Imperialism, sex och kön

Den globala sidan av den sexuella revolutionen och viktorianismen:

Samtidigt som denna utveckling skedde i Europa, utvecklades Europas dominans i världen över andra folk. I mötena med andra kulturer utgick européerna från sina egna könsroller som norm och andra folks arrangemang sågs därmed som onaturliga. En viktig komponent i imperialismen var västerländska missionärers försök att sprida europeiska könsroller till folken i Afrika och Asien. Detta gav upphov till förnyade kulturkrockar. Även länder som inte blev direkt koloniserade, som Ryssland och Japan, tvingades förhålla sig till den västerländska kulturen. Här tittar vi på Japan som exempel.

Indien under brittiskt styre

Det brittiska herraväldet i Indien präglades inte i så hög grad av kristendom, utan istället betonade britterna att de var västerländska och moderna, i motsats till de traditionella indierna. Utgångspunkten var alltså att britterna var överlägsna. Samtidigt var den brittiska kulturen själv under förändring på hemmaplan genom industrialisering och kvinnorörelse, vilket skapade en grundläggande osäkerhet i den brittiska politiken i Indien: hur pass moderna var egentligen britterna själva?

Rent socioekonomiskt fick det brittiska herraväldet störst effekt på indiska kvinnor, som förlorade sin sysselsättning på grund av den brittiska industrin. Britterna begränsade och hämmade den indiska textilproduktionen för att den inte skulle konkurrera med den brittiska, och omvandlade Indien till en jordbruksproducent och en marknad för brittiska industriprodukter. Eftersom den indiska manufaktureringen var kvinnodominerad var det de som förlorade mest på denna omvandling. Deras ekonomiska frihet minskade, fattigdom bredde ut sig och de blev mer beroende av männen.

Britterna föraktade indiska män och såg dem som feminina. Européer beskrevs som modiga och energiska, Indier som passiva, mjuka och rädda. Ett tecken på indiernas påstådda femininitet var att de bad till kvinnliga gudinnor. Detta förakt från brittiskt håll ledde till att det stora indiska upproret kom som en överraskning. Därför blev också den brittiska reaktionen osedvanligt brutal; många civila dödades av brittiska styrkor.

Trots att deras egen verksamhet försämrade kvinnornas ställning i Indien hyste britterna uppfattningen att indiska kvinnor var ovanligt illa behandlade. Därför ville de reformera det indiska samhället. Britterna kunde lyfta fram konkreta exempel på missförhållanden, som spädbarnsmord och sati (änkebränning). Britterna stoppade dessa sedvänjor.

Den indiska nationaliströrelsen dominerades av män som tagit intryck av Europas idéer. De stödde utplånandet av gamla traditioner som sati, men ville i övrigt bygga indisk självständighet utifrån indiska traditioner. De uppfattade kvinnor inte som individer, utan som hustrur och mödrar. Således krävde de utbildning för kvinnor, men endast för hushållsträning. Typiska uttalanden av indiska nationalister är dessa:

”Flickors utbildning bör skilja sig från pojkars i många väsentliga avseenden... Utbildningen vi ger våra flickor får inte avköna dem.”

”Även med all den sorg och smärta en utbildad hindu känner för den indiska kvinnans situation, vill han inte att hans döttrar och systrar går ut i världen och söker arbete som flickorna i Europa gör....”

Först under Mahatma Gandhis ledning blev kvinnorna en drivande del av självständighetsrörelsen. Icke-våldsprincipen i hans politik övertygade kvinnorna att våga sig ut ur sina ”purdah” –hem och ta aktiv del i självständighetskampen. Gandhi reformerade också hinduismens kvinnosyn genom att i sin lära smyga in en princip om att mäns och kvinnors själar var likvärdiga.

Mellanöstern

Det försvagade Osmanska riket blev under 1800-talet föremål för europeisk dominans både politiskt och kulturellt. Synen på osmanerna kom att präglas av förakt: européerna framhävde bilder av osmanerna som ”perverterade”, särskilt genom berättelser om sultanens harem (med ytterst svag förankring i verkligheten). Européerna menade att de muslimska kvinnorna var förtryckta och ofria, något som tog sig konkret uttryck i bruket av slöja. Bruket av slöja kom därför att bekämpas som ”ociviliserat” i de muslimska områden som hamnade under europeiskt herravälde.

Denna europeiska bild av muslimska kvinnor togs delvis upp av reformsinnade muslimer, som menade att de måste anamma Europas nytänkande för att kunna komma ikapp. Samtidigt komplicerades frågan av att många muslimska kvinnor inte alls uppfattade sig som förtryckta, utom just av européerna. Bruket av slöja blev därför en symbolhandling som kom att förknippas med motstånd mot kolonialregimerna.

Den europeiska inställningen var också motsägelsefylld och hycklande. Samtidigt som muslimska kvinnor framställdes som förtryckta spreds i Europa erotiska bilder med nakna ”muslimska” kvinnor iförda endast slöja, och många historier spreds om förbjudna sensuella upplevelser i Orienten. Lord Cromer, den engelska generalguvernören i Egypten, hade inga problem att framställa sig som de muslimska kvinnornas befriare samtidigt som han var med i det engelska förbundet mot kvinnlig rösträtt på hemmaplan.

Afrika

I Afrika kom kulturkontakterna att präglas av religionen. Det var framför allt europeiska missionärer som spred kristna/västerländska värderingar. Även här leddes européerna av en tro på att de kunde förbättra för kvinnorna, samtidigt som de i praktiken ofta försämrade kvinnors omständigheter. Dessutom låg kolonialmaktens intressen oftast på det rent ekonomiska planet: hur afrikanerna levde intresserade sällan guvernörerna, så länge de kunde tjäna pengar.

Överlag hade kvinnorna i Afrika en starkare position än kvinnorna i Europa. Kvinnor skötte ofta jordbruket och var delaktiga i handel och hantverk. I en del samhällen kunde de vara hövdingar eller religiösa ledare. Detta krockade fullständigt med både europeiska könsföreställningar och intressen: kolonialregimen ville ha manlig arbetskraft i gruvorna och ett kommersiellt jordbruk som producerade mat och ingenting som kunde konkurrera med europeisk industri.

Följden blev att kvinnornas roll begränsades till hemmen, och könsskillnaderna ökade. Kristna missionärer försvarade detta med att hävda att kvinnorna skulle bli renare fruar och bättre mödrar, inte slita ut sig med arbete. Kvinnor förvägrades politiskt inflytande, och afrikanska män som lyssnade till kvinnor hånades av européerna som svaga och omanliga.

Missionärerna riktade mycket uppmärksamhet mot afrikanernas sexualitet. Kvinnorna sågs som lössläppta, männen som okontrollerade. Europeiska kvinnor skulle helst inte bo i Afrika, på grund av ”hotet” från afrikanska män. Missionärerna uppvisade också mycket oro över att en del afrikanskor blev prostituerade när deras traditionella arbetsroller förvägrades dem. Afrikanska män, utlämnade åt västerländska arbetsgivare och utan ekonomisk säkerhet, kompenserade för sin underordning genom att hävda dominans och kontroll över kvinnor.

Japan

Västs påverkan på japansk kultur var inledningsvis ytlig: japanerna tog intryck av mode och konsumtion, men inte av diskussionen om kvinnors rättigheter. I och med industrialiseringen kom dock kvinnorna ut i arbete. Staten gjorde då aktiva att hindra feminism att slå rot, eftersom sådana tankar sågs som ”ojapanska”.

Under sin industrialisering var Japan oerhört känsligt för Västs attityder, och försökte undvika kritik från väst för att vara ociviliserade. Därför kriminaliserades homosexualitet, som traditionellt tolererats i Japan, 1873 (detta förbud avskaffades dock redan 1883). Staten eftersträvade också hårdare kontroll av vanliga människors sexualitet: nu började sex före äktenskapet, som var vanligt förekommande, att fördömas. Fokus lades på kvinnor, som skulle hållas i schack.

Kvinnors arbete var grunden för Japans industrialisering: 62% av arbetskraften 1909 var kvinnor (jämförelsevis var siffrorna 12% i Storbritannien, 27% i Frankrike). Unga flickor från landsbygden fördes in till städerna i vad som snarast kan beskrivas som industrislaveri. Det blev svårt för dessa kvinnor att bilda stabila familjer, och prostitution var vanligt förekommande. Denna utveckling motverkade förstås försöken till sexuell reglering. Först efter andra världskrigets slut fick japanska kvinnor full laglig jämställdhet med männen.