Filmer från Kina 2

Tågresan till Kunming 1

Tågresan till Kunming 2

i Lijiang

Bilder till Lijiang och Baisha

Landskapet vid Baisha

Roger vid Lejonkullen

Paviljongen på Lejonkullen

Utsikt över Lijiang

Dongbaskrift med förklaringar

Lijiang och Baisha

Imorse fick vi möjlighet att sova ut, något som jag inte gjorde. När vi väl gått upp båda två hyrde vi cyklar och cyklade till den närliggande byn Baisha, som en gång i tiden var Naxirikets huvudstad innan Khublai Khan erövrade det.

Att cykla var förstås Rogers idé. Det var förvisso en god sådan, men eftersom jag inte cyklat på typ tio år blev jag en smula mör i de nedre regionerna. Icke desto mindre var det kul att cykla igenom Lijiangs gamla och nya delar och komma ut på landsbygden utanför.

Baisha är en rätt oansenlig liten by med en hel del pittoreska byggnader. Framför allt huserar här ett antal fresker från 1500-talet. Runt templen som de finns i har kommunen byggt upp en liten museipark. Själva freskerna fick man inte fotografera, men det fanns en hel del annat fint att titta på och fota i byn. Vi fick också stifta bekantskap med byläkaren doktor Ho, en märklig man som i skrivande stund driver sin läkarklinik, trots den aktningsvärda åldern av 89 år. Doktor Ho pratade förtjust med oss om sitt liv och sin praktik, på en rätt så bruten engelska. Han har fått en del internationell uppmärksamhet som representant för traditionell kinesisk medicin. Han förklarade grundprincipen i sin medicinska teori som holistisk: det gäller att behandla hela människan, och varje människa individuellt. Tagen på rätt sätt tror jag denna tanke är klok. Doktor Ho var heller ingen kvacksalvare, utan har studerat både västerländsk och kinesisk medicin och har också konsulterats av västerländska läkare. Han menade att västerländsk medicin är viktig, men är för specifikt fokuserad på enskilda krämpor och sjukdomar, och att det holistiska perspektivet är ett nödvändigt komplement. Det var i alla fall ett intressant möte med en märklig man.

Vi cyklade tillbaka till Lijiang och lämnade in cyklarna. Sedan promenerade vi runt i Lijiang, utan att kunna bli mätta på denna bildsköna stad. De många turisterna - både kinesiska och västerländska - kan inte förta det goda intryck staden har gjort. Idag promenerade vi upp till stadens högsta punkt, Lejonkullen, där paviljongen Wangulou har byggts för att fira att staden utsetts till UN World heritage site (1999). Från denna kulle har man en magnifik utsikt över staden, och dessutom är paviljongen med omnejd väl värd ett besök.

Ett problem har börjat torna upp sig: solen. Långt ifrån storm och regn är vädret idylliskt. Tyvärr blev vi lite lurade av morgonens svala bergsluft och tog inte på oss något solskydd. Vi klarade båda Baisha med rejäla solbrännor, och på eftermiddagen var jag klok nog att ta på mig min solhatt. Roger gjorde dock inget motsvarande och blev rätt så illa bränd under eftermiddagen.

Jag har för övrigt blivit helt förälskad i naxifolkets hieroglyfspråk, Dongba. Det ser ut som små seriefigurer och är alldeles underbart fint. Så jag kommer att köpa en massa fånigt krimskrams enbart för att det är dongbaspråk på det....

Imorgon ska vi upp tidigt och åka till Tiger Leaping Gorge för en förhoppningsvis extraordinör naturupplevelse. Den vandringen kommer att ta två dagar, och vi återvänder till Lijiang på kvällen den 24:e. På lördag kommer jag att flyga till Sichuan, medan Roger stannar i Yunnan. Om planeringen håller iaf.

Idag blir det inga bilder, för internet här är svårt överbelastat. Jag får kompensera någon annan dag.

Lijiang - den vackra floden

Exempel på nxifolkets skrift, Dongba

Lijiang

Lijiang

Ojoj, snacka om storm....

Hittills har resan varit ett intressant äventyr, men alla resor och allt väntande är lite frustrerande. Den långa resan till Kunming var utmattande, och redan nästa morgon hoppade vi på tåget till Lijiang. Det var det bästa vi gjort hittills på resan.

Lijiang, "Den vackra floden", ligger ca 7 timmars tyågresa nordväst om Kunming, och den resan är väl värd besväret. Vi anlände vid sextiden på kvällen, och blev båda överförtjusta i staden. Visserligen är den överöst med turister, men inget kan minska dess charm. Den ligger i en dal, och består av en rätt så ointressant modern del och den supercharmiga gamla delen, med vindlande gator och gränder och massor av kommers och restauranger.

Vi tog in på Mamma Naxis vandrarhem och åt sedan en lyxig middag där jag åt Hot Pot på svamp - grymt gott, om än alldeles för mycket för en person. Något att försöka laga hemma, helt klart.

Sedan vandrade vi runt i den pittoreska staden och lät oss förföras av den.

Vi kommer att vara i Lijiang imorgon också, sedan ska vi förhoppningsvis se Yangzifloden och Tiger Leaping Gorge.

Lijiang är centrum för naxifolket, en av Kinas etniska minoriteter. Idag finns ca 285 000 naxi. De har flera intressanta särdrag i sin kultur. Ett sådant är att de har sitt eget skriftsystem som består av ett slags hieroglyfer. Ett annat är att kulturen är närapå matriakal - kvinnorna har väldigt mycket att säga till om. Guideboken noterar, ofrivilligt ironiskt, att den moderna världens spridning håller på att urholka naxikvinnornas starka position. Det säger en hel del om modernitet.