Utsikt från Çamlica
Çinili camii - now this is girl power!
Çinili hamam - fina tak!
Atık Valides gård
Üsküdar
Shehzade camiiHuvudmålet idag är att åka över till Üsküdar, Istanbuls asiatiska del. Men dagen känns väl tilltagen, så jag börjar med att promenera bort till Shehzade camii, som jag inte besökt på ett bra tag. Den hör ju ändå till en av de finaste, och dessutom har jag aldrig lyckats komma in på gravplatsen. Bättre lycka denna gång?
Det tar ett tag att promenera till Shehzade, men vägen är kantad av bekanta och obekanta platser, t ex: Mahmut II:s grav, Köprülü Mehmet Pasha camii, Laleli camii, Beyazit camii, Istanbuls universitet. Så småningom är jag framme. Shehzade är riktigt fin, vilket den ju bör vara (en av mästerarkitekten Sinans tre storverk), och är helt klart en av mina favoritmoskéer i Istanbul. I anslutning till moskén finns som sagt gravplatsen, där Shehzade Mehmets türbe (typ mausoleum) skymtar, men tyvärr är området avstängt. Det verkar alltid vara så :(.
Jag tar spårvagnen ner till Sirkeci och hoppar på färjan till Üsküdar. Med min akbil kan jag åka på alla kommunala transportmedel i Istanbul, inklusive färjorna :). Trogen traditionen dricker jag en kopp te under överfarten.
Jag var i Üsküdar första gången i februari i år. Då var det kallt, blåsigt och regnigt och jag kroknade innan jag hunnit se allt jag ville. Den här gången är vädret på min sida (nåja) och jag har en utmärkt karta till hjälp. Dessutom lyckas jag använda min knaggliga turkiska för att prata med lokalbefolkningen ett flertal gånger. I några fall slår de över till engelska (en stor personlig skam för mig), men i några andra fall fungerar det mycket bra (såvitt jag kan avgöra i alla fall).
Jag börjar med att promenera upp till sultanmödrarnas moskéer, byggda av de kvinnor som styrde riket en gång i tiden (och som sällan nämns i historieböckerna). Först ut är Atık Valide Camii, som jag besökte förra gången jag var här. Då var den tyvärr stängd. Den här gången är den öppen, så jag får gå in och beundra den utsökta interiören. Atık Valide är Sinans sista större moské, så helt klart värd ett besök för alla konst- och arkitekturintresserade.
Själv har jag inga vettiga begrepp om vare sig konst eller arkitektur, så jag fortsätter oförväget till Çinili camii, som inte är byggd av Sinan (den var färdig först 1640). Förra gången missade jag den, vilket har grämt mig oerhört. Jag har ingen uppfattning om den är intressant eller ej, men den är sultanmodern Kösems moské. Kösem var den mäktigaste av sultanmödrarna, mycket skicklig och ambitiös och fullkomligt hänsynslös.
Jag passerar den tillhörande hamamen (som är sliten men har fina tak) och hittar till moskén. Den ser trevlig ut men är inte spektakulär. När jag går in på gården vinkar en gammal man till mig. Jag sätter mig bredvid honom och pratar lite. Jag frågar om man kan få gå in i moskén. Han förklarar att den är stängd, men kommer att öppna. När? Olyckligtvis förstår jag inte hans svar. Kan vara allt från några minuter till några år. Men när han inser problemet vinkar han åt mig att följa med. Han går och pratar med moskéföreståndaren, som går med på att öppna moskén för mig!
Jag får alltså en privatvisning av Kösems moské. Det innefattar att jag får kliva upp till kvinnoavdelningen också. Çinili camii går direkt upp på tio-i-topp-listan på de finaste moskéerna i Turkiet, och utmanar enligt min mening Rüstempashas position som finast i Istanbul (jag är helt klart partisk på grund av denna speciella upplevelse, men det bryr jag mig inte om).
Jag tackar föreståndaren och den gamla mannen ordentligt innan jag lämnar moskén. Nästa måste är Çamlica, den stora höjden med utsikt över hela Istanbul. Genom att rådfråga en polis hittar jag rätt buss och åker iväg. Från busshållplatsen Ferah Caddesi är det en bits promenad upp på kullen, som är prydd med radio- och tv-master så att den ser väldigt SF ut.
Väl uppe beundrar jag utsikten, fikar och mediterar (prove me wrong!) innan klockan börjar bli mycket. Jag tar mig ner och åker tillbaka till Üsküdarhamnen. Jag tar färjan över till Beshiktas i förhoppningen att hinna besöka marinmuseet.
Jag hinner med marinmuseet, men precis som militärmuseet är det en gruvlig besvikelse. Det skulle gå att göra så mycket intressant med osmanernas militärhistoria, men föreståndarna här verkar mest vara intresserade av att visa upp rader av kvarlevor i montrar, samt en massa tavlor utan några egentliga förklaringar. Dödstråkigt! Åh, om jag kunde få organisera de här museerna, då skulle det bli annat, det kan jag lova!
Slutligen: min lista på de tio finaste turkiska moskéerna (som jag har sett hittills iaf):
10. Yeni camii, Istanbul
9. Atık Valide camii, Istanbul
8. Shehzade camii, Istanbul
7. Selimiye camii, Edirne
6. Rüstempasha camii, Istanbul
5. Çinili camii, Istanbul
4. Eski camii, Edirne
3. Ulu camii, Bursa
2. Yeshil camii, Bursa
1. Muradiye camii, Edirne
Totalt subjektivt förstås :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar