forntiden och antiken - patriarkatets olika gestalter

Del 2 av genushistorian:

Stenåldersmänniskorna levde som nomader, utan några fasta bosättningar. I nomadsamhället fanns inga fasta könsgränser, och inte heller några fasta klassgränser. Nomadernas arbete gick främst ut på att få tag på mat, vilket de fick genom jakt och genom insamling av ätliga växter. Ofta framställs nomadlivet som uppdelat: männen jagade och kvinnorna samlade. Men den information vi har om senare nomadsamhällen tyder på att det inte existerade någon sådan arbetsdelning. Snarare var det så att de som var friska och starka nog hjälpte till med den fysiskt krävande jakten, medan de som av olika skäl inte orkade (ålder, sjukdom, graviditet) ägnade sig åt samlande. Eftersom män överlag har större fysisk styrka än kvinnor och inte blir gravida, blev jakten med tiden förmodligen mer ihopkopplad med just männen.

Om stenålderns sexualitet finns två popoulärkulturellt etablerade bilder. Den ena är grottmannen som ”klubbar” kvinnan i huvudet och drar med henne hem till sig för att ha sex. Den andra är att sexuellt umgänge på stenåldern var fritt och kravlöst. Ingen av dessa bilder stämmer. Det som är säkert är att stenåldersmänniskorna lyfte fram sex som en källa till njutning. Arkeologerna har funnit Statyetter och bilder som visar stora manliga penisar, vilket tyder på att manlig virilitet ansågs viktigt. Kvinnoavbilder från denna tid är fylliga och runda, vilket visade förmåga att orka bära barn.

Detta firande av mänsklig sexualitet kotrasterade dock mot en hård verklighet: nomadsamhället var begränsat i resurser. Ohämmad sexualitet med påföljande befolkningsökning skulle ha lett till matbrist och svält för barnen. Därför reglerades sexualiteten på olika sätt. Det tydligaste var lång amningstid för barnen, upp till sex år, eftersom mjölkproduktion fungerar som ett naturligt preventivmedel.

Intersexuella personer sågs ofta som särskilt kopplade till andevärlden, och kunde få viktiga religiösa funktioner. Präster/shamaner i många samhällen kunde vara transvestiter och ha sexuellt umgänge med både män och kvinnor. Överlag finns inga tecken på att stenåldersmänniskorna gjorde någon skillnad på homo- och heterosexualitet.

Jordbruksrevolutionen
Den stora uppdelningen mellan könen började ske i samband med jordbruksrevolutionen, för ca 10 000 år sedan. Människorna övergick då till att bli bofasta jordbrukare och boskapsskötare. Detta medförde att människorna kunde börja skaffa fler barn; i nomadsamhällen kunde en familj inte skaffa så många barn i följd, eftersom barnen behövde bli stora nog för att ta sig fram själva innan nya barn kunde skaffas. Dessutom tenderade kvinnorna att amma sina barn längre, vilket medförde att de inte var fruktsamma. Men när människorna var bofasta fanns ingen sådan begränsning. Det innebar att de bofasta kvinnorna oftare var gravida och därmed stannade i hemmet, medan männen tog hand om sysslorna utanför hemmet, som att föra boskapen till betesmarker. Därmed uppstod en tydlig arbetsdelning mellan könen: männen tog hand om sysslorna utanför hemmet, medan kvinnorna skötte om sysslorna i hemmet.

De förändrade förutsättningarna för att skaffa barn innebar att synen på sexualitet försköts: njutningsaspekten tonades ned, och den reproduktiva sidan betonades. En fullkomligt oreglerad reproduktion var dock sällan önskvärd, så kulturella föreställningar började införas för att begränsa sexualiteten. Vanliga sådana var att kvinnan var ”oren”och därmed sexuellt otillgänglig, t ex i samband med menstruation eller efter barnafödsel. En annan var att den sexuella aktiviteten ålderbegränsades: det ansågs inte acceptabelt för människor under en viss ålder att ha sex (ofta gick gränsen vid femton år, men det kunde variera beroende på kön och kultur). Det slitsamma jordbruksarbetet innebar också att människor hade mindre energi för sexuell aktivitet, särskilt från treetioårsåldern och uppåt.

Några särskilda sexuella beteenden uppstod i och med fasta jordbrukssamhällen. I lagarna börjar tidelag (sex med djur) att definieras som ett brott, vilket tyder på att det förekom, förmodligen som en följd av att människor och djur levde nära intill varandra på bondgårdarna. Ett annat brott av sexuell karaktär som omnämns i de äldsta nedskrivna lagarna är våldtäkt (som dock förmodligen förekom även tidigare). Överlag sågs våldtäkt vid denna tid som ett brott mot den drabbades familj, inte mot individen.

Varför blev männen dominerande i bofasta samhällen?
I majoriteten av bofasta samhällen blev männen dominerande i det offentliga livet. Detta hängde samman med att deras sysslor var förlagda utanför hemmet. Säkert spelade skillnaden i fysisk styrka också en roll. Det var huvudsakligen män som blev krigare, och därmed fick kontroll över våldsutövningen i samhällena. Med vapenmakten kom den politiska makten.

En annan faktor som därefter kom att spela en viktig roll var uppkomsten av privat äganderätt och arvsrätt. När rikedom började värderas i materiella tillgångar (jordegendomar) blev frågan om arvsrätt mycket viktig. För en man var det viktigt att hans barn skulle ärva jorden, inte någon annans. Eftersom män hade den militära och politiska makten kunde de skapa lagar som begränsade och kontrollerade kvinnors sexualitet.

Mansrollen i dessa jordbrukskulturer kom att präglas av dominans och hårdhet. Det ansågs omanligt att visa mjukhet, och mannens ansvar som krigare, politiker och den som skulle försörja familjen betonades.

Myten om amasonerna
Det är viktigt att komma ihåg att könsarbetsdelningen var typisk just för bofasta samhällen. Nomader fortsatte att leva som de alltid hade gjort, utan några fasta könsgränser. Eftersom de bofasta kulturerna var de som utvecklade skrivkonst och statssystem kom deras värderingar att prägla de flesta samhällen. När de bofasta stötte på nomader kunde de ibland förundras över att kvinnliga nomader förde krig, som ansågs vara en manlig syssla. Den grekiska historikern Herodotos berättar t ex om amasonerna, kvinnokrigare som ska ha styrt sina egna, totalt kvinnodominerade samhällen. Många arkeologer har letat efter spår av amasonerna, men inte hittat något. Myten om amasonerna kommer förmodligen just från grekernas kontakter med olika nomadfolk – det är säkert belagt att forntida nomadfolk som skyter, sarmater och cimmerier hade både krigarmän och krigarkvinnor, utan någon särskild åtskillnad mellan dem. Med tiden kom dock nomadernas könsroller att påverkas, dels av kontakten med bofasta folk, dels av nomadernas egen övergång till herdekultur med boskapsskötsel som främsta näring. Resultatet var att kvinnornas status sjönk avsevärt. I vissa tongivande nomadkulturer, som turkarna och mongolerna, vidmakthölls dock den någorlunda jämställdheten så länge de var nomader.

De bofasta folken kom med tiden att uppfatta sig själva som ”civiliserade”, medan nomader ansågs vara ”barbarer”. Detta kom också att prägla synen på könsarbetsdelning. Det kom att anses ”barbariskt” att låta kvinnor ägna sig åt krigföring, och ”civiliserat” att begränsa dem till hemmen.

Könsroller i de antika imperierna, ca 500 f v t till 500 v t
När jordbrukssamhällena utvecklades till imperier, utvecklades också könsrollerna. Överlag förstärktes könsskillnaderna av imperiebyggena. Detta berodde främst på att överklassen i imperiet samlade på sig stora rikedomar, vilket medförde att elitens kvinnor inte fyllde någon praktisk roll för ekonomin, utan blev använda som ett slags dekorationer i offentliga sammanhang. Denna dekorativa syn på kvinnor blev tngivande i samhället, eftersom de lägre klasserna försökte efterlikna elitens kultur. Några konkreta exempel på att kvinnorna förlorade en praktisk roll var seden med slöja i Mellanöstern och fotbindningstraditionen i Kina.

Sexualiteten reglerades och organiserades mer i takt med samhällets utveckling. Framför allt fortsatte kvinnors sexualitet att begränsas. Vid denna tid uppkom föreställningen att det var viktigt för kvinnan att vara oskuld när hon gifte sig. För mannen var det dock acceptabelt att vara sexuellt aktiv, i huvudsak genom att ha sex med prostituerade. För att minska risken för sexuell otrohet och skydda flickans oskuld giftes hon bort tidigt, oftast så snart hon inträtt i puberteten. Män var tvungna att kunna erbjuda sin hustru ett hem med grundläggande ekonomisk trygghet, och gifte sig därför senare, ofta i 25-30-årsåldern. Äktenskapen blev därmed systematiskt ojämställda.

Homosexualitet mellan män var överlag accepterat, men homosexuella förhållanden markerade normalt dominans: i Grekland var det brukligt att en välbärgad man tog en ung pojke som sexualpartner och lärling, så relationen var inte jämlik. I Rom lades stor vikt vid själva penetrationsakten: den som penetrerade var manlig, oavsett om hans sexualpartner var man eller kvinna, men det ansågs omanligt att låta sig penetreras.

I en jämförelse mellan civiliationerna framstår Kinas som stelast i könsrollerna: den dominerande konfucianismen betonade mannens roll som familjens härskare, liknande kejsarens roll i riket. I teorin skulle beroendet mellan man och hustru vara ömsesidigt, men i praktiken var det manlig dominans som gällde. Kvinnan skulle lyda både sin make och hans föräldrar, och skulle stanna i hushållet och föda söner.

Jämförelsevis var den indiska kulturen något mer avslappnad i synen på mans- och kvinnoroller. Kvinnor kunde röra sig förhållandevis fritt, och i relationer betonades vikten av sensualitet och kärlek. Samtidigt var kvinnan tydligt underordnad mannen, och i finare familjer giftes hon bort av sina föräldrar. För männen fanns ett alternativt mansideal som präst. Den indiska kulturen såg dock mycket negativt på homosexualitet, som däremot var accepterat i Kina.

I medelhavskulturerna var könsrollerna varierande, men otvivelaktigt patriarkala. Decentraliserade kulturer som Mesopotamien och Grekland betonade den kvinnliga underlägsenheten särskilt. I dessa kulturer var den enskilda mannens roll som härskare och politiskt aktiv särskilt viktig, vilket förmodligen påverkade det hårda kvinnoförtrycket. I mer centralstyrda kulturer, som Egypten, låg härskarattributet främst på rikets härskare, och därmed kunde kvinnor behandlas bättre: betoningen låg på att alla människor, män som kvinnor, var undersåtar under härskaren.

Några särskilda fall är de utpräglade militärkulturerna Sparta och Rom. Sparta uppvisade en ovanligt stark position för kvinnor; de hade äganderätt och fick röra sig fritt. I den grekiska litteraturen framhölls spartanskornas liv som en dröm för andra grekiska kvinnor. Förklaringen till detta är att Sparta var helt genommilitariserat: varje man tränades till att bli soldat i den spartanska hären. Med männen ute på ständiga fälttåg förväntades kvinnorna sköta jordbruket därhemma och övervaka slavarna. De spartanska kvinnornas främsta roll var dock att föda fram nya söner som kunde bli soldater i den spartanska krigsmaskinen.

I Spartas hårdföra krigarkultur ingick homosexualitet som en självklar ingrediens. De spartanska soldaterna uppmuntrades att inleda förhållanden med varandra. Tanken var att två män som älskade varandra inte skulle överge varandra på slagfältet, utan skulle kämpa extra modigt vid varandras sida.

Romarrikets kultur präglades av dess expansion från en blygsam stadsstat till en världsimperium. Det tidiga Rom uppvisade en klart kvinnoföraktande kultur liknande den typiskt grekiska, men när romarriket militariserades, expanderade och blev ett kejsardöme förbättrades kvinnornas ställning väsentligt. I kejsartidens Rom hade kvinnor äganderätt och samma juridiska rättigheter som ämnnen. En kvinna fick driva affärsverksamhet, skilja sig, röra sig fritt på stadens gator och ha ett eget socialt liv, utan sin makes inblandning.