De senaste sextio årens utveckling är mycket komplex och spänningsfylld, inte minst avseende könsroller och sexualitet. Detta försök att överblicka utvecklingen kommer dels att fokusera på föreställningarna om könsrollerna, dels på den sexuella praktiken och hur den har förändrats i takt med den ekonomiska och kulturella utvecklingen. Dessa två aspekter är naturligtvis sammanflätade med varandra. Mot dessa har en reaktion också vuxit fram: framställningen avslutas med ett försök att överblicka den reaktionen.
Nya aspekter på könsrollerna
1900-talet kom att präglas av att västerlandets relativa makt minskade i takt med att århundradet fortskred. Samtidigt globaliserades världen allt mer, så att information om könsroller från alla världens olika kulturer blev tillgänglig. I denna utveckling fanns det både konservativa och radikala krafter som påverkade könsrollernas utformning. De konservativa krafterna utgick från traditionellt patriarkala ideologier såsom kristendom, islam och konfucianism. Emot dessa stod tre radikala alternativ:
1) feminismen i en mängd olika varianter, alla inriktade på att reformera eller eliminera patriarkaten.
2) marxismen, som eftersträvade att förändra ekonomiska och samhälleliga förhållanden och därmed eliminera traditionella maktstrukturer.
3) konsumismen: trender i mode och konsumtion samt populärkultur.
Feminismen hade sitt första segertåg under första hälften av 1900-talet, då kvinnlig rösträtt slog igenom i västvärlden. Feminismen som ideologi var också ursprungligen nationalistiskt sinnad och alltså inriktad på förändring i det egna landet. Men under 1900-talet gick feminismen mot ett allt mer globalt medvetande. Efter andra världskriget blev FN:s mänskliga rättigheter ett instrument för att driva tanken om kvinnors och mäns lika värde på global nivå. Under 1960-talet följde feminismen med i den allmänna radikaliseringsvågen och började på ett tydligare sätt ifrågasätta maktstrukturer inte bara i samhället i stort, utan också i privata relationer.
Denna radikalisering har splittrat feminismen i flera olika varianter med olika politisk färg. Särartsfeminismen fortlever som en konservativ variant av feminism. Den mest allmänt accepterade formen av feminism är nog liberalfeminismen, som anser att det viktiga är att uppnå juridiskt likaberättigande mellan könen. Sedan är det upp till individen att utmejsla sin egen könsroll. Detta ifrågasätts dock av den redan nämnda radikalfeminismen, som framhåller att samhällets maktstrukturer fortfarande gynnar män och missgynnar kvinnor, oaktat den formella jämställdheten. Radikalfeminismen förknippas oftast med politisk vänster, men denna sammankoppling är inte nödvändig.
Marxismen kom i praktiken tidvis att samverka med feminismen. Samtidigt som marxismen är en västerländsk idé kom den under 1900-talet huvudsakligen att företrädas av icke-västliga makter, Ryssland/Sovjet och Kina. Det fanns en motsättning mellan marxism och feminism i fråga om prioritering. Ofta ansåg marxistiska revolutionärer att kvinnors ställning automatiskt skulle förbättras efter den kommunistiska revolutionen, något som feminister ofta förhöll sig skeptiskt till.
Den faktiska utvecklingen i områden där kommunismen etablerades ger i någon mån båda rätt. När Sovjetunionen bildades 1922 genomdrevs fullständig juridisk jämställdhet mellan kvinnor och män, och Sovjet kunde stoltsera med världens första kvinnliga regeringsmedlem och världens första kvinnliga ambassadör (båda rollerna upptogs dock av samma person, Alexandra Kollontay). Likvärdighet mellan könen förespråkades officiellt och lyftes fram som önskvärt. Men efter de första åren återgick Sovjet i slutet av 1920-talet till en mer traditionell könssyn, där kvinnans roll som maka och mor betonades.
I Kina var utvecklingen mer entydigt positiv. Många av Kinas traditionellt ytterst förtryckta kvinnor engagerade sig i revolutionen 1911, och tog till sig den västerländska likhetsfeminismen. De revolutionära kvinnorna klädde sig som kinesiska män eller västerländska kvinnor.
Kinas kommunister såg kraften i kvinnorörelsen och infogade kvinnokampen i sin version av marxism. Det ledde till ett massivt engagemang; åtminstone 25% av de aktiva inom kommunistpartiet under inbördeskriget var kvinnor. Efter segern 1949 genomdrevs fullständig jämställdhet i lagen. Många kvinnor rekryterades till ledarpositioner inom partiet, och att kvinnor var ute på arbetsmarknaden sågs som normalt. Efter Kinas liberalisering 1978 har en del av jämställdheten gått bakåt, men på det hela taget kvarstår kvinnornas historiskt sett starka position i Kina.
Den tydligaste trenden i väst under tiden efter andra världskriget är framväxten av en konsumtionskultur, som sedan har fått global spridning. Denna konsumtionskultur tar sig uttryck i populärkulturen, modet, turismen och kommersen. Konsumismen kan framstå som mycket radikal, men de faktiska förändringarna utifrån konsumtionskulturen verkar på det hela taget vara begränsade.
Konsumtionskulturen är som tydligast i film och tv, som erbjuder möjligheten att snabbt förmedla bilder över hela världen. Det är framför allt västerländsk och japansk film och tv som har nått global spridning. Den huvudsakliga exporten är sportevenemang (som blivit en global rörelse) och tv-serier. Att dessa kan få ett kraftigt genomslag är tydligt. Önationen Fiji fick tv 1995. Den enda kanalen visade främst amerikanska serier som ”Melrose Place” och ”Xena, Warrior Princess”. Flickor som såg dessa blev klart påverkade av de amerikanska kroppsidealen (Fiji hade traditionellt ett ganska rundlagt kvinnligt skönhetsideal). På tre år ökade antalet fall av bulimi (en ätstörningssjukdom) med 500 procent.
En följd av detta är en globalt likriktad skönhetskultur. Antropologiska undersökningar visade att i början av 2000-talet sågs popstjärnan Britney Spears som ”världens vackraste kvinna” av skolpojkarna i en ödslig by i Sibirien, såväl som bland de prostituerade på Madagaskar.
Den globala turismen har lett till att den globala sexhandeln har ökat i omfång (mer om det nedan). Turismen kan ge lokalbefolkningen ekonomiska möjligheter. Kvinnor i Thailand, Filippinerna och på Bali har kunnat nå ett ökat ekonomiskt oberoende genom att sälja souvenirer eller tjänster (inte nödvändigtvis sexuella) till turister. Detta har dock inte givit något större avtryck i könsrollerna: det enda som i praktiken tycks ha skett är att kvinnor allt mer definieras som människor som på olika sätt tjänar turisterna. Familjebilden i dessa länder har t ex inte alls förändrats av turismen.
Den tredje aspekten av konsumtionskulturen är shopping, som i hög grad präglas av att vi ska köpa föremål som gör oss mer maskulina eller feminina. Ibland kan shoppingkulturen erodera traditionella könsrollsmönster. Så skedde t ex med snabbmatskulturen, en ny typ av matkultur där alla äter på samma villkor. Ett annat exempel är jeansen, som spreds över världen som ett klart maskulint plagg. Detta symbolvärde bröts dock när det blev accepterat att kvinnor kunde bära jeans.
Det symptomatiska med konsumtionskulturen är att de exempel på förändringar av könsroller som den fört med sig hör till undantagen. Det är ofta ytliga fenomen som ett klädesplagg: konsumismen har inte lett till några omstruktureringar av könsroller. På det hela taget har konsumtionskulturen gett nya möjligheter till en del individer, men några fundamentala förändringar har inte skett.
