aspekter på könsrollerna

1900-talet kom att präglas av att västerlandets relativa makt minskade i takt med att århundradet fortskred. Samtidigt globaliserades världen allt mer, så att information om könsroller från alla världens olika kulturer blev tillgänglig. I denna utveckling fanns det både konservativa och radikala krafter som påverkade könsrollernas utformning. De konservativa krafterna utgick från traditionellt patriarkala ideologier såsom kristendom, islam och konfucianism. Emot dessa stod tre radikala alternativ:

1) feminismen i en mängd olika varianter, alla inriktade på att reformera eller eliminera patriarkaten.

2) marxismen, som eftersträvade att förändra ekonomiska och samhälleliga förhållanden och därmed eliminera traditionella maktstrukturer.

3) konsumismen: trender i mode och konsumtion samt populärkultur.

Feminismen hade sitt första segertåg under första hälften av 1900-talet, då kvinnlig rösträtt slog igenom i västvärlden. Feminismen som ideologi var också ursprungligen nationalistiskt sinnad och alltså inriktad på förändring i det egna landet. Men under 1900-talet gick feminismen mot ett allt mer globalt medvetande. Efter andra världskriget blev FN:s mänskliga rättigheter ett instrument för att driva tanken om kvinnors och mäns lika värde på global nivå. Under 1960-talet följde feminismen med i den allmänna radikaliseringsvågen och började på ett tydligare sätt ifrågasätta maktstrukturer inte bara i samhället i stort, utan också i privata relationer.

Denna radikalisering har splittrat feminismen i flera olika varianter med olika politisk färg. Särartsfeminismen fortlever som en konservativ variant av feminism. Den mest allmänt accepterade formen av feminism är nog liberalfeminismen, som anser att det viktiga är att uppnå juridiskt likaberättigande mellan könen. Sedan är det upp till individen att utmejsla sin egen könsroll. Detta ifrågasätts dock av den redan nämnda radikalfeminismen, som framhåller att samhällets maktstrukturer fortfarande gynnar män och missgynnar kvinnor, oaktat den formella jämställdheten. Radikalfeminismen förknippas oftast med politisk vänster, men denna sammankoppling är inte nödvändig.

Marxismen kom i praktiken tidvis att samverka med feminismen. Samtidigt som marxismen är en västerländsk idé kom den under 1900-talet huvudsakligen att företrädas av icke-västliga makter, Ryssland/Sovjet och Kina. Det fanns en motsättning mellan marxism och feminism i fråga om prioritering. Ofta ansåg marxistiska revolutionärer att kvinnors ställning automatiskt skulle förbättras efter den kommunistiska revolutionen, något som feminister ofta förhöll sig skeptiskt till.

Den faktiska utvecklingen i områden där kommunismen etablerades ger i någon mån båda rätt. När Sovjetunionen bildades 1922 genomdrevs fullständig juridisk jämställdhet mellan kvinnor och män, och Sovjet kunde stoltsera med världens första kvinnliga regeringsmedlem och världens första kvinnliga ambassadör (båda rollerna upptogs dock av samma person, Alexandra Kollontay). Likvärdighet mellan könen förespråkades officiellt och lyftes fram som önskvärt. Men efter de första åren återgick Sovjet i slutet av 1920-talet till en mer traditionell könssyn, där kvinnans roll som maka och mor betonades.

I Kina var utvecklingen mer entydigt positiv. Många av Kinas traditionellt ytterst förtryckta kvinnor engagerade sig i revolutionen 1911, och tog till sig den västerländska likhetsfeminismen. De revolutionära kvinnorna klädde sig som kinesiska män eller västerländska kvinnor.

Kinas kommunister såg kraften i kvinnorörelsen och infogade kvinnokampen i sin version av marxism. Det ledde till ett massivt engagemang; åtminstone 25% av de aktiva inom kommunistpartiet under inbördeskriget var kvinnor. Efter segern 1949 genomdrevs fullständig jämställdhet i lagen. Många kvinnor rekryterades till ledarpositioner inom partiet, och att kvinnor var ute på arbetsmarknaden sågs som normalt. Efter Kinas liberalisering 1978 har en del av jämställdheten gått bakåt, men på det hela taget kvarstår kvinnornas historiskt sett starka position i Kina.

Den tydligaste trenden i väst under tiden efter andra världskriget är framväxten av en konsumtionskultur, som sedan har fått global spridning. Denna konsumtionskultur tar sig uttryck i populärkulturen, modet, turismen och kommersen. Konsumismen kan framstå som mycket radikal, men de faktiska förändringarna utifrån konsumtionskulturen verkar på det hela taget vara begränsade.

Konsumtionskulturen är som tydligast i film och tv, som erbjuder möjligheten att snabbt förmedla bilder över hela världen. Det är framför allt västerländsk och japansk film och tv som har nått global spridning. Den huvudsakliga exporten är sportevenemang (som blivit en global rörelse) och tv-serier. Att dessa kan få ett kraftigt genomslag är tydligt. Önationen Fiji fick tv 1995. Den enda kanalen visade främst amerikanska serier som ”Melrose Place” och ”Xena, Warrior Princess”. Flickor som såg dessa blev klart påverkade av de amerikanska kroppsidealen (Fiji hade traditionellt ett ganska rundlagt kvinnligt skönhetsideal). På tre år ökade antalet fall av bulimi (en ätstörningssjukdom) med 500 procent.

En följd av detta är en globalt likriktad skönhetskultur. Antropologiska undersökningar visade att i början av 2000-talet sågs popstjärnan Britney Spears som ”världens vackraste kvinna” av skolpojkarna i en ödslig by i Sibirien, såväl som bland de prostituerade på Madagaskar.

Den globala turismen har lett till att den globala sexhandeln har ökat i omfång (mer om det nedan). Turismen kan ge lokalbefolkningen ekonomiska möjligheter. Kvinnor i Thailand, Filippinerna och på Bali har kunnat nå ett ökat ekonomiskt oberoende genom att sälja souvenirer eller tjänster (inte nödvändigtvis sexuella) till turister. Detta har dock inte givit något större avtryck i könsrollerna: det enda som i praktiken tycks ha skett är att kvinnor allt mer definieras som människor som på olika sätt tjänar turisterna. Familjebilden i dessa länder har t ex inte alls förändrats av turismen.

Den tredje aspekten av konsumtionskulturen är shopping, som i hög grad präglas av att vi ska köpa föremål som gör oss mer maskulina eller feminina. Ibland kan shoppingkulturen erodera traditionella könsrollsmönster. Så skedde t ex med snabbmatskulturen, en ny typ av matkultur där alla äter på samma villkor. Ett annat exempel är jeansen, som spreds över världen som ett klart maskulint plagg. Detta symbolvärde bröts dock när det blev accepterat att kvinnor kunde bära jeans.

Det symptomatiska med konsumtionskulturen är att de exempel på förändringar av könsroller som den fört med sig hör till undantagen. Det är ofta ytliga fenomen som ett klädesplagg: konsumismen har inte lett till några omstruktureringar av könsroller. På det hela taget har konsumtionskulturen gett nya möjligheter till en del individer, men några fundamentala förändringar har inte skett.

Imperialism, sex och kön

Den globala sidan av den sexuella revolutionen och viktorianismen:

Samtidigt som denna utveckling skedde i Europa, utvecklades Europas dominans i världen över andra folk. I mötena med andra kulturer utgick européerna från sina egna könsroller som norm och andra folks arrangemang sågs därmed som onaturliga. En viktig komponent i imperialismen var västerländska missionärers försök att sprida europeiska könsroller till folken i Afrika och Asien. Detta gav upphov till förnyade kulturkrockar. Även länder som inte blev direkt koloniserade, som Ryssland och Japan, tvingades förhålla sig till den västerländska kulturen. Här tittar vi på Japan som exempel.

Indien under brittiskt styre

Det brittiska herraväldet i Indien präglades inte i så hög grad av kristendom, utan istället betonade britterna att de var västerländska och moderna, i motsats till de traditionella indierna. Utgångspunkten var alltså att britterna var överlägsna. Samtidigt var den brittiska kulturen själv under förändring på hemmaplan genom industrialisering och kvinnorörelse, vilket skapade en grundläggande osäkerhet i den brittiska politiken i Indien: hur pass moderna var egentligen britterna själva?

Rent socioekonomiskt fick det brittiska herraväldet störst effekt på indiska kvinnor, som förlorade sin sysselsättning på grund av den brittiska industrin. Britterna begränsade och hämmade den indiska textilproduktionen för att den inte skulle konkurrera med den brittiska, och omvandlade Indien till en jordbruksproducent och en marknad för brittiska industriprodukter. Eftersom den indiska manufaktureringen var kvinnodominerad var det de som förlorade mest på denna omvandling. Deras ekonomiska frihet minskade, fattigdom bredde ut sig och de blev mer beroende av männen.

Britterna föraktade indiska män och såg dem som feminina. Européer beskrevs som modiga och energiska, Indier som passiva, mjuka och rädda. Ett tecken på indiernas påstådda femininitet var att de bad till kvinnliga gudinnor. Detta förakt från brittiskt håll ledde till att det stora indiska upproret kom som en överraskning. Därför blev också den brittiska reaktionen osedvanligt brutal; många civila dödades av brittiska styrkor.

Trots att deras egen verksamhet försämrade kvinnornas ställning i Indien hyste britterna uppfattningen att indiska kvinnor var ovanligt illa behandlade. Därför ville de reformera det indiska samhället. Britterna kunde lyfta fram konkreta exempel på missförhållanden, som spädbarnsmord och sati (änkebränning). Britterna stoppade dessa sedvänjor.

Den indiska nationaliströrelsen dominerades av män som tagit intryck av Europas idéer. De stödde utplånandet av gamla traditioner som sati, men ville i övrigt bygga indisk självständighet utifrån indiska traditioner. De uppfattade kvinnor inte som individer, utan som hustrur och mödrar. Således krävde de utbildning för kvinnor, men endast för hushållsträning. Typiska uttalanden av indiska nationalister är dessa:

”Flickors utbildning bör skilja sig från pojkars i många väsentliga avseenden... Utbildningen vi ger våra flickor får inte avköna dem.”

”Även med all den sorg och smärta en utbildad hindu känner för den indiska kvinnans situation, vill han inte att hans döttrar och systrar går ut i världen och söker arbete som flickorna i Europa gör....”

Först under Mahatma Gandhis ledning blev kvinnorna en drivande del av självständighetsrörelsen. Icke-våldsprincipen i hans politik övertygade kvinnorna att våga sig ut ur sina ”purdah” –hem och ta aktiv del i självständighetskampen. Gandhi reformerade också hinduismens kvinnosyn genom att i sin lära smyga in en princip om att mäns och kvinnors själar var likvärdiga.

Mellanöstern

Det försvagade Osmanska riket blev under 1800-talet föremål för europeisk dominans både politiskt och kulturellt. Synen på osmanerna kom att präglas av förakt: européerna framhävde bilder av osmanerna som ”perverterade”, särskilt genom berättelser om sultanens harem (med ytterst svag förankring i verkligheten). Européerna menade att de muslimska kvinnorna var förtryckta och ofria, något som tog sig konkret uttryck i bruket av slöja. Bruket av slöja kom därför att bekämpas som ”ociviliserat” i de muslimska områden som hamnade under europeiskt herravälde.

Denna europeiska bild av muslimska kvinnor togs delvis upp av reformsinnade muslimer, som menade att de måste anamma Europas nytänkande för att kunna komma ikapp. Samtidigt komplicerades frågan av att många muslimska kvinnor inte alls uppfattade sig som förtryckta, utom just av européerna. Bruket av slöja blev därför en symbolhandling som kom att förknippas med motstånd mot kolonialregimerna.

Den europeiska inställningen var också motsägelsefylld och hycklande. Samtidigt som muslimska kvinnor framställdes som förtryckta spreds i Europa erotiska bilder med nakna ”muslimska” kvinnor iförda endast slöja, och många historier spreds om förbjudna sensuella upplevelser i Orienten. Lord Cromer, den engelska generalguvernören i Egypten, hade inga problem att framställa sig som de muslimska kvinnornas befriare samtidigt som han var med i det engelska förbundet mot kvinnlig rösträtt på hemmaplan.

Afrika

I Afrika kom kulturkontakterna att präglas av religionen. Det var framför allt europeiska missionärer som spred kristna/västerländska värderingar. Även här leddes européerna av en tro på att de kunde förbättra för kvinnorna, samtidigt som de i praktiken ofta försämrade kvinnors omständigheter. Dessutom låg kolonialmaktens intressen oftast på det rent ekonomiska planet: hur afrikanerna levde intresserade sällan guvernörerna, så länge de kunde tjäna pengar.

Överlag hade kvinnorna i Afrika en starkare position än kvinnorna i Europa. Kvinnor skötte ofta jordbruket och var delaktiga i handel och hantverk. I en del samhällen kunde de vara hövdingar eller religiösa ledare. Detta krockade fullständigt med både europeiska könsföreställningar och intressen: kolonialregimen ville ha manlig arbetskraft i gruvorna och ett kommersiellt jordbruk som producerade mat och ingenting som kunde konkurrera med europeisk industri.

Följden blev att kvinnornas roll begränsades till hemmen, och könsskillnaderna ökade. Kristna missionärer försvarade detta med att hävda att kvinnorna skulle bli renare fruar och bättre mödrar, inte slita ut sig med arbete. Kvinnor förvägrades politiskt inflytande, och afrikanska män som lyssnade till kvinnor hånades av européerna som svaga och omanliga.

Missionärerna riktade mycket uppmärksamhet mot afrikanernas sexualitet. Kvinnorna sågs som lössläppta, männen som okontrollerade. Europeiska kvinnor skulle helst inte bo i Afrika, på grund av ”hotet” från afrikanska män. Missionärerna uppvisade också mycket oro över att en del afrikanskor blev prostituerade när deras traditionella arbetsroller förvägrades dem. Afrikanska män, utlämnade åt västerländska arbetsgivare och utan ekonomisk säkerhet, kompenserade för sin underordning genom att hävda dominans och kontroll över kvinnor.

Japan

Västs påverkan på japansk kultur var inledningsvis ytlig: japanerna tog intryck av mode och konsumtion, men inte av diskussionen om kvinnors rättigheter. I och med industrialiseringen kom dock kvinnorna ut i arbete. Staten gjorde då aktiva att hindra feminism att slå rot, eftersom sådana tankar sågs som ”ojapanska”.

Under sin industrialisering var Japan oerhört känsligt för Västs attityder, och försökte undvika kritik från väst för att vara ociviliserade. Därför kriminaliserades homosexualitet, som traditionellt tolererats i Japan, 1873 (detta förbud avskaffades dock redan 1883). Staten eftersträvade också hårdare kontroll av vanliga människors sexualitet: nu började sex före äktenskapet, som var vanligt förekommande, att fördömas. Fokus lades på kvinnor, som skulle hållas i schack.

Kvinnors arbete var grunden för Japans industrialisering: 62% av arbetskraften 1909 var kvinnor (jämförelsevis var siffrorna 12% i Storbritannien, 27% i Frankrike). Unga flickor från landsbygden fördes in till städerna i vad som snarast kan beskrivas som industrislaveri. Det blev svårt för dessa kvinnor att bilda stabila familjer, och prostitution var vanligt förekommande. Denna utveckling motverkade förstås försöken till sexuell reglering. Först efter andra världskrigets slut fick japanska kvinnor full laglig jämställdhet med männen.

Kön, sex och modernitet, 1750-1950

Från slutet av 1700-talet inträdde flera förändringar i sexuella vanor och i synen på manligt och kvinnligt. Mycket av detta var kopplat till de omvälvande samhällsförändringar som orsakades främst av den industriella revolutionen, men även av upplysningstänkandet och franska revolutionen. I detta avsnitt ska vi först gå igenom den så kallade ”sexuella revolutionen” i Europa, för att sedan gå igenom förändringarna i könsroller.

Den (första) sexuella revolutionen

Uttrycket ”den sexuella revolutionen” brukar förknippas med 1960-talets sexuella frigjordhet. Men modern historisk forskning har klarlagt att omvälvande förändringar av västvärldens sexualvanor inträffade redan under slutet av 1700-talet. Därför kan vi säga att den första sexuella revolutionen inträffade under 1700-talets andra hälft, medan den på 1960-talet kan kallas den andra. De två hänger ihop, så kanske är det klokare att se dem som ett sammanhängande fenomen än som två separata.

Den sexuella revolutionen innebar i första hand att sexuella handlingar började utföras av yngre personer, vilket i praktiken innebar en kraftig ökning av andelen föräktenskapligt sex. Kopplat till denna utveckling blev kärleksrelationer friare än tidigare, och folk började uttrycka tankar om fri kärlek och att äktenskap skulle baseras på kärlek. På det hela taget uppkom också en större öppenhet om kärlek och sex i kultur och litteratur.

Vad berodde detta på? Den sexuella revolutionen är intimt sammankopplad med den industriella. Det industrialiserade jordbruket och kolonialhandeln gav människorna i Europa tillgång till en både riklig och varierad kost. Detta ledde till att barns kroppar utvecklades snabbare, och därmed gick pubertetsåldern ner mot tolv-tretton år. För första gången uppkom ungdomstiden, en otydligt definierad period mellan barndom och vuxenhet, med oklar och sökande sexuell identitet. Industrialiseringen innebar också att den traditionella familjestrukturen bröts sönder, och var och en fick klara sig själv i sökandet efter arbete i storstaden. Detta medförde att fler människor befann sig i rörelse och träffade varandra, och att det inte fanns någon effektiv kontroll över vad de gjorde.

Några andra faktorer som spelade roll var upplysningsidéerna, som innebar en utmaning mot traditionerna, samt att kondomer började användas, vilket ökade möjligheten att undvika graviditet efter samlag.

Upplysningstänkande om könsrollerna

I samband med franska revolutionen 1789 höjde några få rösten för att ge kvinnorna mer rättigheter. Mary Wollstonecraft, Marie Gouze och markisen av Condorcet (talman i den franska nationalförsamlingen) argumenterade alla för att man inte bör göra någon intellektuell skillnad på män och kvinnor (och därmed bör de ha samma rättigheter). Från dessa tre, främst Wollstonecraft, utgick grundtankarna i likhetsfeminismen. Likhetsfeminismens tanke är att män och kvinnor i allt väsentligt är lika. De fysiologiska skillnader som finns har inget med tänkande att göra, och är därför oväsentliga i allt som har med tänkande och rättigheter att göra. Condorcet sammanfattade likhetsfeminismen så här:

”Männens rättigheter kommer uteslutande från det faktum att de är tänkande varelser, kapabla att formulera moraliska tankar och att resonera om dem. Eftersom kvinnor besitter samma förmågor, måste de med nödvändighet ha samma rättigheter. Antingen har ingen medlem av människoarten några sanna rättigheter, eller så har de alla samma rättigheter: vem som helst som röstar emot någon annans rättigheter, oavsett religion, hudfärg eller kön, berövar sig automatiskt sina egna.” (Markisen av Condorcet, De l'admission des femmes au droit de cité, 1790)

Dessa radikala debattörers åsikter fick dock inget allmänt genomslag.

Trots att kvinnor inte fick rösträtt innebar Franska revolutionen ändå en brytpunkt i kvinnors deltagande i det offentliga, politiska livet. I samband med 1789 års revolution gick borgarkvinnorna i Paris samman och verkade som en kollektiv politisk kraft. På hösten 1789 marscherade de till kungapalatset Versailles och förde med våld kungafamiljen till Paris, där den hädanefter hölls under nationalförsamlingens bevakning. Kvinnor började alltså kollektivt påverka politiska händelser.

Upplysningsidéerna om friheter och rättigheter påverkade också synen på homosexualitet. Allmänt under 1700-talet började straffen för sodomi att mildras även formellt. Dödsstraffet avskaffades i många länder, och ersattes av prygel och/eller fängelse.

Den minskade intoleransen hängde säkert också samman med att homosexuella subkulturer hade börjat breda ut sig i storstäder som London, Rom, Paris och Stockholm. Dessutom kunde kungar nu omges av rykten om homosexualitet utan att riskera sin position så allvarligt som tidigare. Kända exempel på förmodat homosexuella kungar är William III av England (r. 1688-1702), Gustav III av Sverige (r. 1771-1792) och Fredrik II (den store) av Preussen (r. 1740-1786).

Det var dock mycket få som öppet förespråkade avkriminalisering av homosexualitet. Kända upplysningsfilosofer som Immanuel Kant och Voltaire fördömde homosexuella handlingar i sina publikationer. Endast den beryktade markis de Sade (1740-1814) försvarade homosexualitet öppet: ”Om [sodomiten] verkligen är en usling eller ett monster,… varför har naturen skapat honom med denna böjelse?”

Direkt avkriminalisering dröjde till Napoleontiden. I 1810 års franska strafflag avkriminaliserades homosexuella handlingar mellan samtyckande vuxna. När Napoleons arméer erövrade stora delar av Europa lät han införa den nya strafflagen i de ockuperade territorierna, och i de flesta fall kvarstod den även efter Napoleons fall. Länder som aldrig hamnade under Napoleons styre, som England och Sverige, hade kvar lagar mot homosexualitet mycket längre (i Sverige avkriminaliserades homosexualitet först 1944).

Industrialisering, värnplikt och könsroller

Precis som jordbrukrevolutionen kom industrialiseringen att påverka föreställningar om manligt och kvinnligt. Ur rent ekonomiskt perspektiv tenderade industrialiseringen att minska skillnaderna mellan män och kvinnor, eftersom båda könen blev arbetskraft. Å andra sidan var det flera kulturella tendenser som istället betonade skillnaderna mellan könen.

Föreställningen om manlighet blev i första hand påverkad av adelns reträtt från maktpositionen och borgarklassens dominans. Det aristokratiska mansidealet ersattes därmed med ett medelklassideal med mannen som familjeförsörjare. Av stor vikt var också värnplikten, som innebar att varje man fick militär utbildning och förväntades ställa upp vid krig. Värderingar som betonades var alltså styrka, mod, uppoffring, lojalitet och underordning under en hierarki.

Även kvinnorollen förändrades av industrialiseringen. Den industriella revolutionen bröt sönder den gamla sociala strukturen. Arbetarklassens kvinnor kom ut på arbetsmarknaden och började därmed bilda ett medvetet kollektiv för att hävda sina intressen. Kvinnoarbete var populärt i fabrikerna, eftersom arbetsgivaren kunde betala ut lägre lön till kvinnor. Detta motiverades dels av att kvinnor inte ansågs orka lika mycket som män (trots att de ofta hade de tyngsta sysslorna), dels av att samhället byggde på att männen försörjde familjen: kvinnans inkomst var en bonus, inget mer.

Naturligtvis var verkligheten inte sådan att bara män försörjde sina familjer. I industrisamhället löstes gamla släktband upp, och varje individ var tvungen att klara sig själv. Dessutom var kärnfamiljen inte så vanlig som samhällseliten trodde och hoppades. Många kvinnor var ensamstående mödrar och tvingades överleva på minimilöner. På grund av detta började kvinnor få juridiska rättigheter (t ex äganderätt) under 1800-talet.

Förändringarna stötte dock på motstånd. Konservativa tänkare protesterade mot ökad jämställdhet, eftersom de fruktade att den ”naturliga ordningen” mellan könen skulle rubbas om kvinnor fick ökade rättigheter. När fackföreningar började organiseras hamnade manliga arbetare i konflikt med kvinnliga. Mannen ansågs vara familjeförsörjare, och de lågavlönade kvinnorna kunde konkurrera ut manliga arbetare. De tidiga facken var därför emot kvinnoarbete. Ändå vidmakthölls tanken att mannen skulle ha högre lön än kvinnan (familjeförsörjarprincipen) till 1960 i Sverige.

Viktorianismen – samhällets reaktion på revolutionerna

Inför alla dessa förändringar reagerade det västerländska samhället kraftfullt och negativt. Förändringarna hotade traditionella köns- och maktstrukturer, och sågs därför som något hotfullt. Den kulturella motreaktionen brukar kallas viktorianism, efter den brittiska drottningen Victoria I (r. 1837-1901).

Viktorianismen innebar att samhället började betona alla faror och problem med sexualitet. Ett sätt att göra det var att behandla könen som väldigt olika, ja i princip oförenliga. Kvinnlig sexualitet tonades ner, medan manlig sexualitet kom att framställas som aggressiv och farlig.

Detta sätt att tänka om könen fick ett ”vetenskapligt” stöd i upptäckten av det mänskliga ägget 1829. Redan tidigare hade spermier observerats i mikroskop, och utifrån den nya kunskapen om skillnaden mellan manliga och kvinnliga könsceller byggdes den s k ”tvåkönstanken” upp och ersatte den aristoteliska enkönstanken. I tvåkönstanken ansågs män och kvinnor vara fullständigt olika; de tillskrevs egenskaper liknande respektive könsceller:

man (spermie) kvinna (ägg)

aktiv passiv

kraftfull svag

rationell irrationell

förnuftsvarelse känslovarelse

sexuell asexuell

Män och kvinnor är alltså varandras raka motsatser, enligt denna tanke. Kvinnlig sexualitet är bara till för reproduktion.

Den viktorianska sexualmoralen och tvåkönstanken kom att influera hela 1800-talets syn på könen, och tvåkönstanken användes flitigt som argument emot ökade rättigheter för kvinnor.

Varför uppstod denna reaktion? Ur ett rent ekonomiskt perspektiv innebar den oreglerade sexualiteten, trots förekomsten av preventivmedel, att det uppkom fler graviditeter, inte minst utomäktenskapliga. Förekomsten av många utomäktenskapliga (”oäkta”) barn hotade arvsrätten, särskilt för överklassen. Ur ett samhällsperspektiv ökade befolkningen kraftigt, och det fanns en oro för att samhällets resurser inte skulle räcka till. Den engelska ekonomen Thomas Malthus förutspådde att mänskligheten skulle svälta ihjäl, eftersom det föddes människor i en snabbare takt än jordbruket kunde producera mat. Viktorianismen var också en tydlig klassmarkör, som företräddes av ”respektabelt” folk (det vill säga medel- och överklass). Arbetarklassen tog inte till sig det viktorianska tänkandet i samma utsträckning, och uppfattades också som ”icke-respektabel”. Kyrkan gynnades av viktorianismen, då den kunde framställa sig som moralens väktare gentemot den ohämmade sexualitetens faror. Vetenskapen hjälpte också till, dels genom att bygga upp tvåkönstanken, dels genom att förespråka viktoriansk sexualmoral. I USA rekommenderades den nya flingan cornflakes som utmärkt mat eftersom den var relativt smaklös, vilket troddes hämma sexlusten. Och i Frankrike förespråkade många läkare äktenskap, eftersom det skulle göra sex tråkigt.

Bortom viktorianismen

Viktorianismen fick långtgående konsekvenser. Globalt påverkade och legitimerade den hur européerna uppfattade andra folk. På hemmaplan skapade den ett problematiskt förhållande till sexualitet, med skuldbeläggande av både manliga och kvinnliga sexuella beteenden.

Särartsfeminismen i slutet av 1800-talet var en slags reaktion på tvåkönstanken, men en rektion som fortfarande accepterade viktorianismens grundläggande könssyn. Särartsfeministerna höll med om att män och kvinnor var fundamentalt olika, men menade att det var kvinnorna som hade de goda egenskaperna:

man kvinna

krigisk moderlig

aggressiv vårdande

våldsam fridsam

impulsiv eftertänksam

Enligt särartsfeministerna behövdes kvinnligt inflytande i politiken, för om männen ensamma styrde blev det bara krig och annat elände. De omsorgsfulla, moderliga kvinnorna kunde hålla tillbaka de aggressiva männen.

Under tidigt 1900-tal uppkom riktiga motströmmar mot den viktorianska sexualmoralen. En föregångare på detta plan var Sigmund Freud, som i sin psykoanalys kartlade människors sexuella neuroser. Men riktigt allvar blev det när biologen Marie Stopes gav ut boken Married love 1918. I boken skrev Stopes frispråkigt om att kvinnlig sexuell njutning är något värt att eftersträva. Boken blev en skandalsuccé och blev dessutom startskottet för en demolering av viktorianismen till förmån för en sexualliberal syn där man principiellt inte gör någon väsensskillnad mellan män och kvinnor. Detta sammanföll med flera avgörande förändringar i kvinnors juridiska status: i Europa och USA slog kvinnlig rösträtt igenom mellan första och andra världskriget.

Följder av Europas expansion, 1500-1750

Äntligen! Ett nytt avsnitt av genushistorian!

Från början av 1500-talet var Europas geografiska expansion, ofta känt som de stora upptäckterna, den dominerande förändringsfaktorn i världen. Särskilt tydligt påverkades Amerika, som hamnade under europeiska staters kontroll. Afrika influerades också tydligt, inledningsvis genom slavhandeln. Denna europeiska dominans fortsatte att utvecklas under 1800-talet, då även Asien hamnade i underläge. Hur påverkades könsrollerna av den europeiska dominansen? Och hur påverkades den europeiska genusstrukturen av världsdominansen?

Utvecklingen i Europa: renässans?

”Did women have a Renaissance? No, at least not during the Renaissance.” – Joan Kelly

I traditionell historieskrivning brukar tiden 1400-1600 lyftas fram som en tid av stora samhälleliga omvälvningar: renässansens nya humanistiska människosyn, framväxten av en stark centralmakt och reformationen, som underminerade den katolska kyrkans makt. Men när vi vänder oss till genusstudier uppvisar den tidigmoderna perioden inga brott med medeltidens syn, utan präglas snarare av kontinuitet. Den kristna och aristoteliska synen på könen fortsatte att dominera, och kvinnors samhälleliga position förblev överlag oförändrad. I protestantiska länder skedde i flera fall en faktisk försämring av kvinnors situation, eftersom klostren stängdes och en viktig utbildningsväg därmed stängdes. Luthers ord om kvinnor är betecknande för tiden:

”Kvinnor är skapade enkom för att tjäna män och hjälpa dem. Om en kvinna försvagas eller till och med dör av att föda barn, så gör det ingenting. Låt dem föda barn till döds: det är vad de är skapta för.” (Wiesner, Women and Gender, min översättning).

Renässansens upplysta människoideal kunde dock ibland få positiva konsekvenser även för kvinnor. Ett tidigt exempel är Christine de Pizan (ca 1364-1431), Europas första kvinnliga yrkesförfattare, född i Venedig men verksam i Frankrike. Hon blev en känd intellektuell debattör som angrepp den ofta kvinnofientliga tendensen i dåtidens tankeliv. Hennes viktigaste verk var Boken om Damernas stad (1405), där hon avvisar tanken att den ”kvinnliga naturen” skulle göra kvinnor olämpliga att styra samhället. En annan som allvarligt började ifrågasätta kvinnornas underordning var Cornelius Agrippa von Nettesheim (1486-1535), som argumenterade emot kyrkans syn på kvinnan. von Nettesheim menade att eftersom kvinnan skapades sist av Gud var hon Guds fulländade skapelse, och därmed mer kapabel att styra världen än mannen.

En modifierad variant av von Nettesheims resonemang slog så småningom igenom inom protestantismen. Inom dessa kulturer började man uppvärdera kvinnan som ”moraliskt mer högtstående” än mannen. Det var just kvinnans moraliska godhet som betonades. Samtidigt lyftes hennes påstådda fysiska svaghet fram. På så sätt blev den protestantiska bilden av kvinnan en idealiserad bild av en mild och god varelse som behövde mannens beskydd.

Maktens kvinnor

”Jag vet att jag har en svag kvinnas kropp, men jag har en konungs hjärta och mage.”

– Elizabeth I

Under både medeltiden och den tidigmoderna tiden kunde kvinnor ibland styra över kungariken som regerande drottningar. Detta hade dock inte med någon särskilt kunglig jämlikhet att göra, utan berodde istället på kungafamiljens särskilda ställning i samhället. Kungafamiljen var ingen vanlig mänsklig enhet, utan stod höjd över vanliga dödliga genom ett särskilt förhållande till Gud. I alla europeiska stater eftersträvade man en ”naturlig” ordning, med en manlig regent i rikets spets. Men när detta inte var möjligt kunde en kvinna ur kungafamiljen hamna i regerande position.

En regerande drottning hade en särskilt svår position. Rent kroppsligt var hon en kvinna, och riskerade därför alltid att anses olämplig som regent. Därför var hon ofta tvungen att föra en mycket sträng regim för att hålla sina vasaller i schack.

Synen på homosexualitet

Synen på homosexualitet mjukades upp något under renässansen med dess individualistiska ideal. Kyrkans syn påverkades av att flera framstående konstnärer som Leonardo da Vinci och Michelangelo var homosexuella. Sådana framstående personer kunde fortsätta anlitas av Vatikanen trots att de var dömda för sodomi. En stad som Florens var på 1400-talet lika känd för sin tolerans gentemot homosexuella som för sin blomstrande renässanskultur. Formellt kvarstod dödsstraffet, men det tillämpades alltmer sällan. Den katolska inkvisitionen uppvisade allt oftare barmhärtighet och utdömde mildare straff, så länge den åtalade uppvisade ånger och samarbetsvilja.

Amerika och Europa

Kontakten med Europa blev katastrofal för de amerikanska civilisationerna, som kollapsade så gott som fullständigt. Européerna erövrade med tiden alla amerikanska territorier, och indianerna tvingades underordna sig en brutal kolonialregim. Detta fick omfattande konsekvenser för mäns och kvinnors ställning.

Sexualmönstren i Amerika förändrades genomgripande vid den spanska (och senare engelska) erövringen. De européer som genomförde koloniseringen var nästan uteslutande män – kvinnor avråddes bestämt från att företa den farliga färden till Amerika. Ännu i början av 1600-talet var bara en tiondel av kolonisterna i den engelska kolonin Virginia kvinnor. Européerna rådde bot på denna kvinnobrist genom att ta indiankvinnor, med våld och tvång om indianerna inte lydde. I samband med erövringen av aztek- och inkarikena våldtogs stora mängder kvinnor av spanjorerna. Hernán Cortés blev känd som ”knullaren med guldtestiklarna”. Denna sexuella ”erövringskultur” kom att göra ett långvarigt intryck i form av Latinamerikas machokultur, enligt vilken manlig sexuell framgång beskrivs i termer av erövring och dominans.

Hur påverkades indiankulturernas könsroller av erövringen? De flesta indiankulturer var patriarkala, men på det hela taget mer jämställda än den europeiska. Européerna ansåg sig dock behöva ”befria” indiankvinnorna från deras ociviliserade liv, genom att införa kristna ideal och familjemönster. De såg indianerna som sexuellt lössläppta och oansvariga. Detta minskade många indiankvinnors traditionellt framskjutna roller inom t ex jordbruk och handel. Indianernas militära nederlag ledde också till en identitetskris för indianmännen, som inte längre kunde visa sin manlighet genom framgång i krig. Underlägsenheten gentemot européerna kunde leda till att männen tog ut sina frustrationer genom kvinnomisshandel. Genom kristen påverkan skiftade männens arbete till jordbruk och handel, vilket återigen minskade kvinnornas inflytande och förpassade dem till hemmen.

Några exempel är de nordamerikanska sioux- och cherokeefolken, som hade ganska olika utgångspunkter inför kontakten med européerna. Siouxkulturen var traditionellt patriarkal, och kvinnorna sågs som underlägsna männen. T ex hade siouxkvinnor ingen äganderätt. Kristendomen var därför ganska populär just hos kvinnorna, eftersom den predikade andlig jämställdhet. Männen accepterade ofta kristendomen också, för deras kvinnor fick tillgång till europeiska kunskaper och tekniker i att t ex sy och laga mat. Samtidigt tvingades dock siouxindianerna att övergå till fast boende, vilket begränsade kvinnorna till hemmen. Männen drabbades med tiden av den omnämnda identitetskrisen då de inte längre kunde vara krigare. De omdefinierade sig till jordbrukare, tog över kvinnornas arbeten och förpassade kvinnorna till hemmen.

Hos cherokeeindianerna hade däremot kvinnor en stark ställning. Precis som hos siouxindianerna var det kvinnorna som skötte jordbruket medan männen skötte jakt och krigföring. Men cherokeekvinnorna hade en stark ställning både religiöst och politiskt, och hade stor frihet, bland annat sexuellt, där de själva fritt kunde välja sin partner. Det var kvinnorna som tog initiativet till kontakt med européerna för att få tillgång till europeiska jordbrukstekniker, men de motsatte sig religiös omvändelse, eftersom det skulle begränsa deras makt och frihet. Inledningsvis var även männen ointresserade, särskilt som cherokeekvinnorna såg en man som skötte jordbruk som omanlig. Men när cherokeeindianerna successivt pressades undan och förlorade krig mot européerna tvingades männen över i jordbrukarrollen, med medföljande reducering av kvinnornas status och självständighet.

Några ord bör också sägas om slavhandelns betydelse för sex och könsroller. Genom slavhandeln med Afrika uppstod en situation i Amerika där europeiska män ägde svarta slavar. Slavarna organiserades ofta i små familjer, slavhushåll, som dock aldrig kom undan det vita herraväldet. Slavägarna utnyttjade ofta kvinnliga slavar sexuellt. Manliga slavar kunde inte göra något åt saken, utan tog ofta ut sina frustrationer på de egna kvinnorna, vilka alltså drabbades dubbelt.

Parallellt med dessa övergrepp odlade européerna en rädsla för att de manliga slavarna skulle göra uppror och hämnas, genom att döda sina herrar och våldta de vita kvinnorna. Detta bidrog till att hålla slavarna i ett så hårt förtryck ägarna förmådde, för att krossa alla deras möjligheter att faktiskt göra uppror. I denna förtryckarkultur skapades myten om den svarte mannens ohämmade sexuella lust och proportionellt sett enorma könsorgan.