Sex och kön i den globaliserade världen, 1950-2010 (del 2)

Den sexuella praktiken

I modern sexuell praktik och hur människor förhåller sig till den kan vi se tre trender. Den första är det osedvanligt öppna sexkulturen i väst och Japan som utvecklades under 1950- och 60-talen. Denna sexualiserade kultur kan benämnas den ”andra” sexuella revolutionen. Den andra betydelsefulla trenden är globaliseringen, som genom turism, ekonomi och media har gett upphov till en global spridning av den öppna sexkulturen. Alla förhåller sig till den. En bieffekt av globaliseringen är att sex alltmer blivit sett som en konsumtionsvara. Den tredje trenden är en reaktion mot denna sexuella öppenhet.

Efter 1950 började den sexuella njutningen uppvärderas i västvärlden, och behövde inte nödvändigtvis förknippas med äktenskap. Efter en lagändring i USA 1950 kunde material som tidigare censurerats släppas fritt. som en logisk följd grundades tidningen Playboy 1953. Filmer blev också mer frispråkiga, och kunde börja visa sexuell interaktion.

Denna trend kan förklaras med viktorianismens tillbakagång samtidigt med en global rörelse bort från de agrara ramarna för sexualitet och mot en global industrialiserad kultur. Det blev allt svårare att kontrollera – och motivera kontroll av – kvinnlig sexualitet. Den hänger också samman med och förstärker den framväxande konsumtionskulturen: sex säljer. Varuförsäljning med sexuella undertoner blev allt vanligare.

Utvecklingen blev lavinartad efter 1960, då två nya preventivmedel lanserades: p-pillret och livmoderinlägget (spiralen). Möjligheten att använda sex som rekreation och för njutning ökade enormt för kvinnor i och med dessa uppfinningar.

Fokuseringen på kvinnlig sexualitet tog sig uttryck i modet: på 1960-talet kom minikjolen, och i Europa spreds acceptans för att solbada topless. Det dröjde till 1990-talet innan en tv-serie, Sex and the city, kunde skildra kvinnligt sexliv där sex och romans kunde hållas isär. Tidningen Cosmopolitan slog igenom som en tidning som erbjöd sexknep till kvinnor för att öka både deras njutning och deras mäns. I Cosmopolitan och likartad litteratur existerade/existerar en tydlig spänning, mellan att å ena sidan visa att det är OK och bra med sex och å andra sidan att signalera att kvinnor inte behövde acceptera alla inviter från män, och att det kan vara lämpligt att kombinera sex och känslomässigt engagemang.

I början av 2000-talet var den öppna sexkulturen verkligen global: bara Nordkorea, Kuba och några få andra områden står utanför. Kulturspridningen begränsas samtidigt av teknikspridningen: år 2008 hade bara 1/3 av Jordens befolkning regelbunden tillgång till Internet. Samtidigt är genomslaget stort: under en tid på 1990-talet var den tydligt sexualiserade ”Baywatch” världens mest sedda tv-serie.

Den öppna sexkulturen ledde också till diskussion och debatt runt olika former av sexualitet. Under 1960-talet började de homosexuella i USA att öppet organisera sig för att motverka trakasserier och förtryck. Den s k gaykulturen utvecklades – dvs den öppet homosexuella livsstilen. En effekt av detta blev att sjukdomsstämpeln försvann. I Sverige slutade homosexualitet att klassas som sjukdom 1979, då begreppet togs bort ur diagnosregistret.

Hur speglades denna öppet sexualiserade kultur i människors sexvanor? Svarade offentlighetens sexualisering mot en motsvarande privat trend? I någon mån tycks det ha varit så, men moderna undersökningar tyder på att förändringen i sexuellt beteende som följd av den ”andra” sexuella revolutionen inte alls är så stor som populärkulturen antyder.

Den tydligaste förändringen gäller för kvinnlig sexualitet, som gått ner i åldrarna. På 1970-talet hade 29% av kvinnorna i västvärlden haft sitt första samlag mellan 15 och 19 års ålder. 1980 var samma siffra 42%, och 1988 hade den stigit till 52%. Både manlig och kvinnlig onani är numera accepterat, och överlag är relationer mer öppna, med mindre fokus på svartsjuka och ensamrätt. I Europa minskade äktenskapen: i början av 2000-talet var en majoritet av par i Sverige och Frankrike inte gifta, men ändå i stabila förhållanden.

Att den sexuella öppenheten är dubbel visar sig i ökningen av oralsex, som allt mer blivit en del av att män ska tillfredsställa kvinnor sexuellt och tvärtom. På 1980-talet uppgav en majoritet av tillfrågade män att de upplevt oralsex, men samtidigt uppgav bara 17% av tillfrågade kvinnor att de gillade att utföra oralsex på en man.

Ytterligare en aspekt på den sexuella öppenheten är att även äldre människor kan ha ett sexliv. När sex handlar om njutning behöver kvinnor inte sluta ha sex efter klimakteriet. Därmed har det uppstått ett tydligt intresse för äldre kvinnor att fortsätta se unga och attraktiva ut, hellre än att ge upp möjligheten till fortsatt sexuell aktivitet. För äldre män kom potensmedlet Viagra på 2000-talet. Att könsrollerna fortsätter ställa höga krav på sexuell virilitet är tydligt, då t ex den genomsnittliga viagrabrukaren i Brasilien i början av 200-talet var en 22-årig man.

Den andra stora trenden, globaliseringen, har gett upphov till en global sexhandel och en likaledes global sexturism. Totalt sett har prostitutionen ökat under 1900-talet, och fortsätter att öka. I Latinamerika och Indien är förekomsten av prostitution fortfarande kopplad till föreställningen att män behöver ett utlopp för sin lust, oavsett om de är gifta eller inte. Vissa europeiska länder, främst Nederländerna och Ungern, legaliserade prostitution. Sexarbetarna har organiserat sig för att få större rättigheter: 1998 krävde Second World Whores Congress i Bryssel global avkriminalisering av prostitution, och 2005 kom den informella Declaration of Rights of Sex Workers i Europa, som protesterade emot begränsning av sexarbete med argumentet att det bara tvingade sexindustrin under jorden.

Flera orsaker ligger bakom den explosionsartade utvecklingen. En komponent är ökad sexuell lust och förmåga genom den medicinska och kulturella utvecklingen, samt den relativa rikedom som många män i den industrialiserade världen besitter. En annan faktor är den globaliserade ekonomins baksida, med ökad fattigdom och rotlöshet för många kvinnor i utvecklingsländer. Fattigdom har otvivelaktigt bidragit till prostitutionens utbredning i Afrika och Sydostasien, liksom i det gamla Sovjetunionen.

Variationen i livssituation är stor. Ibland lyfts lyxprostituerades tillvaro fram, men den överväldigande majoriteten av prostitutionen utförs av de fattiga. Mellan 1991 och 2008 såldes 500 000 kvinnor från Ukraina och 400 000 kvinnor från Moldavien. 2008 arbetade ungefär 500 000 kvinnor från Östeuropa och Centralasien som prostituerade i EU. En rapport från 2005 uppskattade att ca 600 000-800 000 människor såldes i människohandel varje år, med över 80% uteslutande inom sextjänster. Många inblandade kvinnor blev tvingade eller lurade, eller både och. Andra valde det för att undkomma fattigdomen i hemlandet. Destinationerna för sålda kvinnor är Nordamerika, Västeuropa och Japan.

En annan sida av sexhandeln är sexturismen, som ökade massivt under 2000-talets första årtionde. Sexresor blev allmänt tillgängliga för män i den industrialiserade världen, med huvuddestinationerna Thailand, Brasilien, Dominikanska republiken och Costa Rica. Flera av dessa länder tjänade så mycket på kapitalinflödet att det blev svårt att protestera. Särskilt i Thailand tjänade många på att sälja oskulder, något som många arabiska och asiatiska sexturister var beredda att betala extra för. Mellan 50 000 och 200 000 oskulder uppskattas säljs i Thailand varje år. I efterdyningarna av Irakkriget 2003 blev Syrien ett budgetmål för sexturism, då irakiska flyktingar började säljas till ett förhållandevis lågt pris.

En tredje aspekt är sexhandeln över Internet, som fått medial uppmärksamhet då unga flickor lurats till sex med betydligt äldre män via Internetkontakter. Detta fenomen visar att den globala sexhandeln även får följder inom de rika ländernas gränser.

Ökad sexuell aktivitet och globala kommunikationer har förstås lett till ökad förekomst av könssjukdomar. AIDS-epidemin på 1980-talet skapade panik, och gav upphov till tre reaktioner: 1) Reaktion mot och oro för konsekvenserna av den sexuella revolutionen, och en därpå allt mer allmänt spridd rekommendation att använda kondom; 2) stater avsatte relativt omfattande resurser för att forska fram ett botemedel; 3) vissa grupper, främst homosexuella och invandrare, förknippades med sjukdomen och utmålades som särskilt farliga.

AIDS-epidemin har i dagsläget slagit hårdast mot Afrika, där de flesta inte har råd med de dyra behandlingar som numera finns mot sjukdomen. Dessutom har det varit problem med att sprida kondombruk i Afrika, då det har uppfattats som omanligt i många afrikanska samhällen.

Globala motreaktioner

Den globaliserade sexkulturen och dess följder har gett upphov till många motreaktioner. Motståndarna kan delas in i två grupper: dels handlar det om traditionalister, dels om de som i princip är för större öppenhet, men som oroar sig för att sexkulturen inverkar skadligt på andra, viktigare mål.

Den första gruppen, traditionalisterna, finns överallt. De traditionalistiska grupperna utgörs dels av män som känner sig hotade, särskilt av den öppnare kvinnliga sexualiteten, liksom av de kvinnor som får relativ makt i de traditionella, patriarkala samhällsstrukturerna. Några tydliga exempel är den amerikanska kristna högern och islamiska skriftlärda i Mellanöstern.

Den andra gruppen utgörs huvudsakligen av delar av den moderna feminismen, då kanske främst radikalfeminister. Feministerna stödde inledningsvis den sexuella revolutionen, men efter 1960-talet har det uppstått en oro för hur kvinnokroppar exploateras , både i reklam och kultur och i privata relationer, vilket har tvingat fram en omvärdering och skapat en problemfylld relation mellan feminismen och den moderna sexkulturen.

Några centrala debattfrågor är preventivmedel, abort, sexuell frihet och sexualiserat våld. De två första behandlas ofta tillsammans. I Europa är de accepterade, liksom i Asien, där de måste brukas av nödtvång då de flesta asiatiska länder har en oroväckande befolkningsökning. I Amerika har dock både preventivmedel och abort förblivit omstridda, och ifrågasätts av katolska kyrkan och den kristna högern i USA.

Den globalt mest brännande frågan är diskussionen om sexuell frihet och sexuellt våld, och var gränsen går. I dagens mångkulturella samhällen blandas olika könsrollstraditioner om vartannat, vilket ger upphov till osäkerhet och konflikter. Kvinnor med kläder som inte passar in i ett kulturellt sammanhang kan uppfattas ”inbjuda” till sexuell aggressivitet. Våldtäkt har blivit ett öppet debattämne. Strängare lagar har på många håll införts mot sexuella trakasserier och övergrepp, vilka i praktiken är avsedda att begränsa mäns traditionella relativa frihet. Samtidigt umgås män och kvinnor närmare än någonsin förr på arbetsplatser och i samhället i stort, i en kultur som uppmuntrar sexuellt utmanande klädsel. Fortfarande diskuteras kvinnors ansvar för våldtäkter: i Ryssland diskuterades det på 2000-talet huruvida en berusad kvinna kunde anses ha blivit våldtagen: många menade att det var kvinnans ansvar att inte bli för full, och om hon inte klarade det var det hennes eget fel. Fortfarande används våldtäkt som ett sätt att tvinga in kvinnor i prostitution. Detta bygger på den patriarkala föreställningen om kvinnlig ”renhet” som ”förstörs” av en våldtäkt.

Motståndet mot den sexualiserade kulturen går ofta hand i hand med motståndet mot västs ännu dominerande ställning i världen. I Afrika har kristendom och islam vunnit många poäng på att sprida antihomosexuell propaganda och framställa homosexualitet som ett västerländskt intrång och typiskt oafrikanskt. I den islamiska världen används slöja och drakoniska otrohetslagar som en medveten reaktion mot moderniteten. De uppmärksammade fallen med kvinnor som ska stenas till döds för otrohet är symptomatiska, då de väcker kraftiga reaktioner från omvärlden. Dessa dödsstraff är dock ett modernt påfund: i Koranen står inget om att otrogna kvinnor ska dödas, utan den föreskriver att den otrogna kvinnan ska pryglas och sedan försonas med sin familj.

På samma sätt kan spridningen av kvinnlig omskärelse i den islamiska världen förstås som en reaktion emot det västerländska och moderna. Haji Sasso, ledare för National Council of Muslim Women i Sierra Leone, försvarade kvinnlig omskärelse 1997 just med motiveringen att det är afrikansk tradition.

Vid sidan om detta finns kvinnorörelser som går emot den västerländska trenden för att den är för västerländsk och för individualistisk. Det finns många som vill ha jämställdhet, men inte på västerländska villkor. Dessa kvinnorörelser kan t ex kritisera skönhetskulturen, som tvingar kvinnor i ett mönster att lägga tid och pengar på skönhetsprodukter i ett försök att ”fånga en man”. Jämförelsevis kan t ex indiska feminister rekommendera arrangerade äktenskap. Islamiska feminister framhåller slöja som ett skydd för kvinnor, för att kunna slippa bli sexobjekt. Den nigerianska feministen Ifi Amadiume har kritiserat västerländsk feminism för att rycka ut kvinnor ur skyddande samhällsstrukturer, och tvinga dem att klara sig som individer eller gå under. Hon förespråkar då hellre en återupplivad afrikansk traditionalism, där män och kvinnor arbetar tillsammans och jämställt inom samhället, istället för att konkurrera som individer. Enligt Amadiume skulle det ge mer möjligheter och skydd för kvinnor än den västerländska modellen.

Den framtida utvecklingen är osäker. Kommer den västerländska öppna sexkulturen att driva undan allt motstånd och bli en globalt enhetlig kultur, eller kommer differentieringen mellan olika kulturer att tillta i takt med reaktionerna? Talibanrörelsen är bara det mest framstående exemplet på att frågan om kvinnlig sexualitet fortsätter att vara en stridsfråga, och kvinnokroppen är idag nästan i bokstavlig mening ett slagfält där olika intressen försöker avkläda eller skyla henne. Hur mycket hänsyn tas till hennes egna intressen?

En sak kan vi i alla fall vara säkra på: historiskt sett har könsroller och sexualitet determinerats av ett samspel mellan biologi, kultur och ekonomi. Vad om än händer i övrigt kommer det samspelet garanterat att fortsätta.

Källor

Robert Aldrich (red.), Gay. En världshistoria (Natur och Kultur 2007).

Ronny Ambjörnsson, Tankens pilgrimer (Natur och Kultur 2003).

Ronny Ambjörnsson, Människors undran (Natur och Kultur 1997).

Lars Bohman, Man och man emellan (Stockholm 1995). Översikt på Internet, hämtad 2004-12-01 ( w.1872.telia.com/~u87212051/mom/3histori.html ).

Behre-Larsson-Österberg, Sveriges historia 1521-1809. Stormaktsdröm och småstatsrealiteter (Almqvist & Wiksell 1994).

Olivia Judson, Dr Tatianas råd om sex och samlevnad för hela skapelsen (Natur och kultur 2005).

Thomas Laqueur, Om könens uppkomst: hur kroppen blev kvinnlig och manlig (Symposion 1994).

Anna-Karin Malmström-Ehrling, Kvinnliga filosofer från medeltid till upplysning (Natur och Kultur 2003).

Peter N. Stearns, Gender in World History (Routledge 2006)

Peter N. Stearns, Sexuality in World History (Routledge 2009)

Merry E. Wiesner, Women and Gender in Early Modern Europe (Cambridge University Press 2000).