Osmanlı imparataroğlu çok ilginç!

Topkapıs andra port

Topkapıs första port skymtar

Efter frukost går jag raka vägen till Topkapı. Jag betalar inträdet, men undviker alla utställningar, utan går längst in till den fjärde gården. Efter att ha tagit en titt på utsikten över staden sätter jag mig och läser och funderar.

Jag inser snabbt att jag borde ha gjort det här första dagen: äntligen lossnar skrivandet (om osmanska riket alltså), och jag ägnar några timmar åt att fundera över hur jag skulle kunna skriva olika partier. Hettan är oerhörd, men bekommer mig inte nämnvärt. Det enda som grämer mig är att jag inte har datorn med mig :(.

Så småningom tryter disciplinen och jag lämnar palatset. Jag kilar upp till Beyoglu. På väg upp till Istiklal stöter jag på Therese, en vän från sommarkursen förra året (hon har också läst årets kurs tillsammans med Samuel och Calle). Hon är ganska upptagen, ska snart till Izmir för att plugga turkiska, men jag ledsagar henne till några musikinstrumentbutiker och sedan till Galatasaray, där hon ska träffa några kompisar. Vi uppdaterar oss om varandra, jag får träna litt norsk och hon lite svenska :).

Efter att ha sagt hejdå till Therese fortsätter jag fram och tillbaka längs Istiklal och kollar efter intressanta böcker. Jag passar också på att besöka Café Saray, Istiklals nervcentrum för de som gillar sötsaker, där jag uppfyller ett åtagande (sådär Selma, nu har jag frossat i lite turkiska delikatesser :) ).

När jag kommer ut från kaféet mullrar det betänkligt. Nej, det är inte min mage, utan kommer uppifrån. Det åskar värre än jag någonsin hört i den här stan. Jag börjar röra mig söderut, och mycket riktigt börjar det strax ösa ned. På några minuter blir jag genomblöt, och min iPod drunknar (jag vet inte om den går att rädda, men förhoppningsvis kommer den igång så småningom). Det är inget att göra annat än att ta sig hem och byta kläder.

Nu har jag varit ute (vädret är vackert igen), men har bestämt mig för att sätta mig och skriva. Om saker och ting går som planerat träffar jag nämligen ytterligare en vän imorgon, och då kommer jag inte hinna skriva så mycket. Vi får väl se.