Sex och kön i den globaliserade världen, 1950-2010 (del 2)

Den sexuella praktiken

I modern sexuell praktik och hur människor förhåller sig till den kan vi se tre trender. Den första är det osedvanligt öppna sexkulturen i väst och Japan som utvecklades under 1950- och 60-talen. Denna sexualiserade kultur kan benämnas den ”andra” sexuella revolutionen. Den andra betydelsefulla trenden är globaliseringen, som genom turism, ekonomi och media har gett upphov till en global spridning av den öppna sexkulturen. Alla förhåller sig till den. En bieffekt av globaliseringen är att sex alltmer blivit sett som en konsumtionsvara. Den tredje trenden är en reaktion mot denna sexuella öppenhet.

Efter 1950 började den sexuella njutningen uppvärderas i västvärlden, och behövde inte nödvändigtvis förknippas med äktenskap. Efter en lagändring i USA 1950 kunde material som tidigare censurerats släppas fritt. som en logisk följd grundades tidningen Playboy 1953. Filmer blev också mer frispråkiga, och kunde börja visa sexuell interaktion.

Denna trend kan förklaras med viktorianismens tillbakagång samtidigt med en global rörelse bort från de agrara ramarna för sexualitet och mot en global industrialiserad kultur. Det blev allt svårare att kontrollera – och motivera kontroll av – kvinnlig sexualitet. Den hänger också samman med och förstärker den framväxande konsumtionskulturen: sex säljer. Varuförsäljning med sexuella undertoner blev allt vanligare.

Utvecklingen blev lavinartad efter 1960, då två nya preventivmedel lanserades: p-pillret och livmoderinlägget (spiralen). Möjligheten att använda sex som rekreation och för njutning ökade enormt för kvinnor i och med dessa uppfinningar.

Fokuseringen på kvinnlig sexualitet tog sig uttryck i modet: på 1960-talet kom minikjolen, och i Europa spreds acceptans för att solbada topless. Det dröjde till 1990-talet innan en tv-serie, Sex and the city, kunde skildra kvinnligt sexliv där sex och romans kunde hållas isär. Tidningen Cosmopolitan slog igenom som en tidning som erbjöd sexknep till kvinnor för att öka både deras njutning och deras mäns. I Cosmopolitan och likartad litteratur existerade/existerar en tydlig spänning, mellan att å ena sidan visa att det är OK och bra med sex och å andra sidan att signalera att kvinnor inte behövde acceptera alla inviter från män, och att det kan vara lämpligt att kombinera sex och känslomässigt engagemang.

I början av 2000-talet var den öppna sexkulturen verkligen global: bara Nordkorea, Kuba och några få andra områden står utanför. Kulturspridningen begränsas samtidigt av teknikspridningen: år 2008 hade bara 1/3 av Jordens befolkning regelbunden tillgång till Internet. Samtidigt är genomslaget stort: under en tid på 1990-talet var den tydligt sexualiserade ”Baywatch” världens mest sedda tv-serie.

Den öppna sexkulturen ledde också till diskussion och debatt runt olika former av sexualitet. Under 1960-talet började de homosexuella i USA att öppet organisera sig för att motverka trakasserier och förtryck. Den s k gaykulturen utvecklades – dvs den öppet homosexuella livsstilen. En effekt av detta blev att sjukdomsstämpeln försvann. I Sverige slutade homosexualitet att klassas som sjukdom 1979, då begreppet togs bort ur diagnosregistret.

Hur speglades denna öppet sexualiserade kultur i människors sexvanor? Svarade offentlighetens sexualisering mot en motsvarande privat trend? I någon mån tycks det ha varit så, men moderna undersökningar tyder på att förändringen i sexuellt beteende som följd av den ”andra” sexuella revolutionen inte alls är så stor som populärkulturen antyder.

Den tydligaste förändringen gäller för kvinnlig sexualitet, som gått ner i åldrarna. På 1970-talet hade 29% av kvinnorna i västvärlden haft sitt första samlag mellan 15 och 19 års ålder. 1980 var samma siffra 42%, och 1988 hade den stigit till 52%. Både manlig och kvinnlig onani är numera accepterat, och överlag är relationer mer öppna, med mindre fokus på svartsjuka och ensamrätt. I Europa minskade äktenskapen: i början av 2000-talet var en majoritet av par i Sverige och Frankrike inte gifta, men ändå i stabila förhållanden.

Att den sexuella öppenheten är dubbel visar sig i ökningen av oralsex, som allt mer blivit en del av att män ska tillfredsställa kvinnor sexuellt och tvärtom. På 1980-talet uppgav en majoritet av tillfrågade män att de upplevt oralsex, men samtidigt uppgav bara 17% av tillfrågade kvinnor att de gillade att utföra oralsex på en man.

Ytterligare en aspekt på den sexuella öppenheten är att även äldre människor kan ha ett sexliv. När sex handlar om njutning behöver kvinnor inte sluta ha sex efter klimakteriet. Därmed har det uppstått ett tydligt intresse för äldre kvinnor att fortsätta se unga och attraktiva ut, hellre än att ge upp möjligheten till fortsatt sexuell aktivitet. För äldre män kom potensmedlet Viagra på 2000-talet. Att könsrollerna fortsätter ställa höga krav på sexuell virilitet är tydligt, då t ex den genomsnittliga viagrabrukaren i Brasilien i början av 200-talet var en 22-årig man.

Den andra stora trenden, globaliseringen, har gett upphov till en global sexhandel och en likaledes global sexturism. Totalt sett har prostitutionen ökat under 1900-talet, och fortsätter att öka. I Latinamerika och Indien är förekomsten av prostitution fortfarande kopplad till föreställningen att män behöver ett utlopp för sin lust, oavsett om de är gifta eller inte. Vissa europeiska länder, främst Nederländerna och Ungern, legaliserade prostitution. Sexarbetarna har organiserat sig för att få större rättigheter: 1998 krävde Second World Whores Congress i Bryssel global avkriminalisering av prostitution, och 2005 kom den informella Declaration of Rights of Sex Workers i Europa, som protesterade emot begränsning av sexarbete med argumentet att det bara tvingade sexindustrin under jorden.

Flera orsaker ligger bakom den explosionsartade utvecklingen. En komponent är ökad sexuell lust och förmåga genom den medicinska och kulturella utvecklingen, samt den relativa rikedom som många män i den industrialiserade världen besitter. En annan faktor är den globaliserade ekonomins baksida, med ökad fattigdom och rotlöshet för många kvinnor i utvecklingsländer. Fattigdom har otvivelaktigt bidragit till prostitutionens utbredning i Afrika och Sydostasien, liksom i det gamla Sovjetunionen.

Variationen i livssituation är stor. Ibland lyfts lyxprostituerades tillvaro fram, men den överväldigande majoriteten av prostitutionen utförs av de fattiga. Mellan 1991 och 2008 såldes 500 000 kvinnor från Ukraina och 400 000 kvinnor från Moldavien. 2008 arbetade ungefär 500 000 kvinnor från Östeuropa och Centralasien som prostituerade i EU. En rapport från 2005 uppskattade att ca 600 000-800 000 människor såldes i människohandel varje år, med över 80% uteslutande inom sextjänster. Många inblandade kvinnor blev tvingade eller lurade, eller både och. Andra valde det för att undkomma fattigdomen i hemlandet. Destinationerna för sålda kvinnor är Nordamerika, Västeuropa och Japan.

En annan sida av sexhandeln är sexturismen, som ökade massivt under 2000-talets första årtionde. Sexresor blev allmänt tillgängliga för män i den industrialiserade världen, med huvuddestinationerna Thailand, Brasilien, Dominikanska republiken och Costa Rica. Flera av dessa länder tjänade så mycket på kapitalinflödet att det blev svårt att protestera. Särskilt i Thailand tjänade många på att sälja oskulder, något som många arabiska och asiatiska sexturister var beredda att betala extra för. Mellan 50 000 och 200 000 oskulder uppskattas säljs i Thailand varje år. I efterdyningarna av Irakkriget 2003 blev Syrien ett budgetmål för sexturism, då irakiska flyktingar började säljas till ett förhållandevis lågt pris.

En tredje aspekt är sexhandeln över Internet, som fått medial uppmärksamhet då unga flickor lurats till sex med betydligt äldre män via Internetkontakter. Detta fenomen visar att den globala sexhandeln även får följder inom de rika ländernas gränser.

Ökad sexuell aktivitet och globala kommunikationer har förstås lett till ökad förekomst av könssjukdomar. AIDS-epidemin på 1980-talet skapade panik, och gav upphov till tre reaktioner: 1) Reaktion mot och oro för konsekvenserna av den sexuella revolutionen, och en därpå allt mer allmänt spridd rekommendation att använda kondom; 2) stater avsatte relativt omfattande resurser för att forska fram ett botemedel; 3) vissa grupper, främst homosexuella och invandrare, förknippades med sjukdomen och utmålades som särskilt farliga.

AIDS-epidemin har i dagsläget slagit hårdast mot Afrika, där de flesta inte har råd med de dyra behandlingar som numera finns mot sjukdomen. Dessutom har det varit problem med att sprida kondombruk i Afrika, då det har uppfattats som omanligt i många afrikanska samhällen.

Globala motreaktioner

Den globaliserade sexkulturen och dess följder har gett upphov till många motreaktioner. Motståndarna kan delas in i två grupper: dels handlar det om traditionalister, dels om de som i princip är för större öppenhet, men som oroar sig för att sexkulturen inverkar skadligt på andra, viktigare mål.

Den första gruppen, traditionalisterna, finns överallt. De traditionalistiska grupperna utgörs dels av män som känner sig hotade, särskilt av den öppnare kvinnliga sexualiteten, liksom av de kvinnor som får relativ makt i de traditionella, patriarkala samhällsstrukturerna. Några tydliga exempel är den amerikanska kristna högern och islamiska skriftlärda i Mellanöstern.

Den andra gruppen utgörs huvudsakligen av delar av den moderna feminismen, då kanske främst radikalfeminister. Feministerna stödde inledningsvis den sexuella revolutionen, men efter 1960-talet har det uppstått en oro för hur kvinnokroppar exploateras , både i reklam och kultur och i privata relationer, vilket har tvingat fram en omvärdering och skapat en problemfylld relation mellan feminismen och den moderna sexkulturen.

Några centrala debattfrågor är preventivmedel, abort, sexuell frihet och sexualiserat våld. De två första behandlas ofta tillsammans. I Europa är de accepterade, liksom i Asien, där de måste brukas av nödtvång då de flesta asiatiska länder har en oroväckande befolkningsökning. I Amerika har dock både preventivmedel och abort förblivit omstridda, och ifrågasätts av katolska kyrkan och den kristna högern i USA.

Den globalt mest brännande frågan är diskussionen om sexuell frihet och sexuellt våld, och var gränsen går. I dagens mångkulturella samhällen blandas olika könsrollstraditioner om vartannat, vilket ger upphov till osäkerhet och konflikter. Kvinnor med kläder som inte passar in i ett kulturellt sammanhang kan uppfattas ”inbjuda” till sexuell aggressivitet. Våldtäkt har blivit ett öppet debattämne. Strängare lagar har på många håll införts mot sexuella trakasserier och övergrepp, vilka i praktiken är avsedda att begränsa mäns traditionella relativa frihet. Samtidigt umgås män och kvinnor närmare än någonsin förr på arbetsplatser och i samhället i stort, i en kultur som uppmuntrar sexuellt utmanande klädsel. Fortfarande diskuteras kvinnors ansvar för våldtäkter: i Ryssland diskuterades det på 2000-talet huruvida en berusad kvinna kunde anses ha blivit våldtagen: många menade att det var kvinnans ansvar att inte bli för full, och om hon inte klarade det var det hennes eget fel. Fortfarande används våldtäkt som ett sätt att tvinga in kvinnor i prostitution. Detta bygger på den patriarkala föreställningen om kvinnlig ”renhet” som ”förstörs” av en våldtäkt.

Motståndet mot den sexualiserade kulturen går ofta hand i hand med motståndet mot västs ännu dominerande ställning i världen. I Afrika har kristendom och islam vunnit många poäng på att sprida antihomosexuell propaganda och framställa homosexualitet som ett västerländskt intrång och typiskt oafrikanskt. I den islamiska världen används slöja och drakoniska otrohetslagar som en medveten reaktion mot moderniteten. De uppmärksammade fallen med kvinnor som ska stenas till döds för otrohet är symptomatiska, då de väcker kraftiga reaktioner från omvärlden. Dessa dödsstraff är dock ett modernt påfund: i Koranen står inget om att otrogna kvinnor ska dödas, utan den föreskriver att den otrogna kvinnan ska pryglas och sedan försonas med sin familj.

På samma sätt kan spridningen av kvinnlig omskärelse i den islamiska världen förstås som en reaktion emot det västerländska och moderna. Haji Sasso, ledare för National Council of Muslim Women i Sierra Leone, försvarade kvinnlig omskärelse 1997 just med motiveringen att det är afrikansk tradition.

Vid sidan om detta finns kvinnorörelser som går emot den västerländska trenden för att den är för västerländsk och för individualistisk. Det finns många som vill ha jämställdhet, men inte på västerländska villkor. Dessa kvinnorörelser kan t ex kritisera skönhetskulturen, som tvingar kvinnor i ett mönster att lägga tid och pengar på skönhetsprodukter i ett försök att ”fånga en man”. Jämförelsevis kan t ex indiska feminister rekommendera arrangerade äktenskap. Islamiska feminister framhåller slöja som ett skydd för kvinnor, för att kunna slippa bli sexobjekt. Den nigerianska feministen Ifi Amadiume har kritiserat västerländsk feminism för att rycka ut kvinnor ur skyddande samhällsstrukturer, och tvinga dem att klara sig som individer eller gå under. Hon förespråkar då hellre en återupplivad afrikansk traditionalism, där män och kvinnor arbetar tillsammans och jämställt inom samhället, istället för att konkurrera som individer. Enligt Amadiume skulle det ge mer möjligheter och skydd för kvinnor än den västerländska modellen.

Den framtida utvecklingen är osäker. Kommer den västerländska öppna sexkulturen att driva undan allt motstånd och bli en globalt enhetlig kultur, eller kommer differentieringen mellan olika kulturer att tillta i takt med reaktionerna? Talibanrörelsen är bara det mest framstående exemplet på att frågan om kvinnlig sexualitet fortsätter att vara en stridsfråga, och kvinnokroppen är idag nästan i bokstavlig mening ett slagfält där olika intressen försöker avkläda eller skyla henne. Hur mycket hänsyn tas till hennes egna intressen?

En sak kan vi i alla fall vara säkra på: historiskt sett har könsroller och sexualitet determinerats av ett samspel mellan biologi, kultur och ekonomi. Vad om än händer i övrigt kommer det samspelet garanterat att fortsätta.

Källor

Robert Aldrich (red.), Gay. En världshistoria (Natur och Kultur 2007).

Ronny Ambjörnsson, Tankens pilgrimer (Natur och Kultur 2003).

Ronny Ambjörnsson, Människors undran (Natur och Kultur 1997).

Lars Bohman, Man och man emellan (Stockholm 1995). Översikt på Internet, hämtad 2004-12-01 ( w.1872.telia.com/~u87212051/mom/3histori.html ).

Behre-Larsson-Österberg, Sveriges historia 1521-1809. Stormaktsdröm och småstatsrealiteter (Almqvist & Wiksell 1994).

Olivia Judson, Dr Tatianas råd om sex och samlevnad för hela skapelsen (Natur och kultur 2005).

Thomas Laqueur, Om könens uppkomst: hur kroppen blev kvinnlig och manlig (Symposion 1994).

Anna-Karin Malmström-Ehrling, Kvinnliga filosofer från medeltid till upplysning (Natur och Kultur 2003).

Peter N. Stearns, Gender in World History (Routledge 2006)

Peter N. Stearns, Sexuality in World History (Routledge 2009)

Merry E. Wiesner, Women and Gender in Early Modern Europe (Cambridge University Press 2000).

Kön, sex och modernitet, 1750-1950

Från slutet av 1700-talet inträdde flera förändringar i sexuella vanor och i synen på manligt och kvinnligt. Mycket av detta var kopplat till de omvälvande samhällsförändringar som orsakades främst av den industriella revolutionen, men även av upplysningstänkandet och franska revolutionen. I detta avsnitt ska vi först gå igenom den så kallade ”sexuella revolutionen” i Europa, för att sedan gå igenom förändringarna i könsroller.

Den (första) sexuella revolutionen

Uttrycket ”den sexuella revolutionen” brukar förknippas med 1960-talets sexuella frigjordhet. Men modern historisk forskning har klarlagt att omvälvande förändringar av västvärldens sexualvanor inträffade redan under slutet av 1700-talet. Därför kan vi säga att den första sexuella revolutionen inträffade under 1700-talets andra hälft, medan den på 1960-talet kan kallas den andra. De två hänger ihop, så kanske är det klokare att se dem som ett sammanhängande fenomen än som två separata.

Den sexuella revolutionen innebar i första hand att sexuella handlingar började utföras av yngre personer, vilket i praktiken innebar en kraftig ökning av andelen föräktenskapligt sex. Kopplat till denna utveckling blev kärleksrelationer friare än tidigare, och folk började uttrycka tankar om fri kärlek och att äktenskap skulle baseras på kärlek. På det hela taget uppkom också en större öppenhet om kärlek och sex i kultur och litteratur.

Vad berodde detta på? Den sexuella revolutionen är intimt sammankopplad med den industriella. Det industrialiserade jordbruket och kolonialhandeln gav människorna i Europa tillgång till en både riklig och varierad kost. Detta ledde till att barns kroppar utvecklades snabbare, och därmed gick pubertetsåldern ner mot tolv-tretton år. För första gången uppkom ungdomstiden, en otydligt definierad period mellan barndom och vuxenhet, med oklar och sökande sexuell identitet. Industrialiseringen innebar också att den traditionella familjestrukturen bröts sönder, och var och en fick klara sig själv i sökandet efter arbete i storstaden. Detta medförde att fler människor befann sig i rörelse och träffade varandra, och att det inte fanns någon effektiv kontroll över vad de gjorde.

Några andra faktorer som spelade roll var upplysningsidéerna, som innebar en utmaning mot traditionerna, samt att kondomer började användas, vilket ökade möjligheten att undvika graviditet efter samlag.

Upplysningstänkande om könsrollerna

I samband med franska revolutionen 1789 höjde några få rösten för att ge kvinnorna mer rättigheter. Mary Wollstonecraft, Marie Gouze och markisen av Condorcet (talman i den franska nationalförsamlingen) argumenterade alla för att man inte bör göra någon intellektuell skillnad på män och kvinnor (och därmed bör de ha samma rättigheter). Från dessa tre, främst Wollstonecraft, utgick grundtankarna i likhetsfeminismen. Likhetsfeminismens tanke är att män och kvinnor i allt väsentligt är lika. De fysiologiska skillnader som finns har inget med tänkande att göra, och är därför oväsentliga i allt som har med tänkande och rättigheter att göra. Condorcet sammanfattade likhetsfeminismen så här:

”Männens rättigheter kommer uteslutande från det faktum att de är tänkande varelser, kapabla att formulera moraliska tankar och att resonera om dem. Eftersom kvinnor besitter samma förmågor, måste de med nödvändighet ha samma rättigheter. Antingen har ingen medlem av människoarten några sanna rättigheter, eller så har de alla samma rättigheter: vem som helst som röstar emot någon annans rättigheter, oavsett religion, hudfärg eller kön, berövar sig automatiskt sina egna.” (Markisen av Condorcet, De l'admission des femmes au droit de cité, 1790)

Dessa radikala debattörers åsikter fick dock inget allmänt genomslag.

Trots att kvinnor inte fick rösträtt innebar Franska revolutionen ändå en brytpunkt i kvinnors deltagande i det offentliga, politiska livet. I samband med 1789 års revolution gick borgarkvinnorna i Paris samman och verkade som en kollektiv politisk kraft. På hösten 1789 marscherade de till kungapalatset Versailles och förde med våld kungafamiljen till Paris, där den hädanefter hölls under nationalförsamlingens bevakning. Kvinnor började alltså kollektivt påverka politiska händelser.

Upplysningsidéerna om friheter och rättigheter påverkade också synen på homosexualitet. Allmänt under 1700-talet började straffen för sodomi att mildras även formellt. Dödsstraffet avskaffades i många länder, och ersattes av prygel och/eller fängelse.

Den minskade intoleransen hängde säkert också samman med att homosexuella subkulturer hade börjat breda ut sig i storstäder som London, Rom, Paris och Stockholm. Dessutom kunde kungar nu omges av rykten om homosexualitet utan att riskera sin position så allvarligt som tidigare. Kända exempel på förmodat homosexuella kungar är William III av England (r. 1688-1702), Gustav III av Sverige (r. 1771-1792) och Fredrik II (den store) av Preussen (r. 1740-1786).

Det var dock mycket få som öppet förespråkade avkriminalisering av homosexualitet. Kända upplysningsfilosofer som Immanuel Kant och Voltaire fördömde homosexuella handlingar i sina publikationer. Endast den beryktade markis de Sade (1740-1814) försvarade homosexualitet öppet: ”Om [sodomiten] verkligen är en usling eller ett monster,… varför har naturen skapat honom med denna böjelse?”

Direkt avkriminalisering dröjde till Napoleontiden. I 1810 års franska strafflag avkriminaliserades homosexuella handlingar mellan samtyckande vuxna. När Napoleons arméer erövrade stora delar av Europa lät han införa den nya strafflagen i de ockuperade territorierna, och i de flesta fall kvarstod den även efter Napoleons fall. Länder som aldrig hamnade under Napoleons styre, som England och Sverige, hade kvar lagar mot homosexualitet mycket längre (i Sverige avkriminaliserades homosexualitet först 1944).

Industrialisering, värnplikt och könsroller

Precis som jordbrukrevolutionen kom industrialiseringen att påverka föreställningar om manligt och kvinnligt. Ur rent ekonomiskt perspektiv tenderade industrialiseringen att minska skillnaderna mellan män och kvinnor, eftersom båda könen blev arbetskraft. Å andra sidan var det flera kulturella tendenser som istället betonade skillnaderna mellan könen.

Föreställningen om manlighet blev i första hand påverkad av adelns reträtt från maktpositionen och borgarklassens dominans. Det aristokratiska mansidealet ersattes därmed med ett medelklassideal med mannen som familjeförsörjare. Av stor vikt var också värnplikten, som innebar att varje man fick militär utbildning och förväntades ställa upp vid krig. Värderingar som betonades var alltså styrka, mod, uppoffring, lojalitet och underordning under en hierarki.

Även kvinnorollen förändrades av industrialiseringen. Den industriella revolutionen bröt sönder den gamla sociala strukturen. Arbetarklassens kvinnor kom ut på arbetsmarknaden och började därmed bilda ett medvetet kollektiv för att hävda sina intressen. Kvinnoarbete var populärt i fabrikerna, eftersom arbetsgivaren kunde betala ut lägre lön till kvinnor. Detta motiverades dels av att kvinnor inte ansågs orka lika mycket som män (trots att de ofta hade de tyngsta sysslorna), dels av att samhället byggde på att männen försörjde familjen: kvinnans inkomst var en bonus, inget mer.

Naturligtvis var verkligheten inte sådan att bara män försörjde sina familjer. I industrisamhället löstes gamla släktband upp, och varje individ var tvungen att klara sig själv. Dessutom var kärnfamiljen inte så vanlig som samhällseliten trodde och hoppades. Många kvinnor var ensamstående mödrar och tvingades överleva på minimilöner. På grund av detta började kvinnor få juridiska rättigheter (t ex äganderätt) under 1800-talet.

Förändringarna stötte dock på motstånd. Konservativa tänkare protesterade mot ökad jämställdhet, eftersom de fruktade att den ”naturliga ordningen” mellan könen skulle rubbas om kvinnor fick ökade rättigheter. När fackföreningar började organiseras hamnade manliga arbetare i konflikt med kvinnliga. Mannen ansågs vara familjeförsörjare, och de lågavlönade kvinnorna kunde konkurrera ut manliga arbetare. De tidiga facken var därför emot kvinnoarbete. Ändå vidmakthölls tanken att mannen skulle ha högre lön än kvinnan (familjeförsörjarprincipen) till 1960 i Sverige.

Viktorianismen – samhällets reaktion på revolutionerna

Inför alla dessa förändringar reagerade det västerländska samhället kraftfullt och negativt. Förändringarna hotade traditionella köns- och maktstrukturer, och sågs därför som något hotfullt. Den kulturella motreaktionen brukar kallas viktorianism, efter den brittiska drottningen Victoria I (r. 1837-1901).

Viktorianismen innebar att samhället började betona alla faror och problem med sexualitet. Ett sätt att göra det var att behandla könen som väldigt olika, ja i princip oförenliga. Kvinnlig sexualitet tonades ner, medan manlig sexualitet kom att framställas som aggressiv och farlig.

Detta sätt att tänka om könen fick ett ”vetenskapligt” stöd i upptäckten av det mänskliga ägget 1829. Redan tidigare hade spermier observerats i mikroskop, och utifrån den nya kunskapen om skillnaden mellan manliga och kvinnliga könsceller byggdes den s k ”tvåkönstanken” upp och ersatte den aristoteliska enkönstanken. I tvåkönstanken ansågs män och kvinnor vara fullständigt olika; de tillskrevs egenskaper liknande respektive könsceller:

man (spermie) kvinna (ägg)

aktiv passiv

kraftfull svag

rationell irrationell

förnuftsvarelse känslovarelse

sexuell asexuell

Män och kvinnor är alltså varandras raka motsatser, enligt denna tanke. Kvinnlig sexualitet är bara till för reproduktion.

Den viktorianska sexualmoralen och tvåkönstanken kom att influera hela 1800-talets syn på könen, och tvåkönstanken användes flitigt som argument emot ökade rättigheter för kvinnor.

Varför uppstod denna reaktion? Ur ett rent ekonomiskt perspektiv innebar den oreglerade sexualiteten, trots förekomsten av preventivmedel, att det uppkom fler graviditeter, inte minst utomäktenskapliga. Förekomsten av många utomäktenskapliga (”oäkta”) barn hotade arvsrätten, särskilt för överklassen. Ur ett samhällsperspektiv ökade befolkningen kraftigt, och det fanns en oro för att samhällets resurser inte skulle räcka till. Den engelska ekonomen Thomas Malthus förutspådde att mänskligheten skulle svälta ihjäl, eftersom det föddes människor i en snabbare takt än jordbruket kunde producera mat. Viktorianismen var också en tydlig klassmarkör, som företräddes av ”respektabelt” folk (det vill säga medel- och överklass). Arbetarklassen tog inte till sig det viktorianska tänkandet i samma utsträckning, och uppfattades också som ”icke-respektabel”. Kyrkan gynnades av viktorianismen, då den kunde framställa sig som moralens väktare gentemot den ohämmade sexualitetens faror. Vetenskapen hjälpte också till, dels genom att bygga upp tvåkönstanken, dels genom att förespråka viktoriansk sexualmoral. I USA rekommenderades den nya flingan cornflakes som utmärkt mat eftersom den var relativt smaklös, vilket troddes hämma sexlusten. Och i Frankrike förespråkade många läkare äktenskap, eftersom det skulle göra sex tråkigt.

Bortom viktorianismen

Viktorianismen fick långtgående konsekvenser. Globalt påverkade och legitimerade den hur européerna uppfattade andra folk. På hemmaplan skapade den ett problematiskt förhållande till sexualitet, med skuldbeläggande av både manliga och kvinnliga sexuella beteenden.

Särartsfeminismen i slutet av 1800-talet var en slags reaktion på tvåkönstanken, men en rektion som fortfarande accepterade viktorianismens grundläggande könssyn. Särartsfeministerna höll med om att män och kvinnor var fundamentalt olika, men menade att det var kvinnorna som hade de goda egenskaperna:

man kvinna

krigisk moderlig

aggressiv vårdande

våldsam fridsam

impulsiv eftertänksam

Enligt särartsfeministerna behövdes kvinnligt inflytande i politiken, för om männen ensamma styrde blev det bara krig och annat elände. De omsorgsfulla, moderliga kvinnorna kunde hålla tillbaka de aggressiva männen.

Under tidigt 1900-tal uppkom riktiga motströmmar mot den viktorianska sexualmoralen. En föregångare på detta plan var Sigmund Freud, som i sin psykoanalys kartlade människors sexuella neuroser. Men riktigt allvar blev det när biologen Marie Stopes gav ut boken Married love 1918. I boken skrev Stopes frispråkigt om att kvinnlig sexuell njutning är något värt att eftersträva. Boken blev en skandalsuccé och blev dessutom startskottet för en demolering av viktorianismen till förmån för en sexualliberal syn där man principiellt inte gör någon väsensskillnad mellan män och kvinnor. Detta sammanföll med flera avgörande förändringar i kvinnors juridiska status: i Europa och USA slog kvinnlig rösträtt igenom mellan första och andra världskriget.