Ihåligt

USA känns ihåligt. Det är det enda ord som passar. Det är en massa glitter och glamour, och allt är stort och pampigt, designat att imponera. Men under allt det där, i kanten av synfältet, syns sprickorna. De tjusiga husfasaderna visar sig rätt risiga. De breda vägarna är rätt dåligt underhållna. Bilarna har repor och bucklor. På gatorna finns många utslagna människor. Och så många som kämpar för att klara sig.

Det känns som en civilisation i förfall men som vägrar inse sitt förfall.

Jag tänker romerska imperiet. Jag jämför också med Kina, det land jag besökt som mest påminner om USA. Men i Kina finns mer djup, och dessutom är Kina liksom i andra änden av utvecklingskurvan: där är det också stora klasskillnader och misär, men andan känns mer optimistisk, mer framåtsträvande, mer öppet.

Det finns mycket skönhet i det här landets natur och kultur, och det finns många vänliga människor här. Men helheten blir ändå ihålig. Någonting saknas. Om det gått förlorat eller aldrig har funnits vet jag inte.