Sjukdom och stora områden

Smittskydd Asian style!

Vad kan man göra med ett kollapsande imperiums statskassa? Bygga en marmorbåt kanske?

Sommarpalatset

Förbjudna staden

De senaste dagarna har varit sådär, främst för att jag hastigt och lustigt blev sjuk. Det är någon slags influensa - feber, frossa, trötthet och rejält ont i halsen. Det har förstås begränsat min förmåga att företa mig aktiviteter.

Innan sjukdomen bröt ut hann jag med att besöka den Förbjudna staden, som är imponerande, om än främst med sin storlek. Jag var inte enormt imponerad av palatsen och tronerna. Det påminde en del om Topkapı i Istanbul, med den skillnaden att Topkapı kändes lite mer innehållsrikt. Kanske beror det på att jag var där först. Om man först besöker Förbjudna staden och sedan Topkapı kanske intrycket blir det motsatta.

Eftersom jag är så envis ville jag inte ge upp mina aktiviteter, trots att jag blivit sjuk. Så jag tog en förmiddag och besökte det mycket natursköna Sommarpalatset, där bl a änkekejsarinnan Cixis Marmorbåt ligger. Det var fint och intressant, men jag orkade inte så mycket utan tvingades återvända till hotellet, där jag mer eller mindre kollapsade av utmattning och sov i något mer än ett halvt dygn.

Den vilan gjorde att jag återhämtade mig något, men jag har ändå tagit det lugnt idag och ägnat mig mest åt shopping. Jag har fått tag på det mesta jag ville ha, utom extra glasögon. De där optikerbutikerna lyser med sin frånvaro.

Slitna trappsteg

Slitna trappsteg

Nästan helt blanka nu

Så många fötter

Har trampat ner

Ett par till

Ett par till

Ett par till

Kan du klara

Bara ett par till?

Tomma rum

Tomma rum

har inget värde

annat än luften som fyller dem

Tomma människor

har inte ens luften

som ger dem värde

inuti finns ett vakuum

som inte skapar annat

än tomma rum

utan värde

annat än luften som fyller dem

Den stora murens skugga

På den stora muren

Mmm, fiskgryta!

Idag har jag besökt den stora muren vid Mutianyu. Det var en guidad tur som också stannade vid de djupt intetsägande Mingkejsargravarna, men sedan fick jag i alla fall besöka muren, och det var värt besväret.

Väl tillbaka i Beijing lyckades jag spåra upp en fiskgryta som faktiskt hade spår av sichuanpeppar i sig. Lycka! Men fisken var kokad med ben och allt, så det blev en del benjakt. Sedan var grytan alldeles för stor för mig ensam. Man ska helt enkelt vara flera tillsammans när man äter mat i Kina.

Nå, istället för mer pladder från min sida erbjuder jag istället min översättning av poeten Li Bais (701-762) dikt "Vid den stora muren":

I

Med hösten kom barbarerna

Huset Hans armé marscherade ut

Generalen har delat ut tigersigillen

och den Vita Drakens höjd är nu

de tappras läger

Vildmarkens måne

Följer sin bana

och ökenfrosten blommar på hans svärd

Han har inte ens kommit till den här sidan av Juvelporten än

Men sucka inte så djupt, hustru!

II

Han rider på sin vita springare vid Guldfortet

Hon vandrar i drömmar i ökenmolnen och sanden

Det är en sorgens årstid som hon knappt uthärdar

Hon tänker på sin älskade soldat vid gränsfortet

De fladdrande eldflugorna svärmar vid hennes fönster

medan månen långsamt passerar hennes ensamma stuga

Det gröna kejsarträdets löv är i trasor

och sha-tungträdets grenar är torra och vissna

Inte en timme går utan att hon, ensam, osedd,

gråter – bara för att inse hur fåfänga alla hennes tårar är.

Från Xian till Beijing

Stora hallen i Militärmuseet, Beijing. Fallossymbol någon?

Big Wild Goose Pagoda, Xian

Det senaste dygnet har lite grann flutit ihop för mig. Jag hade egentligen tänkt åka tåg från Xian till Beijing den 2:a, men eftersom det inte gick att få tag på några tågbiljetter blev jag tvungen att flyga morgonen den 3:e istället. Det gav mig en hel extra dag i Xian, samtidigt som jag behövde komma upp mycket tidigt för att hinna med mitt flyg.

Eftersom Xian var lika varmt som förut orkade jag inte med så mycket. Men jag tog mig till Shaanxi History Museum, som sägs höra till Kinas bästa museer. Så här i efterhand kan jag konstatera att det tyder på en rätt låg standard. Nej, det var faktiskt helt OK, inget större fel på det men heller inget spektakulärt. Problemet var att jag var tvungen att köa i en timma i stekande hetta för att komma in, och se det var det verkligen inte värt.

I samma område ligger The Big Wild Goose Pagoda, den enda byggnad i Xian som finns kvar sedan storhetstiden. Jag besökte pagoden lite snabbt, och nog är den fin. Särskilt som den är från 700-talet. Parken runtom är för övrigt helgad åt munken Xuanzang, vars resa till Indien låg till grund för en av Kinas mest berömda äventyrsberättelser, Journey to the West.

På eftermiddagen lyckades jag hitta ett postkontor och fick äntligen iväg några vykort. Sedan kroknade jag av hettan och lade mig på en mörk plats med mycket AC.

Tidigt nästa morgon lämnade jag Xian. Till skillnad från Yunnan och Sichuan kommer jag nog inte sakna den här staden. Det känns bra att ha varit i Xian, men det enda som skulle få mig att vilja återvända är om/när Shihuangdis grav blir tillgänglig.

Flygresan gjorde att jag kom fram till Beijing vid elva, och var på plats på hotellet jag bokat vid ungefär halv tolv. Jag fick omedelbart tillgång till ett rum, och snart var jag på väg ut på stan igen.

Till skillnad från många av de andra städerna har Beijing tunnelbana, något som är så mycket mer lättanvänt än bussar. Här är det ingen risk att jag hamnar lika fel som i Xian!

Eftersom förmiddagen gått åt till transport bestämde jag mig för att inte besöka Förbjudna staden idag. Istället åkte jag till Militärmuseet.

Till att börja med blev jag lite besviken på museet: det var mest en massa vapen uppradade efter varandra, utan sammanhang eller förklaring. Men så upptäckte jag utställningarna om Kinas moderna krig, från 1800-talet och framåt. Här blev det en tydlig kronologisk framställning av kända historiska händelser. Behöver jag lägga till att framställningen var grovt vinklad till en grovt nationalistisk skildring? Här skiljer sig inte Kina från t ex det japanska krigsmuseet Yasukuni-jinja. Samma självförhärligande, samma demonisering av fienden. Det mest förvånande var att Kina inte tog upp Nanjing-massakern. Jag hade väntat mig att de skulle göra en stor affär av det, men tydligen inte.

Inför morgondagen har jag bokat in en resa till den Stora muren. Vi får väl se hur det avlöper.