Ihåligt

USA känns ihåligt. Det är det enda ord som passar. Det är en massa glitter och glamour, och allt är stort och pampigt, designat att imponera. Men under allt det där, i kanten av synfältet, syns sprickorna. De tjusiga husfasaderna visar sig rätt risiga. De breda vägarna är rätt dåligt underhållna. Bilarna har repor och bucklor. På gatorna finns många utslagna människor. Och så många som kämpar för att klara sig.

Det känns som en civilisation i förfall men som vägrar inse sitt förfall.

Jag tänker romerska imperiet. Jag jämför också med Kina, det land jag besökt som mest påminner om USA. Men i Kina finns mer djup, och dessutom är Kina liksom i andra änden av utvecklingskurvan: där är det också stora klasskillnader och misär, men andan känns mer optimistisk, mer framåtsträvande, mer öppet.

Det finns mycket skönhet i det här landets natur och kultur, och det finns många vänliga människor här. Men helheten blir ändå ihålig. Någonting saknas. Om det gått förlorat eller aldrig har funnits vet jag inte.

Den amerikanska drömmen

Den amerikanska drömmen

är fylld av hål

som en hårt maläten tshirt

en del drömmare

har fallit genom hålen

och vaknat

i verkligheten

I beatförfattarnas fotspår

Transamerica building

Beatmuseet

Lombard street

Panorama med Alcatraz

Första riktiga dagen i San Francisco är en söndag. Vi äter en onödigt dyr hotellfrukost och ger oss sedan ut på en stadspromenad. Första målet är den berömt kurviga Lombard street, som vi bor i närheten av. Innan vi når dit hejdas vi av utsikterna från stadens kullar, och en vy över havet, inklusive alcatraz och en första glimt av Golden Gate-bron.

Själva Lombard St var en fin serpentinväg, dock utan någon störe dramatik. Jag blev mer inspirerad av att följa Columbus avenue till the Beat museum och City Lights bookstore. Här fick jag möjlighet att botanisera i (ibland väl navelskådande) amerikanska souvenirer från beat-eran, och så förstås en massa böcker. Muahahaha!

Ännu intressantare var besöket på San Francisco Museum of Modern Art (SFMOMA), ett modernt och väl genomtänkt museum. Utställningarna var av varierande kvalitet, men museishoppen var fantastisk! Där fanns t o m föremål som Joe blev intresserad av.

Vi vandrade vidare på stan fram till tretiden innan i gick hem till hotellet. Imorgon blir det Alcatraz, så vi måste komma upp i tid!

If you're going to San Francisco...

en gränd vid hotellet

hotellrummet

the BART

Joe vid flygplatsen

Vi kom fram. Det kändes som en evighet, att tillbringar nästan ett dygn på resande fot. Det hjälptes inte av att KLMs transatlantisk flyg inte precis var generöst tilltaget vad gäller benutrymmet. Johan är förkyld och har öroninflammation, så han hade särskilt jobbigt vid start och landning. Själv tyckte jag att det var extra obehagligt att flyga över Atlanten. Jag har flugit långt förut - till Japan och Kina - men att bara ha vatten under sig kändes läskigare.

Väl framme blev vi faktiskt insläppta utan problem. Jag fruktade att vi skulle ha ogiltiga biljetter (som vanligt), eller att vi skulle ha fyllt i någon blankett fel /som vanligt) eller att passkontrollens tjänstemän skulle avsky mig så intensivt att de inte vill släppa in mig i landet (som vanligt). Men jag hade fel (som vanligt).

Färden från flygplatsen in till stan gjorde vi med BART (Bay Area Rail Transport) som gjorde ett distinkt 70-talsintryck med sin rymdfarkostliknande design och sunkiga heltäckningsmatta. Själva staden ser fin ut, men vi var båda för trötta för att göra mycket mer än att gå och sova. Förhoppningsvis är vi snart utvilade oxh redo för en första upptäcktsfärd.