På bussen tillbaka från terrakottamuseumet var det några kinesiska universitetsstudenter som började prata med mig. De undrade bland annat varför jag inte besökte Xians hortikulturella expo 2011. Jag har sett skyltarna för expon (de täcker halva Xian), men har inte riktigt övervägt att faktiskt gå. Jag ursäktar det med att det är så mycket annat att se, men studenterna tjatar på mig så att jag till slut halvt lovar att besöka expon. En av tjejerna jobbar där, och hon ger mig en karta och visar var jag ska gå för att hälsa på henne.
Nästa dag (alltså idag) har jag kommit underfund med att jag måste flyga från Xian morgonen den 3:e, och alltså har en hel extra dag här. Därför kan jag utan problem använda en förmiddag till att besöka expot.
Med gårdagens mördande hetta i bakhuvudet bestämmer jag mig för att inte gå några längre sträckor genom stan, utan jag använder bussen för att ta mig till tåg- och busstationen. Det är en kommunal dubbeldäckare, och först försöker jag stå på nedervåningen. Bussens takhöjd är dock bara 180 cm, så jag får snabbt nog och kliver upp på övervåningen, där det finns gott om utrymme för att sitta och dessutom få en överblick över vart vi åker.
Väl på tågstationen tar jag en särskild expobuss ut till utställningen. Det tar ungefär en halvtimme från Xian, och själva expot är en gigantisk park med olika utställningslokaler. Det är ett internationellt samarbete mellan olika universitet för att belysa det ömsesidiga beroendet mellan människa och natur.
Precis som alla kinesiska satsningar är alltså utställningsområdet gigantiskt. Mycket av det är väldigt fint och harmoniskt, och det finns en del härlig friluftskonst. Samtidigt är hela evenemanget indränkt i konsumism, med en särskilt framtagen expomaskot som man förstås kan köpa i en uppsjö olika inkarnationer. Det känns inte så rasande miljömedvetet.
För övrigt är jag verkligen den enda icke-kinesen här. På de flesta evenemang är antalet västerlänningar överrepresenterat, men detta är verkligen en aktivitet för kineser. På så sätt känns det lite roligt att få ta del av det.
Efter besök i några olika lokaler hittar jag till lokalen där studenterna jag träffade igår jobbar. De blir mycket uppspelta över att jag dyker upp, och vi pratar på haltande engelska. Det hela slutar med att jag deltar i evenemangets kreativa sida genom att måla en sten – det var vad aktiviteten i det huset gick ut på.
Efter att ha ätit lunch på utställningens ramen-restaurang åker jag tillbaka till stan. Jag hoppar på en likadan expobuss som jag åkte ut med, och frågar också om den går till Xian. Föraren nickar, och jag sätter mig och väntar på att komma fram.
När det har gått en halvtimme att jag känner igen något utanför fönstret blir jag orolig. Men så skymtar jag stadsmuren och tänker att det bara är en annan väg., slutstationen är rimligen tågstationen. Men efter fyrtiofem minuter stannar bussen och alla går av. Jag tumlar ut och upptäcker att jag är på en helt okänd plats. Det finns ingen annan råd än att ta en taxi till södra stadsporten. Det visar sig att jag hamnat en god bit sydöst om centrum. Så kan det gå.
Tillbaka i bekanta trakter passar jag på att tvätta och vila en stund. Hettan i Xian är om möjligt ännu värre än igår. Det är knappt så att det går att göra någonting alls, i synnerhet timmarna efter lunch. På morgonen, vid kl 9, har jag sett temperaturer på 38-39 grader. Efter lunch är det nog en god bit över 40. Högsommaren är helt enkelt inte optimal för att besöka Xian.
Under tidig kväll ger jag mig ut igen och besöker det muslimska kvarteret igen. Jag lyckas hitta en täckt marknad som känns väldigt turkisk i sin karaktär, även om krimskramset förstås är typiskt kinesiskt. I närheten provar jag Xians matspecialitet, kalla nudlar som serveras med krossade sesamfrön och kryddor. Det är rätt gott, om än inte i närheten av Sichuans gatumat (jag drömmer om den där pepparn....). En annan typiskt muslimsk sak är att det inte verkar serveras någon alkohol i området. Fast om man letar går det säkert att hitta, området är trots allt vigt åt kommers, inte andlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar