Tiden från senantiken till medeltidens slut präglades av många dynamiska utvecklingar som ledde till ökad kontakt mellan olika kulturer. Av särskild vikt är utvecklingen av de stora missionerande religionerna, buddhism, kristendom och islam. Dessa religioners utgångspunkt var att män och kvinnor är principiellt andligt jämställda, något som potentiellt kunde utmana den patriarkala samhällsstrukturen när dessa religioner spreds. Överlag ledde dock dessa kontakter till ökade skillnader mellan könen. I detta avsnitt kommer vi att granska den klassiska kristna kulturen i Europa, för att därefter se på buddhismens och islams påverkan.
Den kristna kulturen
Könssynen och synen på sexualitet i det medeltida Europa kom att djupt präglas av kristendomens segertåg.
I den tidiga kristendomen var det asketiska livet ett ideal, och hängivna kristna skulle försöka efterlikna Jesus. När kristendomen fortfarande var en underjordisk religion i romarriket, var det just fattigdom och enkelhet som lyftes fram, i motsats till den romerska kulturens överflöd. Vid denna tid hörde kvinnor till de främsta spridarna av kristendom, just för att kristendomen predikade allas likhet inför Gud.
När kristendomen på 300-talet blev etablerad statsreligion i romarriket ändrades detta. Aposteln Paulus kvinnofientliga skrifter i Nya testamentet kom att bli tongivande. Synen på askes förändrades också när kyrkan blev en ekonomisk maktfaktor. I den bild av Jesus som kyrkan etablerade framställdes han som icke-sexuell. Därför praktiserade kristna asketer sexuell avhållsamhet. Detta färgade av sig på flera kyrkofäder som i sina skrifter uppvisar fientlighet mot sexualitet överhuvudtaget. Sex var till för fortplantning, och inte för njutning. Åtminstone teoretiskt införde kyrkan därför en sträng reglering av människors sexualliv. På 1100-talet införde påven Innocentius III dödsstraff för ”sodomi”. Vad sodomi var kunde variera i olika länder och tider. Exempel på vad som kunde definieras som sodomi:
”samlag mellan personer av samma kön, anala samlag (även inom äktenskapet), avbrutna samlag, samlag där kvinnan ligger eller sitter ovanpå mannen, alla typer av samlag utanför en kvinnas slida och till och med samlag med ”turkar, saracener och judar” (som jämställdes med ”hundar och djur”).” (Lars Bohman, Man och man emellan)
Den bibliska berättelsen om Adam och Eva kom att prägla synen på kvinna och man. Mannen var den strävsamma arbetaren, medan kvinnan var en fresterska och förförerska. Samtidigt fanns en motbild i jungfru Maria, den goda modern. Den kristna kvinnosynen var därför kluven. Alla goda egenskaper tillskrevs den asexuella jungfru Maria, medan alla dåliga tillskrevs urmodern Eva, som begått den ursprungliga synden som drivit ut mänskligheten ur Edens lustgård. Följaktligen ansågs endast en asexuell kvinna kunna vara riktigt god. En sexuellt aktiv kvinna liknade i någon mån den syndiga Eva.
Juridiskt sett var kvinnan omyndig och hade ingen äganderätt. En kvinna behövde nästan alltid en manlig förmyndare, i första hand sin make eller far, i andra hand närmsta manliga släkting. Det fanns två sätt för kvinnor att bibehålla en viss självständighet. Det ena var att gå i kloster, något som främst var förbehållet kvinnor ur de högre stånden. I klostret kunde kvinnan få en god utbildning och uppnå framstående positioner inom klosterhierarkin. De få kvinnliga författare och filosofer som går att finna i medeltidens Europa återfinns i klostren.
Det andra sättet var att bli änka medan barnen ännu var små. Då kunde kvinnan få förmyndarrätt över sina barn, och i städer kunde hon få rätt att fortsätta driva sin makes handels- eller hantverksverksamhet. Denna praxis kom dock med tiden att motarbetas av hantverkarskråna. En kvinna fick inte vara medlem i ett skrå, och det medförde att driftiga kvinnor kunde börja konkurrera med etablerade skrån. Istället för att acceptera kvinnor som medlemmar föredrog dock skråna att använda juridiska medel för att tvinga kvinnorna att upphöra med sin verksamhet.
Utomäktenskapligt sex fördömdes av kyrkan och otrohet straffades av lagen, men drabbade i praktiken kvinnan mycket hårdare än mannen. Utanför klostervärlden var en kvinnas hela existens beroende av en man, och en kvinna som blev övergiven av sin man hade mycket svårt att försörja sig. Om inte familjen kunde stötta henne blev hon ofta tvungen att prostituera sig för att överleva.
Denna hårda syn på kvinnans sexualitet är tydlig även i våldtäktsrättegångar. En våldtäkt var ett brott, men den kvinna som drabbades kunde få mycket svårt att gifta sig, eftersom kvinnan skulle vara oskuld innan äktenskapet ingåtts. I de flesta våldtäktsmål var därför kvinnans huvudkrav att gärningsmannen skulle gifta sig med henne.
Denna syn på kvinnlig sexualitet var den officiella och kyrkligt sanktionerade. Ju längre bort från maktens centrum man levde, desto mindre var påverkan från officiella värderingar. På landsbygden i många länder (i synnerhet i Skandinavien) var föräktenskapligt sex inga konstigheter – tvärtom förväntades det att en man och kvinna skulle lära känna varandra, även sexuellt, innan äktenskap ingick. I Sverige kallades denna sed för ”nattfrieri”.
Om den kristna kyrkan såg strängt på kvinnlig sexualitet var den ännu hårdare mot homosexualitet (även onani ansågs som onaturligt och fördömdes på samma sätt). Detta berodde dels på att homosexualitet fördömdes i Bibeln, men också på att homosexualitet förknippades med den förkristna tiden, med grekisk, fornnordisk och romersk religion. Kyrkans angrepp mot homosexualitet var ett sätt att profilera sig emot de forntida, ”hedniska” religionerna. I den kristna tankevärlden kom homosexualitet att förknippas med synd och ogudaktighet. Guds plan med sexualitet var att skaffa barn, och all sexualitet som inte direkt syftade mot fortplantning fördömdes som ”onaturlig”.
Den negativa synen på homosexualitet gjorde att det kunde vara användbart som retoriskt vapen. Ett vanligt sätt att smutskasta politiska motståndare var att beskylla dem för sodomi: även om det var svårt att finna fog för anklagelsen kunde blotta beskyllningen skada en persons offentliga ställning. Några kända exempel på kungar som anklagades för homosexualitet (och sedermera förlorade sin tron) är Edvard II av England och Magnus Eriksson av Sverige. Anklagelsen användes också mot tempelriddarna, som upplöstes som orden år 1311-12.
Eftersom homosexualitet sågs som ett så allvarligt brott är det mycket svårt att finna några tydliga spår av Europas homosexuella under medeltiden. De som var homosexuella försökte dölja det så gott de kunde. Bevarade rättegångsprotokoll från den kyrkliga inkvisitionen visar att homosexualitet förekom, och när det ertappades straffades det brutalt. Vanliga straff var tortyr, stympning (offren kunde få ögonen utstuckna samt händer och fötter avhuggna), kastrering och avrättning.
Buddhismen och Kina
Buddhismen uppstod i Indien, mycket som en reaktion mot det indiska samhällets brist på jämställdhet och jämlikhet. Även om buddhismen främst reagerade emot klasskillnader var även könsskillnader en viktig fråga. I buddhismen kunde kvinnor vara heliga, i markerad kontrast mot hinduismen och traditionell kinesisk kultur. Denna relativa jämställdhet ska inte överdrivas: buddhismen var kluven i könssynen, men var i alla fall långt mer jämställd än någon tidigare religion.
På 300-talet spreds buddhismen till Kina. Detta sammanföll med det kinesiska Hanimperiets sönderfall, så en viktig orsak till buddhismens framgångar verkar vara att folk kände sig otrygga på grund av politiskt kaos, och att den traditionella konfucianismen förlorade i prestige när imperiet splittrades. Konfucianer var kritiska till buddhismens individualistiska hållning och menade att den hotade att upplösa familjen. Ändå spreds buddhismen bland folket, och kejsardynastin Tang på 600-talet anammade buddhismen för att bli populär hos folket.
Buddhismen var ursprungligen strängt antisexuell. Det andliga var det viktiga, inte det kroppsliga. Denna stränga asketism tonades dock ned när buddhismen spreds till Kina. Med tiden kom sex att uppvärderas som en väg till upplysning. Legender uppstod om bodhisattvor som använde sex för att höja människor till nya medvetandenivåer. En gren av buddhismen utvecklade tantrisk yoga, där sex räknades som en religiös ceremoni.
Den kinesiska buddhismen blandades med daoism och konfucianism. De kvinnliga bodhisattvorna förkläddes i början till män (de avbilades med mustascher), men på 600-talet blev det accepterat att avbilda kvinnliga helgon som kvinnor. Trots sina jämställdhetsideal rubbade buddhismen aldrig den kinesiska familjen, men kunde i alla fall ge individer större valmöjligheter. Det blev möjligt för kvinnor att undkomma oönskade giftermål om de blev buddhistnunnor. Den andliga jämställdheten kanske också gjorde tillvaron mer uthärdlig för de kinesiska kvinnorna.
På 800-talet vände sig en försvagad Tangdynasti emot buddhismen i ett desperat försök att vinna anhängare bland de konservativa. Buddhister förföljdes och många tempel förstördes. Buddhismen överlevde i Kina, men försvagades och återfick aldrig samma inflytande.
Under Tangdynastin (ca 600-900) och Sondgynastin (ca 900-1279) spreds kinesiskt kulturellt inflytande till dittills oanad utsträckning. Stora delar av Centralasien, Tibet, Sydostasien, Korea och Japan påverkades. Fallet Japan visar hur sådan påverkan kunde utvecklas. Det forntida japanska samhället var ovanligt jämställt (vissa forskare tror t o m att det kan ha varit ett matriarkat), men från 600-talet började Japan ta betydande intryck av sin mäktiga kinesiska granne. Kvinnors rättigheter begränsades, och ett patriarkalt system infördes. Den kinesiska influensen var dock av varierande karaktär. Japansk buddhism förföljdes aldrig, utan fick en central ställning i landet. Den japanska varianten av buddhismen lämnade mycket utrymme åt kvinnor.
En annan effekt av Kinas kulturpåverkan var att männen helt ägnade sig åt kinesisk kultur och litteratur. Det var därför japanska kvinnor som utvecklade det särpräglade japanska skriftsystemet och skrev de stora japanska litterära verken, såsom Berättelsen om Genji, världens första roman, skriven av hovdamen Murasaki Shikibu.
Islams påverkan
Den islamiska religionens påverkan på könsrollerna var, precis som i buddhismens fall, dubbel. Å ena sidan var islam påfallande jämställd i sin samtid (sett till de religiösa föreskrifterna är islam otvivelaktigt den mest jämställda av de tre abrahamitiska religionerna).
När Muhammed etablerade islam som religion arbetade han aktivt för att förbättra kvinnans situation i det arabiska samhället. I Koranen fick kvinnor juridiskt definierade rättigheter som äganderätt och rätt till skilsmässa. Muhammed fördömde också dödandet av flickebarn som barnbegränsningsmetod. Överlag lyftes kvinnor fram och fick mer skydd än i någon av de andra religionerna.
Samtidigt gick islam inte emot den grundläggande patriarkala strukturen i samhället, utan accepterade och förordade tanken att män ska bestämma över kvinnor. Män hade överlag större rättigheter än kvinnor, både avseende ekonomi, politik och sexualitet. T ex bestraffades män mildare än kvinnor vid sexuella överträdelser. Den idealiska kvinnan skulle sköta hem, hushåll och barn.
Islam skilde sig från kristendom och buddhism i att ha en relativt avslappnad syn på sexualitet som något naturligt och självklart. Islam hade också ett avslappnat förhållande till preventivmedel, abort och homosexualitet, företeelser som tolererades även om de inte nödvändigtvis accepterades öppet. Eftersom realistiska avbildningar av människor inte är accepterat inom islam, uppkom ingen tydligt erotisk bildkonst i den islamiska högkulturen. Däremot fanns en riklig produktion av erotisk litteratur, där sagosamlingen Tusen och en natt är ett framstående exempel. Det kan för övrigt påpekas att seden att kvinnor rakar könshåret härstammar från den islamiska renlighetskulturen.
I takt med att islam spreds över Medelhavsvärlden skedde flera förändringar. Islam tillerkände kvinnan en sexualitet, och ironiskt nog innebar detta att stor vikt kom att läggas vid att kontrollera kvinnlig sexualitet. En metod var att lägga oerhört stor vikt vid att kvinnan skulle vara oskuld innan giftermål. En annan var bruket av slöja, som plockades upp från de tidigare Mellanösternkulturerna. Andra ursprungligen icke-islamiska seder som inkorporerades i den islamiska kulturen var bruket av harem (att kvinnor endast vistades i den privata delen av hemmet och alltså inte visade sig för manliga besökare) och, i nordöstra Afrika, kvinnlig omskärelse.
Några exempel på hur islam interagerade med tidigare kulturer får vi från islams spridning i Indien och Afrika. I Indien var den klara tendensen att de principer som var till nackdel för kvinnor i respektive kultur behölls i blandningen mellan hinduism och islam. Således övergavs den islamiska principen att kvinnan skulle få behålla sin del av hemgiften som sin egendom vid äktenskap, och ersattes av den hinduiska, där mannen fick hela hemgiften. Åt andra hållet spreds från islam bruket att kvinnor skulle bära slöja och leva avskilda från offentligheten. Denna sed, som i Indien kallades purdah, spreds långsamt och ledde till en starkare uppdelning av manligt och kvinnligt än i traditionell indisk kultur. I början av 1800-talet var det inte längre acceptabelt att kvinnor skördade tillsammans med män, utan kvinnorna fick sköta sysslor som gjorde att de inte rörde sig utanför gården.
I Östafrika blandades islam med kulturer där kvinnor kunde ha en stark ställning, och då kunde Koranens regelverk stärka deras position. I Östafrika fick således kvinnor jämbördig arvsrätt med män. Den typiskt islamiska klädkoden slog heller inte igenom här. Kvinnors arbete var för viktigt för ekonomin, så opraktiska slöjor och segregering skulle helt enkelt inte ha fungerat. Små småningom slog bruket dock igenom, främst i Sudan och Somalia. På 1600-talet började kvinnornas starka ställning i regionen att undergrävas. Det berodde delvis på den arabiska slavhandeln. Svarta kvinnoslavar från Östafrika sågs som mycket attraktiva, och kvinnorna började därmed alltmer att behandlas som en handelsvara. Försämringarna för kvinnorna hade säkerligen också att göra Östafrikas övergång till mer bofast kultur. Här kan vi se en parallell till turkarna: medan turkarna levde som nomader var könen förhållandevis jämställda, oavsett om de hade konverterat till islam eller ej. Men när turkarna övergick till ett mer bofast liv, övergick de också till traditionellt islamiska könsmönster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar