Utsikten mot Bosporen från Samuels lägenhet. Begränsad? Javisst, men jag har inte varit i någon annan lägenhet med utsikt mot Bosporen...
Jag börjar fredagen med en vandring i södra Istanbul, närmare bestämt kvarteret Küçük Ayasofya. Trots att jag varit i området förut har jag inte koll på de intressanta byggnaderna där. Calle nämnde själva byggnaden Küçük Ayasofya som intressant, så den är mitt huvudmål.På vägen dit stöter jag på ett mystiskt gammalt torn som sticker upp. Förundrad undersöker jag saken, och det visar sig att denna tornspillra står inne på en inhägnad gård som finns i anslutning till en moské. Jag kliver in på moskégården och blir lätt överraskad av att det är Sokollu Mehmet Pasha camii, som jag besökte förra sommaren (en av Istanbuls finaste, tycker jag). Det är bara det att förra gången kom vi från framsidan, och då syns inte tornet, som ligger på moskéns baksida. Jag lyckas dock inte få reda på vad tornet är en rest av. Arkitekturkunniga får gärna komma med besked (Johan! Bana yardım et!).
Jag fortsätter och hälsar på Küçük Ayasofya, en ortodox kyrka från 500-talet omgjord till moské. Som namnet (Lilla Ayasfoya) antyder så påminner den mycket om (den stora) Ayasofya.
Efter att ha tillfredsställt mina historiekulturella begär för ett tag är det dags att njuta konsumtionens opium. Jag tar mig upp till Istiklal för att handla (jag har fått lön :D). Jag passerar forskningsinstitutet (där Calle, Samuel och många andra förmodligen sitter och skriver tenta, hehe), och så botaniserar jag i de olika bokaffärerna. Jag vet vad jag ska ha: Lewis turkiska grammatik införskaffas direkt. Jag har redan två turkiska grammatikor, men den ena är rätt dålig, och den andra är lite väl akademisk. De smakprov jag fått från Lewis tyder dock på att hans bok har rätt balans av akademisk skärpa och tillgänglighet. Nästa inköp blir en bok om Osmanska rikets historia (på turkiska, här ska tränas!).
Jag passar också på att köpa en ordentlig karta över Üsküdar, Istanbuls asiatiska del. När jag var där senast var det lite knepigt att hitta, men den här gången kommer det nog att gå bättre :).
Strax hör Calle av sig. Han är klar med tentan, så vi möts och tar en promenad ner mot Beshiktas, förbi det pråliga Dolmabahçepalatset. Vi äter en bit och irrar runt lite i en stadsdel jag inte har varit särskilt mycket i. Kul med lite nya områden! Calle passar på att visa mig huset där Orhan Pamuk växte upp (och som omnämns mycket i hans bok Istanbul). Vi tar sedan Metron tillbaka till Taksimtorget och promenerar tillbaka längs Istiklal.
Det är avslutningsdag på kursen och Calle är lite trött, så jag följer honom till hans hotell och fortsätter sedan på egen hand bort till Galatatornet. Samuel har erbjudit mig ett besök i hans lägenhet, som ligger ett stenkast från Galatabron. Bokstavligt talat, i alla fall om kastet görs av en svag person från Galatatornet.
Vi möts strax efter tre, och strax får jag se Samuels och Helenas fantastiska lägenhet (helt nyrenoverad). Vi dricker te och lemonad på terassen (som faktiskt har lite utsikt över Bosporen). Tyvärr går tiden alltför fort, och snart måste även Samuel förbereda sig för sommarskolans avslutningsfest.
Jag går vidare och besöker Peramuseet, som har en utställning om den osmanska flottans historia. Tyvärr visar den sig ganska dålig. Jag får nog besöka marinmuseet istället...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar